Detta kan inte jag! JAG HATAR PROBLEMLÖSNING!!! JAG GER UUUUUPP! Det utlösande här var inte ett problemlösningstal utan ett vanligt texttal som eleven automatisk kodade till text= problemlösning= svårt! Just då var det inte läge, men lektionen efter kunde vi i klassen ha diskussionen vad är skillnaden mellan texttal och problemlösning. Och vad är ett problem på riktigt? Måste det vara text för att det ska vara ett problem.
För att skilja problemlösning från text gjorde vi följande uppgift: 9 A4-papper placerades på golvet på en rad och på de fyra till vänster placerades en flicka på varje papper med näsan åt höger. På samma sätt placerades fyra pojkar till höger med näsorna mot flickorna. Mellan de två “köerna” fanns ett papper som ingen stod på. Eleverna symboliserade kängurur och fick bara vara statister till resten av klassen.
Regler: Kängurur får hoppa ett steg fram om pappret är ledigt eller hoppa över en annan känguru om pappret bakom är ledigt. Ingen känguru får backa. Blir spelplanen låst, måste man börja om från början.Övningen går ut på att alla flickorna och pojkarna ska byta plats.
Eleverna får turas om att föreslå förflyttningar. Jag räknar hur många drag vi hinner innan det är låst. Kort diskussion om vad vi gjorde precis innan det låste sig och så får en ny elev prova. När vi testat ett par ggr och jag märker att de börjar prova systematiskt, bryter jag och delar in dem två och två med spelplan och knappar i två färger som symboliserar kängururna. Då paras även kängurueleverna ihop två och två. Sedan avslutar vi med att titta på lösningen i helklass som vi började.
Varför väljer jag att göra just den här uppgiften, på just det här sättet, med just dessa eleverna, vid just denna tidpunkten. Jo, så här tänker jag.
Varför just denna uppgift: Uppgiften skapar stort engagemang hos eleverna. Den går att anpassa till olika nivåer genom att ha fler eller färre kängurus. Uppgiften är utmanande och kan utvecklas, ex genom att sätta upp en tabell över antal flyttningar och antalet kängurus.
Varför på just detta sätt: Arbetsmetoden är en variant på EPA- Enskilt, Par, Alla. Fast här väljer jag att låta eleverna testa sina enskilda tankar högt så att andra får del av dem direkt. Det blir både en tid att tänka själv samtidigt som det blir ett förtydligande av uppgiften. Skulle några par lösa problemet direkt, får de försöka göra en tabell över hur många förflyttningar som krävs om antalet kängurur är 2, 4, 6, 10 osv som de får redovisa.
Varför just dessa elever(vem gör vad): Eleverna som står på pappren är elever som redan är starka i problemlösning och har bra strategier. De får bara vara tysta statister för att de andra ska få ett försprång inför när de jobbar två och två. Nu kan man tänka att det man gör kommer manna ihåg, men när man står framme saknar man den överblick jag erfarit att de utan strategier behöver få som försprång. De får också möjlighet att prova sina tankar utan att bli avbrutna då starka elever inte kan komma med en färdig lösning innan de haft chans att testa sig fram. Om inte eleverna som sitter kommer framåt i sin lösning kan de få fråga om kängururna har något tips.
Varför vid denna tidpunkt: Ofta tänker elever att i fyran ska man släppa strategier med bild eller konkret material. Jag vill att de fortsätter att utveckla dessa strategier. Många elever har också uppfattningen om att alla tal med text är problemlösning. Därför brukar jag ha problemlösning med bara symboler eller som här en konkret uppgift för att belysa skillnaden mellan texttal och problemlösning.
Att diskutera:
- Varför undervisar du om just det här ämnesinnehållet, på just detta sätt, med just den här elevgruppen, vid just detta tillfälle?
