I en skog av hinder eller i möjligheternas rike?

foto: Bengt Christensson

Rubriken illustrerar frågan som jag högst spontant slängde ut till mina högstadieelever vid lektionsstart för några veckor sedan. Jag syftade på klassrumssituationen och jag gjorde det i mening att skapa eftertanke.  Jag ville att de skulle spegla några av sina egna personlighetsdrag. Efter lite betänketid gick jag laget runt för att höra hur de såg på sig själva. Det var en ganska brokig bild som växte fram i elevgruppen men jag märkte att jag hade satt igång den tanke-verksamhet som jag önskade när jag ställde frågan.

foto: Bengt Christensson

I mitt ämne träslöjd kan det någon gång bli extra tydligt. Ibland radar eleven upp hinder för att slippa ett arbetsmoment. Det kan handla om rädsla för en maskin som i exemplet nedan men det kan också landa i andra orsaker som rädslan att misslyckas, eller annat typ att man har en dålig dag, nedstämdhet, eller annat.

 

Här ett exempel från slöjdsalen från den elev som borde svarva men vars uppfinningsrikedom att hitta motargument till dagens svarvuppgift är värd ett pris i sig:

Jag vill inte börja svarva idag därför att..

  • maskinen är farlig
  • maskinen väsnas för mycket
  • jag är inte rätt klädd idag
  • jag har lite ont i huvudet idag
  • jag gör det bättre om vi väntar till nästa gång
  • jag vet inte hur man gör
  • jag känner en som skadade sig vid svarven
  • jag har sovit dåligt i natt
  • jag vet inte vilken form jag ska ha på träbiten
  • jag hinner ändå inte bli färdig idag

Ett par av argumenten kan jag köpa. När det gäller säkerhet vid maskiner ska man aldrig ställa sig där efter en natt med dålig sömn. Inte heller med huvudvärk eller annat som stör fokus. Men ofta är det som sagt påhittade argument man anför som elev när något annat egentligen ligger bakom och som upplevs som ett hinder.

foto: Bengt Christensson

Frågan växte avsevärt för mig när jag själv fick motfrågan av en elev – Är du själv en person som mest ser hinder eller möjligheter Bengt? Jag kunde inte svara direkt och insåg plötsligt hur komplex frågan egentligen är. Efter vidare eftertanke och självrannsakan kunde jag se att somliga av mina dagar mer är kantade av hinder och frustration medan andra dagar (de allra flesta hoppas jag) ser jag möjligheter och utveckling som en naturlig del av tillvaron. Mänskligt kan man kanske tycka men varför är det så? Varför är jag inte alltid möjligheternas person? Det blev tydligt för min del att dagsformen avgör en del. Och att det inte handlar om antingen – eller, utan snarare att vi har båda varianterna inom oss men vilken dominerar vanligtvis, vilken vill vi ska dominera och hur tar man sig dit?

I min polemik med eleverna vid detta lektionstillfälle utvidgades diskussionen från att först gälla eleverna, sedan jag som lärare och sedan ytterligare till vuxna (och barn) överhuvudtaget. Hur pass benägna är vi människor att se möjligheter istället för hinder?

foto: Bengt Christensson

Jag drog upp något exempel för eleverna: Mamma eller pappa tycker du ska bädda din säng. Ingen bra idé alls tycker du eftersom du tycker det är tråkigt. Du har ingen svårighet att hitta på argument varför sängen inte ska bäddas av just dig och just nu. Du radar upp det ena hindret efter det andra! Hur kan du tänka för att istället se möjligheter i situationen? Jag fick flera bra förslag från mina elever.

foto: Bengt Christensson

Så tillbaka till klassrummet. Eleverna fick i uppdrag att under lektionen visa hur man skulle försöka göra slöjdlektionen till en fantastisk lektion där man snyggt väjde för de hinder som dök upp och navigerade med fokus på att söka möjligheter! Eleverna skulle försöka göra det så tydligt att jag som lärare skulle märka det under lektionens gång.

Hur gick det då? Jag kunde konstatera att en hel del av mina högpresterande elever tyckte det var svårt att vässa sig ytterligare. Man visar redan med all önskvärd tydlighet att man vill ta sig fram självständigt, välja utmanande uppgifter och prestera med hög kvalitet. Men bra kan bli bättre och det gäller att utmana även dessa elever ytterligare. Däremot märktes det tydligare på övriga elevkategorier att man antog utmaningen och började botanisera bland möjligheter istället för att ta rollen som byggmästare av hinder. Min startmening gav upphov till att öppna sinnet hos en del av mina elever under just den lektionen.  Arbetsveckan fortsatte med samma frågeställning med alla de 12 slöjdgrupper jag har i så4-9. Så 3 lämnades utanför denna gång. De kanske behöver mogna lite först innan de blir kastade in i diskussioner av detta slag.

Frågan är hur man kan göra detta till ett mindset som varar över tid och på alla skolans lektioner, inte bara på slöjden. Kanske kan det bli en blogg om det framöver.

 

Att diskutera:

  • Hur medvetandegör du elever som skapar egna hinder som bromsar ytterligare utveckling?
  • Vilka aktiviteter i klassrummet bidrar till att de elever som ser möjligheter ”smittar av sig” till de elever som bygger hinder i vardagen?
Share Button

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *