I huvudet på en forskande lärare

Forskarskolan CSIS är nu inne på sitt andra år och just nu känner jag att jag har vind i seglen. Det har hänt många saker på kort tid och mitt arbete har tagit några rejäla kliv framåt.  Forskningen ger också avtryck i min vardag som lärare, man blir både stärkt samtidigt som man många gånger undrar vad det är man håller på med.
I februari var det dags för 25%-seminarium och redovisning av allt mitt arbete så här långt när det gäller syfte, forskningsfrågor, förankring i befintlig forskningslitteratur, metod, resultat och diskussion. Än en gång fick jag bevis för vilken stor hjälp man har av seminariet. Jesús Piqueras från Stockholms universitet hade läst mitt arbete och hade en timmes noggrann genomgång av det jag hade skrivit. Jag hade möjlighet att resonera med honom om mina tankegångar och ta emot synpunkter samtidigt som några av mina forskarkollegor och handledare från olika högskolor satt och lyssnade. Efteråt var det en öppen diskussion där alla fick delta och där mitt arbete var i centrum. Det kändes oerhört lyxigt att så många kloka människor engagerade sig i mitt projekt och det var väldigt givande. Det var viktigt för mig att få bekräftelse på att mina forskningsfrågor höll och att de är relevanta. Det är lätt att lägga ut texten om vad man vill göra men svårt att fånga det i några skarpa och avgränsade formuleringar Sedan har man den ständigt gnagande oron, är det någon annan än jag som bryr sig om detta? Efter seminariet kände jag mig stärkt och redo att gå vidare.

Hur går det med själva projektet då? Jodå, det är igång. Som jag beskrivit tidigare är detta en enkätundersökning som sker i fler steg med syftet att undersöka lärares egna berättelser om undervisning som engagerat elever och hur lärare resonerar om engagemang. Engagemang är ett spännande begrepp att forska kring och det går att närma sig från fler håll. Man kan diskutera det utifrån vad eleven gör under arbetet på lektionen, med vilken kvalité de arbetar, vilka känslor undervisningen väcker men även som ett uttryck för elevens motivation. Jag tror att elevers engagemang är viktigt på så sätt att det har stor betydelse för lärares undervisningsval, man blir påverkad av elevernas reaktioner. På så sätt har även lärarnas tolkning av elevernas beteende stor betydelse.

Som deltagargrupp har jag valt att använda förstelärare i NO, åk 4-9, i Skåne. Jag har så här långt kontaktat ca 35 lärare, jag har fått in en del svar vilket jag är tacksam för men hoppas ändå såklart att svarsfrekvensen höjs något. Jag kommer fortsätta skicka ut inbjudningar om att delta tills jag fått ihop så många deltagare jag behöver. Det är spännande att läsa svaren och det är roligt att få göra en undersökning med ett positivt anslag.

I mitt senaste blogginlägg nämnde jag att jag skulle försöka börja skriva på engelska. Det har jag gjort och blev riktigt nöjd. Tyvärr tar det sådan tid att jag knappast blir färdig 2019 om jag håller den takten, förhoppningsvis får jag upp ångan så småningom.

Att hålla på med forskning väcker många frågor, både om skolan i stort och den egna undervisningen. På sista tiden har skolforskning varit ifrågasatt, forskas det om rätt saker, har forskningen någon betydelse för det som sker i klassrummen? Jag har funderat mycket på det omvända förhållandet: vad händer när forskningen når klassrummet? Vad finns kvar av forskningsfrågor, syften, kritisk diskussion när forskningen har filtrerats genom facebook, twitter, bloggar, artiklar mm? Risken är att det blir isolerade aktiviteter, ryckta ur sitt sammanhang och som motiveras av att “forskningen säger att …”. Forskning diskuteras mer än vad det någonsin gjorts under de 20 år jag har varit lärare och det är fantastiskt bra men vi måste också hitta ett sätt att omsätta det i klassrummet så att det får den effekt vi eftersträvar.

I klassrummet händer det allt oftare att jag stannar upp vid olika situationer och går och funderar på dem länge. För ett tag sedan jobbade vi med en uppgift i fysik där eleverna skulle motivera en eventuell åldersgräns när det gäller att sola solarium. Jag lade märke till hur eleverna allt som oftast gled in på argument som kopplades ihop med andra saker man får göra när man blir äldre som t ex rösta, straffmyndighet (vad skulle hända om man bröt mot åldersgränsen) etc men inte så mycket naturvetenskapliga argument som t ex barns känslighet mot strålning, hur hudcancer utvecklas, behovet av D-vitamin mm. Det är viktigt att kunna knyta ihop vetenskap och samhälle (eller elevernas vardag för den delen) men det känns som om vi missar naturvetenskapen när vi tränar förmågan att söka och använda information. Det är som om vi inte litar på att ämnesinnehållet i sig räcker för att skapa en intressant diskussion eller ge relevanta argument. Samtidigt får jag gång på gång bekräftelse på att eleverna fängslas av naturvetenskap. Kemi lyfts ofta fram som ett ämne som eleverna inte finner relevant och man diskuterar hur man göra ämnet mer vardagsanknytet. Den senaste veckorna har vi i åk 9 jobbat med periodiska systemet, joner och reaktionsformler och jag får en tydlig känsla av att de allra flesta elever suckar “äntligen” och är glada att få lämna städskåpskemin bakom sig. Det kan inte vara antingen vardagskemi eller kemi som förberedelse för vidare studier. Vi måste kunna klara av att göra båda och ge alla elever utmaningar.

En annan sak som (i alla fall på skolan där jag jobbar) diskuterats länge är att elever inte blir färdiga med sina uppgifter utan går och drar på skolarbete som är besvärligt för deras egen del och skapar merarbete för oss lärare. Det finns en del intressant äldre forskning om hur tid används av elever kopplat till deras motivation och vikten av att planera så att eleverna hinner färdigt (utan att för den skull ha låga förväntningar). Alla elever skall kunna lösa sina uppgifter och bli färdiga även om slutresultatet kommer att se olika ut beroende på vilken elev man tittar på. Annars så tränas inte uthålligheten. De elever som sällan lyckas med sina uppgifter tappar sin motivation, inte så konstigt och inget nytt men ändå så uppstår den situationen gång på gång.

Mycket tänkande men nu väntar en spännande vår med datainsamling och textanalys. Jag får återkomma och berätta hur det går.

Att diskutera

  • Hur ofta går ni till “källan” när det gäller ny forskning om skolan?
  • Vilken betydelse har elevers engagemang när ni utvärderar eller planerar undervisning?
  • Hur löser ni problem som uppstår när elever inte blir färdiga med sina uppgifter?
Share Button

En reaktion på ”I huvudet på en forskande lärare”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *