Granar, rättegångar och en synagoga, kan det vara språkutveckling?

BöckerJag väljer att  illustrera detta inlägg med en saga om en julgran och en fauna om träd och buskar. Kanske lockar det till läsning. Kanske hatar du allt vad natur heter, i alla fall när den beskrivs i en uppslagsbok, och byter till en annan sida här på Förstelärare bloggar eller KvUtiS. Kanske gillar du bröderna Grimm bättre än H C Andersen och tycker att dansken, ja, honom hoppar du gärna över. Sagor är kanske rent ut av det värsta du vet. Kanske du aldrig tyckt om gröna böcker. Lugn! Detta inlägg handlar egentligen inte om granar utan om språkutveckling och ämnesintegrerat arbete.

Ämnesintegrerat arbete kan ske mellan många ämnen. Den absolut lättaste kombinationen att få till med regelbundenhet, tror jag är den mellan svenska och SO och/eller NO. I mitt arbetslag har vi gjort så att vi både slutar och börjar terminerna med att på ett rutnät pricka in vilka veckor vi ska använda till ämnesintegrering. Annars är min erfarenhet att det inte blir något av. Förutsättningarna för att ett sådant arbete ska komma till stånd, är säkerligen att du som lärare vill vara med. Jag menar att det också måste vara okey att tacka nej någon gång. I mitt arbetslag är vi förutom en nia, två sjuor och två sexor.  Tvåparallelliga klasser,  upplever jag,  ger en skjuts framåt i ett sådant arbete. Två klasser skapar m a o   större tyngd och markerar att något viktigt och intressant är på gång.

Du kan tycka och tänka vad du vill om ämnesintegrerat arbete, men faktum är att läroplanen säger att alla elever ska ges möjlighet att arbeta ämnesövergripande. Dock anges inte hur eller i vilken utsträckning. Det är många förmågor vi har chans att utveckla när klasser jobbar tematiskt. Jag tänker på samarbetsförmåga, ansvarstagande, kreativitet, engagemang, förmågan att söka och värdera information, uttrycksförmågan, modet att ta kontakt med andra människor osv.

Förra terminen jobbade arbetslaget sjuor bl a med arbetsområdet Lag och rätt samt Judendomen. Arbetsgången skilde sig ordentlig åt, men under båda arbetsområdena stod SO för faktabiten. Eleverna måste ju få kunskap om fältet, annars kan de inte konstruera vare sig skriftliga eller muntliga texter, som innehåller mer än deras personliga erfarenhet. Båda arbetsområdena resulterade i en slutprodukt. Dessa var i ena fallet en arrangerad rättegång och i andra en tidning om judendomen. Vi besökte även synagogan i Malmö, vilket varmt kan rekommenderas. Även om det i båda arbetsområdena fanns massor av småmoment på vägen till slutprodukterna, upplevde vi det viktigt att flera veckor skulle kulminera i en slutprodukt. Rättegången och tidningen var också en tydlig vink om att mina kollegor och jag hade en gemensam syn med höga förväntningar och därtill gemensamma rutiner. Det kändes hela tiden att eleverna märkte att vi lärare samarbetade.

Aktiviteterna var först lärarledda, men förändrades successivt till att bli gemensamma, där både lärare och elever deltog.  Slutligen  arbetade eleverna mer eller mindre  självständigt. Lärarlaget  hade också gemensamma rutiner för en systematisk uppföljning och återkoppling. Siten, vår tidning, kommenterades av samtliga ämneslärare med feedback och rättegången var vi också två lärare om att bedöma. Jag började ena delen av rättegången på min svensklektion och min SO-kollega kom på besök. Timmen efter var det jag som besökte SO:n. Naturligtvis märkte inte eleverna om det var SO eller svenska och vi använde oss av samma sal hela tiden. Lite trixande, men det löste sig. Rutiner för att fånga upp elever i behov av stöd fanns också . De olika tidningsredaktionerna på siten fick besked om att använda sig av C3b4me. Eleverna skulle också läsa varandras texter och inte ta upp samma information. Det gavs också möjlighet att arbeta med uppgifterna på svenska språkval.

