Kamratbedömning – Hur 22 tanter blev bättre krönikörer

Efter förra BFL-kartläggningen visade det sig att en av de saker eleverna i vårt arbetslag upplevde att de fått arbeta minst med var att ”träna på att bedöma varandras arbeten”. Efter självrannsakan var det bara för oss lärare att hålla med, i min klass hade eleverna inte arbetat med detta mer än en gång under sin tid hos oss på skolan. Därför blev det en av de saker som vi lagt extra fokus på!

I en artikel om forskning i skolan tar Skolverket upp Jessica Berggrens licentiatsavhandling Learning from giving feedback: Insights from EFL writing classrooms in a Swedish lower secondary school. Avhandlingen utgår från engelskämnet, men kan tillämpas på flera ämnen anser jag. Berggren lägger tonvikt på vikten av att involvera eleverna och att få dem att se vad de själv kan vinna på att bedöma andras texter. Detta är också vad jag lärde mig när vi fokuserade extra på kamratbedömning.

I min undervisningsgrupp i svenska åk 8 har vi arbetat med kamratbedömning i två omgångar med olika resultat. Första försöket var när vi skrev noveller. Efter att ha läst och analyserat noveller, från Strindberg till Mango-noveller, var eleverna fulla av inspiration att skriva sin egen novell. När de kände sig nöjda med ett första utkast tyckte jag att det var lämpligt att kamratbedöma. Eleverna fick med utgångspunkt i en matris läsa en slumpvis utvald kamrats novell och utifrån two stars and a wish ge sin kamrat feedback och få detsamma tillbaka för att sedan kunna utveckla sin text ytterligare.

Resultatet av detta kamratbedömningsförsök blev inte bra. Många elever tyckte att det var känsligt att bedöma varandras texter och vågade inte lyfta fram sådant som de tyckte att kompisen kunde förbättra. Ingen ville, som de upplevde det, trampa på någon annans känslor genom att framföra kritik. Elever som kommit långt i sitt skrivande upplevde att de inte blev hjälpta. Det kändes ganska platt. Dessutom fanns det också på vissa håll, liksom i Bergrens studie, en ovilja att hjälpa andra, eftersom man inte ville göra någon annans jobb utan att få cred för det. Vad kunde jag förändra för att det skulle bli bättre nästa gång?

Ofta är det eleverna som kommer med de bästa idéerna och så var det även i detta fall. I utvärderingen var det flera kloka elever som påtalade att kamratbedömningen nog skulle fungera bättre om den var anonym. Detta tog jag med mig och när det var dags för kamratbedömning igen, denna gång var det krönikor som skulle bedömas, så fick varje elev två eller tre olika krönikor att bedöma. Krönikorna var märkta med ett ”tantnamn” – varje elev hade fått ett kodnamn. Vi hade också en viktig diskussion om hur kamratbedömning kan förbättra för alla, det handlar inte om att bara hjälp andra utan att främst om att utveckla sitt eget skrivande. Eftersom eleverna i gruppen kommit olika långt i sin skrivutveckling var jag noga med att de alla fick sig tilldelat krönikor där nivån gjorde att de både kunde ge sin kamrat tips på hur texten kunde bli bättre samt själv utmanas. Jag gillar two stars and a wish, men denna gång fick eleverna istället ge tre “beröm” och “tre saker som kan bli ännu bättre genom att..” för att ha mer att jobba med. Samtliga elever gav tre beröm till sina kamrater, men alla ville eller kunde inte ge tre förbättringspunkter och då nöjde vi oss med en eller två.

När vi utvärderade kamratbedömningen efter detta andra försök kände jag mig nöjd med resultatet. Eleverna var väl förberedda och eftersom krönikorna var kodade kunde de fokusera på innehållet och inte på vem som skrivit den. Det var en trygghet för eleverna (och för mig) att jag valt vem som skulle bedöma vems krönika. Varje elev kände att de fått tips med sig som gjorde att de kunde utveckla sin text. Det som gjorde mig mest nöjd var inte de goda resultaten i sig utan det faktum att merparten av eleverna i utvärderingen sa att de upplevde att vinsten i kamratbedömning inte enbart låg i att de fick feedback utan att de genom att bedöma andras texter såg nya sätt att förbättra sina egna. De blev också tvungna att verkligen sätta sig in i matrisen för att kunna bedöma andras texter och ge tips på förbättring. Eftersom de fick bedöma flera texter av olika kvalitet denna gång så blev det också mer tydligt för dem hur en text kan utvecklas mot ännu bättre kvalitet. När det var dags förbättra och själv bedöma sin egen text utifrån matrisen visste de precis vad de skulle titta efter. Som en bonus var det också kul att arbeta med en lite hemlig text, vem var egentligen den där Inga-Lisa eller Gerd?

I Jessica Berggrens studie ingick det att eleverna medverkade i att ta fram bedömningskriterier. Jag har (ännu) inte gått lika långt utan själv skrivit matriserna vi arbetat med.

Att diskutera:

Är alla elevarbeten lämpliga för kamratbedömning?

Hur presenterar vi lärare bäst kamratbedömning som en del i den formativa bedömningen så eleverna känner att detta är någon de kan använda för att utvecklas, inte behöva ”värna om sitt”.

När man arbetat med kamratbedömning, vilken produkt ska vi göra vår summativa bedömning av? Den som fanns före eller efter kamratbedömningen eller en helt ny? Hur?

Share Button

7 reaktioner på ”Kamratbedömning – Hur 22 tanter blev bättre krönikörer”

  1. Roligt att läsa om ditt arbete med kamratbedömning i svenska och hur du med hjälp av eleverna förbättrade tillvägagångssättet. Det framgår inte i intervjun med mig, men de texter eleverna i min studie arbetade med var också anonymiserade. Dessutom berättade läraren för eleverna innan att några klasskamrater skulle läsa texterna, så att de kunde undvika att skriva om saker som kändes för “privata” (de skrev ett brev om sig själva). Det innebar att de tråkiga kommentarer jag upplevt från en del elever tidigare kunde undvikas, precis som du upptäckte, och dessutom hamnade fokus i diskussionerna på texten och inte på skribenten. Jag hoppas jag kan läsa mer om kamratbedömning här i framtiden!

    1. Ja! Och för varje gång eleverna får arbeta med kamratbedömning blir de bättre även på att dela med sig, det “pinsamma” släpper. Vad roligt att du läst blogginlägget, Jessica!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *