Mars. ”Jag skiter i det här!”, ”Jag orkar inte!”, ”Palla!”, ”Detta suger!”, ”Jag vill inte!”. Listan kan göras lång på alla de kommentarer jag hört hos mina elever under alla år som lärare, och varje gång det sker ställer jag mig frågan: Undrar var skon klämmer den här gången? Det måste ju trots allt finnas en anledning till att orden yppas. Eller? Som pedagog vet jag att rätt studieteknik, tålamod, repetition och rätt mental inställning kan göra skillnad, men just där och då, är det inte vad eleven vill höra. Istället försöker jag motivera, hitta lösningar och få dem att hitta det där lilla extra som kan få dem att nå ända fram. Hjälper det? Ja, på sätt och vis, men kanske inte ur ett längre perspektiv. Efter att ha läst Carol S. Dweck ”Mindset – Du blir vad du tänker” insåg jag dock ganska snart att det är dags att byta ”approach” och testa något nytt. I sin bok skriver hon om två olika mindset och beroende på vilket mindset du har kan livet te sig väldigt olika, exempelvis kring inlärning och hur man ser på sina egna förmågor och färdigheter.Första gången jag kom i kontakt med Dwecks tankar kring olika mindset var i samband med ett lärmodulsarbete som fokuserade kring ”Mindset och en lektion som engagerar”. I ett TED talk, The power of yet, pratar Dweck om hur man kan förhålla sig till kunskap och hur viktigt det är att visa att elever konstant befinner sig på en inlärningskurva. ”Yet” innebär i detta sammanhang att man ännu inte inlärningsmässigt nått nivån som krävs eller vad som eftersträvas, men samtidigt att man med rätt ansträngning kan nå dit. Likaså förklarar hon att återkopplingen till barn/elev ska vara kopplad till processen i arbetet, t.ex. fokus, strategier och tålamod, utifrån det enkla faktum att denna typ av återkoppling resulterar i att barnen inser att det är ansträngningen i arbetet som ger resultatet, och inte någon medfödd talang eller intelligens.

Statiskt och dynamiskt mindset

I boken Mindset – Du blir vad du tänker går Dweck djupare in på hur ett statiskt respektive ett dynamiskt mindset ser ut och vad det kan resultera i i olika sammanhang såsom relationer, arbete och inom skola. Ett statiskt mindset innebär att man har en föreställning om att ens förmågor och kunskaper är statiska, oföränderliga. Man är rädd för att ta risker och anstränga sig, för att detta kan resultera i att den föreställning man har om sig själv kan vara bristfällig, och att ett misslyckande är ett faktum. En person med ett statiskt mindset ger lätt upp, kan se ansträngning som något meningslöst och uppfattar kritik som något personligt mot ens intelligens. Till skillnad från det statiska välkomnar personer med ett dynamiskt mindset utmaningar och förstår att det är genom ansträngning som lärandet sker. Tålamod vid motgångar, att inspireras av andras framgångar och att det är genom konstruktiv kritik man lär sig är några punkter som visar på ett dynamiskt mindset.

”Om föräldrar vill ge sina barn en gåva är det bästa de kan göra att lära barnen att älska utmaningar, se misstag som intressanta, tycka om att anstränga sig och fortsätta lära sig” (212)

Dags att så det lilla fröet?

Onekligen ger bilden av dessa två diametralt motsatta mindset en förståelse för att en individ kan reagera och agera olika beroende vilket det är som dominerar. Beroende på vilket mindset man som barn/elev/vuxen har ser alltså förutsättningarna för inlärning onekligen olika ut.

När jullovet var över var det så dags att börja så ett frö hos mina elever kring just mindset. När eleverna kom in i klassrummet på morgonen såg de på smartboarden en bild av en hjärna som lyfter skrot. Ganska komiskt men i sammanhanget väldigt relevant. Efter att ha låtit dem ta ställning till några påståenden/frågor kring just inlärning, såsom ”Vad är det som gör att vissa människor lyckas i sina liv?”, ”Min inställning till ett ämne kan påverka hur mycket jag lär mig.” tog vi en titt på bilden. Efter att ha förklarat att hjärnan är som en muskel fick de själva fundera kring vad det egentligen innebär.

• Träning, ropade en elev. Du måste träna den för att bli starkare.
• Och vad händer om du inte tränar den, svarade jag.
• Den blir svagare, fick jag som svar.
• Och vad händer om du ger upp mitt i träningspasset, fortsatte jag.
• Ingen skillnad.

”Om ni inte ger något kan ni inte vänta er att få något tillbaka. Framgången kommer inte till er, ni måste komma till den.” (232)

Vidare fick de fundera kring något i sitt liv där de genom träning och ansträngning, trots motgångar och en misstro på sin egen förmåga, nått resultat, för att sedan föra samma diskussion kring skolan. Jag avslutade med att plocka upp en Rubiks kub, vilken fick representera en mental ansträngning för mig där ett statiskt och ett dynamiskt mindset växelverkade kontinuerligt under tiden jag försökte förstå hur denna kub skulle lösas. Ena sekunden ville jag hoppa på den, kasta den i väggen och ge upp, för att senare vara lycklig av eufori för att äntligen ha förstått hur man gör. Liknande känslor som vissa av våra elever kan känna i skolan. Det kanske inte är så konstigt trots allt att man ibland hör de där kommentarerna.

Vad det är som gör att eleven faktiskt lyckas i skolan beror naturligtvis inte enbart på hens mindset, men inställningen har trots det en stor påverkan. Likaså har exempelvis det formativa arbetssättet, att anpassa utifrån elevernas individuella förmågor och att låta eleverna arbeta med utmaningar som ligger inom räckhåll stor betydelse för resultatet; se gärna tidigare blogginlägg utifrån Nottingham och Ahlén skriver om i sina böcker. Dwecks forskning ger i detta avseende ytterligare en dimension av lärandet som istället utgår ifrån elevens mindset. Denna tanke har slagit rot i min egen undervisning och till skillnad från tidigare lägger jag idag, vid återkoppling till elever, större betoning på just de förmågor och färdigheter som faktiskt genererar inlärning, dvs strategier, ansträngning, tålamod, att våga, noggrannhet etc (dynamiskt synsätt). Det är ju trots allt vägen fram som genererar ett resultat, även om det är resultatet i sig som bedöms. Om man med så enkla medel, som Dweck menar med sin forskning, kan bidra till att påverka en elevs mindset mot ett mer dynamiskt tänkande är jag redo att ta chansen. Hur tänker du?

Även om vi med vår hjärna klarar av mycket i våra liv, kan den också begränsa oss. Bara att medvetandegöra sig själv kring mindset gör att man som pedagog har ytterligare något verktyg i sin verktygslåda att ta till i sin undervisning. Samtidigt tror jag dock inte att denna medvetenhet ska stanna här. Även elever är i behov av en större förståelse kring hjärnans funktion vid inlärning och vad det är som gör att vi faktiskt lär oss.

För vidare läsning kring ämnet, läs gärna Cornelia Falkentofts blogginlägg ”I huvudet på en elev – gärna mer om hjärnan”.

Att diskutera

1. Hur upplever du ditt eget/elevers mindset?
2. Vilka inslag från ett dynamiskt mindset har du i din återkoppling till elever?
3. Hur kan vi stärka elever som gett upp eller tappat tron på sin egen förmåga?