Funderingar kring den fysiska lärmiljön – möjligheter och begränsningar

Mitt klassrum är speciellt- vi har ena halvan av ett stort klassrum som delats av med en vikvägg, vilket gör utrymmet lite mindre än många andra klassrum på skolan.  en hel del ljud sipprar också igenom vikväggen från det intilliggande klassrummet.

Med det sociokulturella perspektivet som dominerande lärandeteori bygger ju undervisningen på daglig interaktion, ibland blir ljudvolymen ganska hög vid de kommunikativa övningarna.

I läroplanens mål och riktlinjer sägs det tydligt att undervisningen ska anpassas efter elevernas förutsättningar och behov, miljön är dock sparsamt omnämnd, inga speciella nationella regler finns för skolbyggnadernas utförande, den lokala variationen är stor. Det som finns är ju trender på arkitektkontoren, ofta får funktion stå tillbaka för arkitekternas vision.

Att bli ännu bättre på att differentiera undervisningen är vårt utvecklingsarbete under läsåret, boken “Lektionsdesign” av Helena Wallberg är utgångspunkten för arbetet. Så när jag vill utveckla min undervisning och utmana mina elever så är mycket beroende på den fysiska lärmiljön hur väl jag kan lyckas, här ska finnas plats för både samspel och avskildhet.

Ja, det finns grupprum i anslutning till klassrummen på den nio år gamla skolan där jag är verksam, men jag har ju alltid en önskan om att kunna få tillgång till mer utrymme för att kunna öka kvaliteten på det språkutvecklande arbetet i mina ämnen svenska och engelska. Jag  delar ofta klassen i mindre grupper för att fler ska vara aktiva. I svenska har vi våra bokcirklar där vi jobbar med böcker som tar upp viktiga frågor som ligger eleverna nära, de jobbar i grupper om 4-5 elever. I den senaste omgången läste de högt för varandra innan de bearbetade innehållet genom olika lässtrategier för att förstå och tolka bokens text och urskilja textens budskap. MEN de lär sig också att demokratiskt leda gruppen, alla får prova att vara ordförande och hålla i bokcirkeln, fördela ordet, se till att alla får komma till tals i diskussionerna. Denna goda arbetsmetod tar de sedan med sig i andra arbeten i grupp.

På engelskan får eleverna ofta göra små rollspel eller dramatiseringar, vi har precis jobbat med ett sago och monster tema som jag kommer att berätta mer om i kommande blogg. Såklart kräver detta mycket utrymme och helst avskildhet för att lyckas.

På grund av C-19 hade åk 7-9 distansundervisning vid terminsstarten, jag fick då möjligheten att utnyttja ett dubbelklassrum (motsvarande mitt och parallellklassens) i högstadiedelen av skolan.  Jag lät vikväggen vara kvar, så vi  hade gemensam genomgång och sedan kunde eleverna efter behov få fysiskt avskilda arbetsplatser för enskilda  eller interaktiva grupparbetsuppgifter. Elever som behövde en upprepad och fördjupad genomgång kunde bara stanna kvar i klassrummet, genom dörren i vikväggen rörde jag mig lätt mellan de båda klassrummen, undervisning kunde differentieras i en god fysisk lärmiljö – Paradiset eller!!??

Det var ju helt fantastiskt att få tillgång till större fysiskt utrymme, MEN de rutiner och ritualer som vi byggt upp i vårt klassrum sedan starten  i åk 4 var inte helt enkla att överföra  till en ny och “okänd” del av skolan.

Istället för sina vanliga skåp fick de varsin stor kartong att förvara sina saker i, dessa placerades på bänkar utmed väggen i det ena klassrummet, ytterkläderna fick också läggas här, detta medförde en större tidsåtgång vid in och utgång till rasterna. Tillsynsbehovet blev komplicerat eftersom jag och de andra undervisande lärarna även hade lektioner i vår vanliga korridor i andra änden av skolbyggnaden. Dörren för in och utpassering till skolgården var låst eftersom man i vanliga fall vill undvika trafik från obehöriga. Dessa låsta dörrar skapade en hel del konflikter. Nyfikenheten över 2:a våningen på denna högstadiesida ledde också till mycket spring i trappan och egna “spontana” utflykter i denna spännande korridor! Det var tydligt att de vinster som flytten genererade komplicerades av strukturella svårigheter.

För parallellklassen som jag också undervisar gick det betydligt bättre eftersom de fick stanna kvar i sin vanliga fysiska lärmiljö med sina rutiner och ritualer med tillgäng till båda klassrummen och intillligande grupprum. MEN då kommer nästa fråga – hur väl utnyttjar de tiden när de jobbar i sina grupper, tar de ansvar för arbetet de ska göra? Naturligtvis är detta en process och det beror ju också på hur grupperna är konstruerade. Jag ser såklart stora skillnader nu jämfört med förra terminen, elever mognar efterhand  och tar ett större gemensamt ansvar för sitt lärande. Mina två klasser skiljde sig mycket åt i början av åk 4,  nu  har parallellklassen kommit ifatt, kanske delvis pga av den kvalitetsförbättring i den fyskiska lärmiljön vi fick under de beskrivna veckorna.

Jag ställde frågan till båda klasserna; Hur tycker du att du lär dig bäst?

Alternativen var: När jag jobbar enskilt, i par, i en grupp eller i helklass. I båda klasserna blev svaret par och grupp.

Nästa fråga löd:  Var jobbar man bäst i grupp, i klassrummet eller i ett grupprum?

Svaret blev då i ett grupprum.

Därpå frågade jag: Hur väl utnyttjar du tiden?  Låt oss säga att du ska jobba med din grupp i 30 minuter med en uppgift, t ex bokcirkeln. Hur många minuter av de 30 jobbar du effektivt: 30, 25. 20, 15 eller 10 minuter?

De flesta svarade 20 – 25 minuter. Några enstaka 30 minuter och några 15 minuter.

Vi gjorde då reflektionen att om man bara utnyttjar halva tiden så borde man ju egentligen få gå om halva tiden i skolan, typ börja om i 5:an när man egentligen ska gå ut 9:an. Detta gjordes  med glimten i ögat, men var faktiskt ett litet uppvaknande för en del elever. Några elever ifrågasatte dem som svarat 30 minuter – vilket följdes av ännu en intressant diskussion.

När vi hade Jan Nilsson med oss som forskare vt -19 i vårt projekt  ”Mitt hållbara liv?!”  kom vi också in på denna diskussion. Han kallade det för frirum – den tiden eleverna tar av den utsatta arbetstiden och pratar om “annat”.  Handen på hjärtat så gör vi nog alla det när vi jobbar i en grupp, en del av socialiseringsprocessen!?  MEN frågan är ju hur lång tid det tar och hur väl den egentliga arbetssuppgiften utförs. Slarvar man eller hinner man göra jobbet och prata om annat?  Som lärare måste jag ju hela tiden reflektra över min undervisning och ställa mig frågor som: Är uppgiften   tilräckligt  intressant? Kan jag bli tydligare med syfte och mål?  Hur kan jag bli ännu bättre på att diffrentiera?   Hur får jag eleverna att ta större ansvar för sitt arbete i grupperna och öka deras medvetande om hur den fysiska lärmiljön kan begränsa  eller skapa möjligheter!

Att diskutera:

Hur går diskussionen i ditt arbetslag / på din skola om kvaliteten på den fysiska lärmiljön och hur den ger eleverna förutsättningar för inlärning och utveckling?

Hur medvetandegör ni eleverna om den fysiska lärmiljöns inverkan på deras inlärning?

Share Button

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *