Hur gick det då?

Har sagt  adjö till våra sexor som jag följt under två år! En var min mentorsklass, men alla tre har jag undervisat i engelska. Jag har bloggat om dem tidigare och tänkte nu följa upp hur det  gick med engelskundervisningen i dessa klasser. Vi hade en tuff start när de 75 eleverna kom till oss på Naverlönnskolan från  de olika grundskolorna i Svedala. En omorganisation i kommunen gjorde att Naverlönnskolan blev en 4-9 skola precis som den nyöppnade Aggarpsskolan.

För många elever blev det en stor omställning med den nya engelskundervisningen där de fick stadiga och ständiga språkduschar! Min ambition är tala engelska i princip hela tiden vilket innebär att även förklaringar är på målspråket. Det gällde att skapa en bra klassrumsmiljö där fel ska vara välkomna och där varje elev hittar sin motivation vilket leder till att det byggs en stabil grund och att elevernas självförtroende inom engelskan utvecklas.

Även om vi hade en stimulerande och utvecklande lärmiljö där eleverna var delaktiga och aktiva nådde jag ändå inte fram till alla. När jag började analysera situationen kunde  jag skönja ett mönster. I varje klass fanns det en grupp elever som inte trodde på sig själva och sin språkinlärning,  det var framförallt flickor. 

Då fick det bli fokus på att prata om hur man lär sig språk, vilket ju gagnade alla!  Jag valde att prata om mindset och hur det påverkar självförtroendet vid inlärning. Vi jobbade också systematiskt med olika strategier gällande de olika förmågorna lyssna, läsa, tala skriva – hur man hanterar svårigheter och övervinner dem.

Något som vi också tog upp var hur viktigt det är att fortsätta språkbadet hemma. Eleverna kommer i kontakt med engelska på fritiden genom exempelvis: TV, datorspel, musik, filmer och Youtubeklipp. Många elever i klasserna, framför allt killar, använder sin muntliga och skriftliga förmåga för att kommunicera när de spelar datorspel vilket ger dem stimulans och ökar deras språkliga självförtroende. Fritidsengelskan är en strategi att ta tillvara! Vi skrev in detta i många elevers IUP något som visade sig ge utdelning på sikt!!

Undervisningen varierades och integrerades ofta med andra ämnen. Vi hade en digital lärobok (Clio) till vårt förfogande när vi behövde den, annars var Google classroom utgångspunkt för våra aktiviteter, där fanns våra arbetsområden med instruktioner och länkar till texter, filmer, sånger mm. Det fungerade också som ett slags “portfolio” eftersom elevernas texter, presentationer och inspelningar fanns där. Just inspelningar blev en framgångsfaktor för att utveckla förmågan att tala. I par eller grupper spelade eleverna in (på Screencastify) dialoger, rollspel, boksamtal – i den lilla gruppen vågade de flesta tala mer än i stor grupp.

En viktig uppgift för mig som lärare har varit att stämma av med eleverna hur de tänker om sin utveckling av de olika förmågorna och ge dem feedback hur jag uppfattar det. 

I vissa arbetsområden har alla arbetat med samma förmågor t ex när vi  läs/lyssnade på “Diary of a wimpy kid” och de sedan skrev egen dagbok om sitt liv under de tre veckor vi jobbade med boken. I andra  arbetsområden anpassade jag elevernas uppgifter efter de utmaningar de behövde i respektive förmåga. Eleverna har alltid kunnat välja utmaningsgrad i uppgifterna t ex  hur snabbt texten läses när man lyssnar, hur mycket man skriver i sin dagbok. 

“Att göra sitt bästa, och lite till!” denna fras har eleverna varit  väl förtrogna med! Den kommer ifrån ambitionen attförsöka få eleverna att befinna sig i lärandezonen mer än i övningszonen. 

Ju mer jag lärde känna eleverna desto bättre kunde jag anpassa undervisningen utifrån deras intressen och på det sättet påverka deras motivation. Det handlar om en balans mellan elevernas behov och syftet med det engelska språket.

När jag nu reflekterar över resultatet efter två års undervisning ser framgångar hos i princip varje elev! Det som är speciellt viktigt är  medvetenheten om sin lärandeprocess och  förståelsen varför man lär sig engelska och vad det betyder för  framtiden. Alla  framsteg är inte synliga genom att bara titta på elevernas betyg. Vissa elevers utveckling är just att de fått ett språkligt självförtroende och hittat motivationen, de förstår att deras inställning betyder mycket för språkutvecklingen och de har en större handlingsberedskap när svårigheter  dyker upp. De har också förstått vikten av använda fritidsengelskan för att fortsätta utveckla sina förmågor.  

Framförallt så ser jag att den gruppen som jag hade svårt att nå första terminen i 5:an (som till större delen bestod av flickor)  har ändrat sitt mindset, de har “kommit loss” och vågar “ta risker” som     t ex att visa sin inspelade redovisning för hela klassen!

Med ett genuint engagemang och kärlek till ämnet  har jag försökt att ta till vara elevernas nyfikenhet och lust. Med varierade arbetsformer och utmaningar och med  elevernas kunskap  om sin språkliga process har vi tillslut  kommit i hamn efter en bitvis stormig resa.

Att diskutera:

  • Hur använder du reflektioner för att utveckla din undervisning?
  • Hur hanterar du att ge feedback till elever som utvecklas mycket, men där  utvecklingen inte är tillräcklig för att det ska synas i betyget?
Share Button

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *