Kärnan – ett sätt att skilja viktigt från oviktigt

Kärnan - TomDet här läsåret har jag arbetat med ”En läsande klass” och låtit det arbetet få ta ganska mycket tid i anspråk.  Just nu fokuserar vi på lässtrategin som fått namnet ”cowboyen”, dvs förmågan att sammanfatta det viktigaste i en text.

I det arbetet erbjuder”En läsande klass” i form av t.ex. ”Först – sedan – slutligen” goda stödstrukturer för att hålla den röda tråden, men jag har uppmärksammat en helt annan sak som skapar svårigheter för eleverna när de ska göra sammanfattningar av det lästa, åtminstone så länge det handlar om skönlitteratur. Allt för ofta, när jag t.ex. ber en elev sammanfatta förra kapitlet av en högläsningsbok, får jag inte höra min elev sammanfatta kapitlet, utan snarare återberätta det. Det tar lång tid, det blir krångligt och varje liten detalj är med. De elever som varit frånvarande när kapitlet lästes, och för vilka sammanfattningen är extra viktig, tröttnar på att lyssna efter en stund.

För att eleverna skulle få upp ögonen för vad en sammanfattning kan vara, lät jag dem prova att sammanfatta förra kapitlet med max tre meningar. Protesterna lät inte vänta på sig: ”Det går ju inte! Jag är bara i början och har redan använt mina tre meningar!”. Detta tvingade mig att inse att många elever har svårt att skilja på vad som är centralt respektive perifert i en text och behöver träning i detta. Då fick jag idén med kärnan.

Eftersom jag inte är någon större konstnärstalang övertalade jag min sambo att rita en frukt (oklart vilken) med stor kärna och lite fruktkött runt omkring. I kärnan bad jag henne rita linjer och vips så hade jag ett vapen mot evighetslånga ”sammanfattningar”. Idén bestod i att uppmana eleverna att skriva det de uppfattade som viktigt och centralt i kärnan, för att därefter fylla på med sånt som inte var centralt i fruktköttet. Jag såg många pedagogiska poänger i detta:

  • Eftersom skrivutrymmet i kärnan är begränsat, skulle det inte gå att skriva för långt.
  • Uppgiftens utformning (att skriva det mindre viktiga i fruktköttet) skulle tvinga eleverna att fundera över vad som behövde skalas bort och därmed skilja på viktigt och oviktigt.
  • Det skulle bli lätt för mig att dra paralleller till uttrycken ”textens kärna” och ”det centrala i berättelsen” och få eleverna att använda sig av dessa uttryck.
  • Bilden skulle bidra till att visualisera ett resonemang som för många elever nog uppfattats som alltför abstrakt.

 

Jag delade in eleverna i grupper om fyra och bad dem lyssna uppmärksamt på mig när jag högläste ”Förvandlingen” ur Stjärnsvenska, eftersom de sedan skulle få göra en sammanfattning av berättelsen. När jag läst färdigt fick varje grupp ett A4 med frukten på (se bild ovan) och så fick de hjälpas åt att komma fram till vad som egentligen var det viktiga i berättelsen, och vad som var mindre viktiga detaljer. En grupp frågade snabbt om man kunde få skriva stödord i kärnan och göra sammanfattningen muntligt utifrån dessa. ”Ja varför inte? Det viktiga är ju att ni är överens om vad som är kärnan i berättelsen” hörde jag mig själv svara. Detta skulle visa sig vara ett stort misstag! Jag återkommer strax till det. Först uppenbarade sig en riktig guldstund för mig som lärare. Jag gick runt och lyssnade på gruppernas diskussioner och det var verkligen intressant att studera hur de vände och vred på varandras argument, hur de inte alltid var överens om vad som var viktigt och oviktigt. När alla sedan hade gjort sina sammanfattningar lät jag grupperna redovisa. Det visade sig att flera grupper hade valt stödordsvarianten och deras redovisningar blev inte lika lyckade, av två skäl. Dels var de inte överens om hur de hade tänkt när stödord väl skulle omvandlas till sammanfattning och dels hände det som hela uppgiften var tänkt att råda bot på: De berättade långt, omständligt och detaljerat. Kärnan - ElevexempelDe grupper som skrivit sin sammanfattning som en sammanhängande text hade däremot en gemensam förståelse för vad som var centralt och perifert och deras redovisningar var också roliga att lyssna på. Nästa gång kommer jag att kräva av alla att de skriver löpande text.

Nästa gång ja. Jag har lite funderingar kring hur arbetet med kärnan skulle kunna utvecklas. När vi nu provat att göra uppgiften i grupp är det naturliga steget förstås att göra den i par och därefter individuellt. Jag tänker mig att jag då skulle kunna låta eleverna parvis läsa varandras sammanfattningar och stryka under sådant som de tycker har hamnat fel (perifera detaljer som hamnat i kärnan och tvärtom). Därefter kan de få motivera sina understrykningar och se om de är överens med författaren. En sådan kamratbedömning skulle kunna bidra till att ytterligare öka förståelsen för vad som kan anses viktigt respektive oviktigt.

Att diskutera

  • Vilka andra stödstrukturer har ni arbetet med i er undervisning och hur mottogs dessa av eleverna?
  • Vilka tips skulle ni vilja ge till Joakim när han fortsätter arbetet med ”fruktmodellen”?
  • Vilka andra pedagogiska utmaningar och i vilka andra sammanhang skulle ni kunna arbeta med liknande modeller för att stödja elevernas lärande?
Share Button
Om författaren

17 reaktioner på ”Kärnan – ett sätt att skilja viktigt från oviktigt”

  1. Pingback: ELK | Pearltrees
  2. Pingback: Läsa | Pearltrees
  3. Denna tanke tänker jag pröva att använda mig av i NO. När eleverna plockar ut nyckelbegrepp är det också svårt och det blir ibland väldigt många. Jag ska pröva att låte dem göra ordmoln med bestämt antal begrepp.

    1. Hej Kristina!

      Ja den borde ju fungera lika bra på faktatexter som på skönlitterära. Den här veckan har vi provat att sammanfatta en faktatext mha kärnan. Eleverna tyckte det vara svårare att hitta saker att skriva i “fruktköttet”. Kanske är det viktigt att säga “saker som inte är lika centrala” i stället för “sånt som är oviktigt”.

  4. Pingback: SV | Pearltrees

Lämna ett svar till Ann-Sofie Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *