I Lgr 11 och kursplanen i svenska kan du läsa att skolans undervisning bl a ska ta upp hur man sovrar i en stor informationsmängd och prövar källors tillförlitlighet med ett källkritiskt förhållningssätt. Ingen liten uppgift, vill jag lova!Om jag blickar tillbaka på min egen skoltid från tidigt 60-tal, minns jag inte att vi hade någon som helst källkritik. Det var läroböcker som gällde och i dessa fanns sanningarna. Det var t o m så att jag trodde att alla i Sverige t ex hade samma historielärobokbok, Genom tiderna från Gleerups, i vilken allt sant kunde läsas. På skolbiblioteket fanns övervägande skönlitterära böcker. Några hyllmetrar med uppslagsböcker förekom också, men att hitta information där, var som att leta efter en nål i en höstack och krävde att man kunde sitt alfabet. Alltså höll vi elever oss mest till läroboken.

När jag på sjuttiotalet växlade över från att vara elev till lärare, kunde det hända att jag kopierade information till eleverna, t ex från en annan lärobok, men också från en faktabok. Anledningen var att det  i regel bara fanns en till två extraböcker om låt oss säga ”Djur på savannen”. Eleverna jobbade nu med två källor och det var så att säga jag som stod för källkritiken, genom att välja källa. Men det var alls inget jag tänkte på då och någon källförteckning skrevs aldrig. Eleverna, såväl som jag, visste varifrån sanningarna kom. Grupparbetena blev mest direkta avskrivningar av sanningar. 1 + 1 blev 2, dvs elevens text blev mer informationstät med två källor. Ibland hände förstås det mest förbjudna. Eleven skrev om samma sak två gånger på raken, vilket betydde att hon staplade källorna ovanpå varandra. Så var det, och det är väl tydligt att informationssökning var svårt även utan källkritik och reflektion!

Ställ detta mot dagens informationsflöde! Ta bara flödet i mobiltelefonen! Man måste kanske vara född mot mitten av 1900-talet för att fullt ut inse och uppskatta hur mycket som har kunnat klämmas in i en sån där liten grej. All världens kunskap! Föreläsningar från världens alla håll. Översättning till och från nästan alla språk. Kartor över alla länder och hav samt stjärnbilder. Nästan all musik som finns, alla filmer och TV-program och massor av böcker. Vidare all världens berömda tavlor och foton, tidtabeller, varuhus, föreningar och företag, tankar, spel, lekar, tidsfördriv, klokskap och dårskap. Kreativa verktyg! Man kan göra film, musik, ta bilder och spela in ljud, vilket sen kan spridas vidare på nätet. Jag fick saker när jag var barn. En rullbandspelare! En skrivmaskin! En kamera! Högt uppskattade tekniska landvinningar som jag entusiastiskt utforskade. Nu finns allt i mobilen, som vissa barn  ärver av sina föräldrar när de är fem år. Såklart blir i denna digitala värld, källkritik viktigare än någonsin!

Under arbetet med Naverlönnskolans  moduler besökte jag min kollega under en historielektion. Världsomseglaren Columbus råkade var på tapeten, men i en helt annan skepnad än vad som är brukligt. Inledningen till elevernas faktasida löd “Christopher Columbus was born in 1951 in Sydney, Australia.” Eleverna fick ett litet batteri med frågor att enskilt lösa om Columbus . Om de ville, fick de gärna dubbelkolla sina svar med t ex SO-rummet, men de skulle själv genomföra uppgiften. Det var intressant att iaktta den frustration som tidigt uppstod i sökandet, när eleverna rotade runt i ett gytter av fällor.  Att texten var på engelska, gjorde heller inte uppgiften lättare. En efter en tappade klassen fokus. Slutet av lektionen blev jobbig och eleverna uttryckte med all tydlighet hur arbetsamt och tidskrävande det var att söka information från flera källor. Informationssamhället gjorde dem upprörda och de menade, att i den bästa av världar, finns det bara en källa och ett rätt svar.