En annan poäng med arbetsområdena var att vi var flera ämnen kring elevernas språkutveckling. SO- ämnet och svenskan arbetade gemensamt med flera moment. Detta blev till en helhet. Vi arbetade t ex med ställningstagande, begreppsövningar, beskrivningar, skrev deckargåtor och spelade teater i rättsalen/ klassrummet. Under svensklektionerna blev det utmärkta tillfällen att visa eleverna på två olika genrer. Jag gjorde det genom att följa boken Genrebyrån av Bodil Hedeboe och John Polias.

I korta drag visade jag på två böcker som fick representera två genrer, berättande och beskrivande. Böckerna var de du ser på min bild. Vi pratade om i vilka sammanhang eleverna sett de båda typerna av text, hur de kände igen dem och vilket syfte de båda böckerna hade. Därefter gick vi över till att leta utmärkande språkliga drag samt diskuterade i vilka skolämnen de båda böckerna möjligtvis skulle kunna tänkas dyka upp. Tillsammans kom vi fram till att Granen av H C Andersen handlade om en enskild gran och var skriven för att underhålla. Boken tillhörde den genre som är berättande/narrativ. Den andra boken (fälthandboken), handlade om bl a granar i allmänhet och var fullspäckad med information.  Skogens träd och buskar innehöll beskrivande text, som liknade den text eleverna stötte på när de pluggade till prov i t ex historia och biologi. Inte nog med det, fälthandboken hade också tydliga drag från de  rapporter eleverna själv brukade skriva i skolan.

Precis som det första gången var för mig när jag gjorde jämförelsen mellan böckerna, var det för eleverna. Det är en ren aha-upplevelse att upptäcka skillnaden mellan en berättelse och en beskrivning. Många gånger tror jag inte eleverna riktigt förstår varför en kort faktatext om t ex granar kan vara svår, medan de lätt kan plöja igenom en skönlitterär bok om en julgran. Nu förstod de. De två beskrivna arbetsområdena passade bra för att belysa två genrer. I faktatidningen blev det som i “Skogens träd och buskar”, fast det handlade om judendomen. Elevernas deckargåtor blev till riktiga små underhållande berättelser. Språket var centralt och jag tyckte att eleverna denna gång såg det som ett viktigt  redskap att uttrycka sig med. Roligast tyckte de det var med rättegången. De ville att vi skulle iscensätta fler rättegångar. Jag har gått och grunnat över om det var för att spela teater eller för att vi var två lärare. Det får jag fråga dem om!

Att diskutera

  1. Vilka är era erfarenheter av ämnesintegrerad undervisning?
  2. I bloggen tar jag endast upp fördelar och möjligheter med ämnesövergripande arbete. Vilka är utmaningarna och riskerna?
  3. Vilka är framgångsfaktorerna för att lyckas med ämnesintegrerad undervisning – gällande planering, förberedelser, genomförande och bedömning?
Share Button

3 reaktioner på ”Granar, rättegångar och en synagoga, kan det vara språkutveckling?”

  1. “Det är många förmågor vi har chans att utveckla när klasser jobbar tematiskt. Jag tänker på samarbetsförmåga, ansvarstagande, kreativitet, engagemang, förmågan att söka och värdera information, uttrycksförmågan, modet att ta kontakt med andra människor osv.” Jo detta känner man igen ansvar – kreativitet- samarbete- självtillit eller…?

    Lisbeth du måste simma fint i höstadietvattnet. På mellanstadiet är allt detta en naturlighet med ämnesövergripande sysselsättningar .
    Det skulle finnas i varje lärarkompetens i SO/NO en bit av svenska.

    1. Visst är det så! Men högstadiet har också kommit långt. Det är stor skillnad mot för 20 år sedan, då jag lämnade mellanstadiet.

Lämna ett svar till Lisbeth Bern Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *