Den 20 januari firar vi Förstelärare bloggars födelsedag. För att uppmärksamma bloggens jubileum har vi bjudit in utvalda gästbloggare både från Svedala kommun men också utifrån som skriver om Förstelärare bloggar.
Helena Wallberg
Helena Wallberg, lärare och specialpedagog,utbildare och författare senast till boken Lektionsdesign.
Svedala, skånska och lärande
Gästblogg av Helena Wallberg
Ett av mina allra första konsultuppdrag var i Svedala för drygt 8 år sedan. Någon hade uppmärksammat att jag skrivit mycket om formativ bedömning i min blogg och bad mig åka söderut. Jag förberedde mig till tänderna.
Väl framme med en späckad Google presentation och många arbetsblad att jobba med möttes jag av en grupp lärare som alla satt med armarna i kors. Jag öppnade min presentation och började visa exempel från min egen undervisning med fokus på formativ bedömning. Ingen respons. Jag hoppade fram till mer roliga inslag men utan kontakt. Nej, Helena, sa de till slut på bred skånska (i mina 08-öron), vi vill inte detta! Vi har pratat om matriser på längden och på tvären och nu vill vi inte mer formativ bedömning! Jag tänkte snabbt, hur skulle jag göra nu? Bara att sätta sig på katedern som jag gjort så många gånger i mina lektionssalar och fråga; vad tänker ni? Hur vill ni ägna tiden vi har ihop? Det visade sig att de ville lära och träna mer på att använda digitala verktyg. Så snart frågan ställts kom massor av förslag. Snart satt alla lärare och skickade chattmeddelanden, minifilmer med glada tillrop till varandra och delade dokument med liv och lust. Bäst av allt var när jag föreslog att använda Google translate för att träna uttal i språk och blev varse att Google inte tagit hänsyn till dialekter. Det funkar inte Helena! ropades det från olika hörn och jag fick snabbt tänka om igen medan jag kvävde mina inre skrattsalvor över både Googles översättning av skånska och min egen tanklöshet och Stockholmsfokus (#designfail). Det som först var en svettig stund av motstånd blev en kreativ workshop med mycket skratt och samarbete. Korslagda armar betyder inte motstånd mot nyheter eller mot att pröva nytt. Det var ju inte formativ bedömning de var emot, det var matriser och upplevda krav på att använda digitala verktyg utan att veta hur.
Efter besöket upptäckte jag Svedalas blogg där förstelärare skrev om projekt, metoder och forskning som de ville delge både egna kollegor och andra mer perifera partners. Jag förstod att här fanns lärare som var vana att få tycka, pröva och vilja. Förstelärare bloggars systerblogg Kvutis, var den första jag lade upp som rekommenderad blogg på min egen sida. Här fanns fler exempel på systematiska utvecklingsprojekt än jag hade sett hittills i skolans värld och på Förstelärare bloggar fanns lärare som delade med sig av både läsning och praktik på ett öppet sätt och på ett sätt som skapade nyfikenhet hos mig. Jag såg och ser förstelärarbloggen som ett sätt att ställa den där frågan: hur tänker ni, vad vill ni göra? och sedan ge verktygen som möter där man är.
Svedalas bloggar är fortfarande en del av min arbetsvecka. Om jag ska blogga och söker information så kan jag vara rätt säker på att det finns något matnyttigt där. Om jag ska kolla vad som är aktuellt just nu så kan jag vara rätt säker på att få input. Input och verktyg, det alla behöver för att lärandet ska ta fart oavsett vem vi är för tillfället.