Lektionsobservation överensstämmer med de diskussioner vårt kollegium hade igår.  Vi diskuterade då bedömning och betygsättning. Jag visste det inte, men det framkom med all  tydlighet att SO-ämnenas akilleshäl är just källkritik. Flera elever dippar här och källkritiken är en hög riskfaktor, som kan bidra till oönskat betyg. Jag menar, för att få betyget A måste eleverna ju uppfylla alla kunskapskraven på A-nivå och detsamma gäller för betyget E…

Ja, källkritik är en utmaning för oss i skolan att arbeta med, även om eleverna många gånger visar goda källkritiska förmågor. Arbetet med modul ett gjorde mig under höstterminen sugen på att jobba en längre tid med källkritik i både sjuan och åttan. Många ungdomar är ju duktiga på att surfa på internet, men många är också alldeles för snabba, klickar planlöst runt och använder information som de inte kontrollerar.

I sjuan gick vi med hjälp av läroboken igenom grundläggande kunskaper i att söka information i böcker och på internet, hur man citerar och skriver källhänvisningar, samt källkritik. I åttans lärobok kom vi också i kontakt med informationssökning i massmedier.

Det bästa med källkritiken var inte läroboken, utan Webbstjärnan och de reklamarbeten vi avslutade med i programmet Canva. Länge hade jag gått och varit sugen på att med en klass webbkursa på Webbstjärnan, men faktiskt fegat. Ett fyraveckorsbesök av min lärarkandidat Amanda löste detta. Tillsammans tog vi steget ut. Vi började med ”Nio lektioner i källkritik”, en tvåtimmars fördjupningskurs. Kursen är en helt gratis och passar bra i en åtta. På Webbstjärnans kursportal hjälptes vi år att skapa elevkonton. Därefter tittade vi gemensamt på kursens filmer och texter. Bit för bit gick vi tillsammans vidare och allas datorer jobbade i samma takt som lärarens framme vid tavlan.

Efter varje avsnitt gjorde eleverna själv tillhörande prov, som efter avslutad kurs belönades med ett personligt kursintyg.

Man får lätt blodad tand i Webbstjärnan. Amanda och jag ville också se hur eleverna på egen hand kunde klara av att kurswebba. Vi valde att låta åttorna göra kursen ”Så här använder du Creative Commons-material”.  Denna gång  jobbade eleverna med hörlurar på och efter avslutad kurs mailade de mig sina kursintyg. Min mailbox blev full , dvs alla lyckades.

Därifrån var steget inte långt till att arbeta med bilder och reklam i Canva, men det får jag skriva mer om i ett annat blogginlägg.

Givetvis undrade Amanda och jag hur eleverna upplevde arbetet. Här kan du läsa några axplock:

”Det var bra att vi tittade på  filmerna med källkritik, eftersom det är viktigt att vara källkritisk i dagens samhälle.

”Jag tycker att detta var ett väldigt roligt arbetsområde. Det var bra att vi både har fått arbeta själv och i helklass”

“Jag tyckte det var roligt att göra reklam i Canva . Jag tyckte att Webbstjärnan var helt okej. Det var bra med prov efter, som en liten repetition, så man kom ihåg det.”

”Jag har lärt mig mycket, speciellt med Webbstjärnan. Jag tyckte också vi hade bra med tid till att arbeta. Man fick arbeta med både kreativitet (genom Canva, som var väldigt bra), sen att skriva och sedan förståelse.”

 ”Det har varit annorlunda. Det var också kul, just för att man fick göra mycket själv och det var ett ganska fritt jobbande.”

 ”Jag tycker att denna arbetsgång var rätt så bra. Jag tyckte att det var smart att lära oss genom filmer. Webbstjärnan hade små prov som hjälpte en att fräscha upp sitt minne från filmen. Då kan även läraren veta om eleven har varit uppmärksam under tittandet.”

Att diskutera

1. Hur jobbar du med källkritik i dina ämnen?
2. Känner du till Webbstjärnans kurser?
3. Händer det att du i din lärarroll vill, men kanske inte riktigt vågar, jobba med något nytt digitalt? Hur löser du i så fall det?