Hur tänkte du när du satte ihop oss?

bild till blogg

Vad är det som gör att jag att jag väljer att eleverna ska arbeta i par på en uppgift? Vi har arbetat med universum. Vi planerade in både laborationer, faktaläsning, filmer och diskussioner. Laborationerna gick visserligen inte så bra eftersom varken månen eller stjärnorna behagade visa sig när vi ville, men annars kändes det som om vi planerat för ett varierat arbetssätt. Vi hade formativa utvärderingar under arbetets gång och i fredags var det dags för sista lektionen. Den här uppgiften hade jag valt utifrån att jag i den tycker mig kunna se om eleven har begreppskunskaper, men också om de kan beskriva begreppen, kan använda modeller och teorier och sätta in dem i sammanhang för att kommunicera i skrift. De fick ett brev från en rymdvarelse och i sina svar skulle eleverna få visa sina kunskaper om universum. Jag har använt uppgiften för några år sedan och var då mycket nöjd med uppgiften och eleverna tyckte den var rolig. De tyckte även dessa elever men…

Jag tänkte att det var en fördel att skriva digitalt. Om vi även använder min, min kollegas arbetsdatorer och kompateksdatorerna kan vi skrapa ihop 20 datorer till våra 41 elever. Var det därför jag tyckte att det var en paruppgift? Nej, inte bara. Jag tänkte att eleverna kunde ha nytta av att diskutera två och två för att formulera ett så bra svar som möjligt till rymdvarelsen.

Under lektionens gång började jag tvivla på mitt val av uppgift och arbetssätt. “Kan man välja att arbeta ensam?”, undrade en elev. Nej (vi hade ju inte fler datorer). “Hur tänkte du när du satte ihop oss?”, undrade en annan. Jag hade valt att sätta ihop eleverna efter vad jag redan sett i de formativa bedömningar. Två elever som visat mycket, hamnade ihop. Elever jag var osäker på i bedömning, likaså. Jag tänkte att jag på så sett skulle få bättre underlag att bedöma. “Kan du läsa igenom vad vi har skrivit nu eller är det fusk? Jag försöker ju arbeta mot det här målet att även i skrift visa mina kunskaper”, undrade en elev. Den gick ju inte att säga nej till, men borde jag då erbjuda alla detta eller bara de som aktivt ber om det? Vet alla att möjligheten finns?

Elev med miniräknare i handen. “Vi är tredje planeten från solen och det tar 365 dagar för oss… och Pluto är nionde…. kan jag bara gånga med tre då?” Får jag syn på annat? Vi har arbetat med proportionalitet i matte är det det han vill förstå? Visa samband?

Vi hade under lektionen dessutom besök från Reggio Emilia Institutet som gick runt och tittade. Efteråt satt vi ner med dem och jag fick då av Harold Göthson frågan: “Är genus viktigt för dig?” Något paff drog jag på svaret. Han hade nämligen konstaterat att ytterst få elever var ihopparade pojke-flicka. Det hade jag inte tänkt på alls. Sara Bruun undrade “Är det här verkligen en paruppgift? Hade alla par nytta av att vara två?” Det hade de nog inte.

Nu när jag sitter här, läsandes alla underbara brev till rymdvarelsen, vad är det då jag får syn på som jag inte redan vet? Är det bara en bekräftelse för mig? För eleven? Blev den här lektionen mer än en rolig aktivitet? Kommer jag att använda den här uppgiften igen? Lärarjobbet kändes enklare när jag var nyutexaminerad. Jag eller eleverna ifrågasatte inte uppgifterna i någon större utsträckning. Som en elev har skrivit längst ner: “Behöver du ser mer av mig?” Hur kan jag designa för att få syn på vad alla kan, så jag inte bara bedömer det jag tror att jag ser.

Share Button

3 thoughts on “Hur tänkte du när du satte ihop oss?”

  1. Ännu ett briljant blogginlägg. Många tänkvärda delar du beskriver och sätter ord på. Din text fick mig att klura på varför JAG gör olika val i form och innehåll. Du är så bra Malin! Gillar att jag är din cyberkollega 😉 //Linda

  2. Precis vad jag känner, lärarjobbet var enklare när man var nyutexaminerad men inte lika utmanande och därmed inte lika roligt!!

  3. Håller helt med dig Annica. Det är mycket roligare och mer utvecklande nu. Jag kände också ingen mig mycket i ditt inlägg om hur målet kom i skymundan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *