Fruktsallad som undervisningsmetod?

God undervisning för mig är när det är driv i lektionen. Det ska inte bara var jag som pratar. Det ska inte vara jag som lär ut och de som tar emot. Jag vill leda lärandet, men inte enbart vara en förmedlare av kunskap. Jag arbetar mycket när jag tar emot en ny grupp med att skapa ett klimat där vi lär tillsammans och där det är tillåtet att vara i “lärandet”. Det låter självklart att vi är i skolan för att lära, men många elever ger uttryck för att de tror att vi är i skolan för att bevisa att vi kan. Från att tidigare bara undervisat på mellanstadiet undervisar jag nu både på mellanstadiet och högstadiet. Det är mycket som skiljer och vi har mycket att lära från varandra. Jag blir än mer medveten om att undervisa hållbart. Med det menar jag att ge modeller som fungerar hela vägen och förbereder eleverna för nästa steg. På högstadiet får jag ofta frågan i undervisningssituationer “går det här på betyget?” Flera elever uttrycker nästan ovilja att testa svårare/utmanande/nya saker av rädsla för att misslyckas och få sämre betyg. Det är främmande tankesätt för mig och det går trögare än vanligt att få eleverna att släppa garden och våga ge sig ut på okända marker. Det blir min utmaning.

Med min mellanstadiebakrund ser jag skolan som en plats där vi ska bli experter på att lära, inte enbart en arena där eleven ska visa vad den kan. Hur lär jag mig bäst? När lär jag mig bäst? Vad behöver jag hjälp med och hur vill jag att hjälpen ser ut? Detta är inget eleverna klarar på egen hand. Själv skulle jag inte vilja börja på en ny utbildning där lärarna frågade mig vad jag ville lära mig och hur. Därför brukar jag i fyran börja presentera studieteknik för mina elever. Jag hamrar in mantrat “jag kan inte än”. Vi får inte säga inte “jag kan inte” utan “jag kan inte det här än”. I början blir det mer “jag kan inte…än”. Det finns en poäng med detta. Man får, “inte kunna” dvs att vara i lärande. Det gör mycket för självkänslan det där lilla ordet. Det finns ett hopp om att jag kommer att lära mig, jag kommer att kunna. Prova får ni se.

Att få studieteknik är ett långsiktigt arbete och vi arbetar till en början lärarstyrt och mycket strukturerat Jag försöker få eleverna att tänka: först ska jag, sen ska jag, då kan jag. Först ska jag lära mig begrepp/fakta, sen ska jag förklara, då kan jag använda/dra slutsatser. Vissa saker måste vi nöta in, begrepp/fakta. De måste sitta för utan dem kan vi aldrig nå förmågorna vi strävar efter. Det är ett slit och det gäller att repetera, repetera och repetera. När man ska lära något underlättar det att ha ett system. Alla har vi olika system som fungerar bäst, men något system har vi. Jag pratar mycket med mina elever om att vara systematisk. Vad ska du lära in? Vad av detta kan du redan något om? Vi belyser vinsten med att arbeta systematiskt i matematikens problemlösning och i laborationer i NO.

Jag har en favoritlaboration i NO som jag alltid kör i fyran i samband med detta. Jag finhackar frukter, grönsaker och kryddor på en tallrik. Elevernas uppgift är att ta reda på hur många ämnen det finns på tallriken och namnge så många av dem de kan. De får lov att titta, lukta och känna, men inte smaka. Jag brukar ha ca 15-20 olika ämnen. Jag blandar lättidentifierade och svåridentifierade ämnen. Dessa använde jag senast: apelsin, grapefrukt, citron, äpple, päron, potatis, gurka, nätmelon, mango, persika, ananas, morot, kiwi, banan, vindruva, vanilj, kanel och salt. I par, med varsin tandpetare och ett anteckningspapper fick eleverna ta sig an uppgiften. Det är mycket intressant att gå runt och observera hur eleverna angriper uppgiften. De som bara skyfflar runt bitarna och antecknar vad de ser brukar hitta 8-10 av ämnena. De som börjar färgsortera upptäcker snart att de de trodde var samma ämne kanske inte är det. De börjar bli mer noggranna och jämför lukter och konsistens. Det hittar fler ämnen. Eftersom alla sitter ganska nära varandra sprider sig oftast arbetssättet att sortera efter färg eftersom man ser att deras lista är längre. Jag försöker hålla mig så passiv som möjligt och när jag ser att fler och fler ser nöjda ut börjar vi vår lista på tavlan. I början brukar eleverna köra de säkra korten, kiwi, apelsin, morot, citron, men efterhand blir det fler diskussioner. Är den biten du håller upp verkligen äpple? Vår bit ser mer strimmig, vitare ut, er är så jämn och gulare? Vi jämför, luktar, känner och klämmer. Nä, de är olika. Om det inte är äpple, vad kan de då vara? (det var en potatis). Det blir tydligt var vi saknar ämnesord/beskrivande ord.

Efter livliga diskussioner brukar de flesta ämnen vara identifierade utom saltet. Varför har jag med saltet när eleverna inte får smaka? Jo, för att synliggöra att ibland tror vi att vi har lösningen eftersom vi inte använt rätt metod. Vi kan inte se saltet, vi kan inte lukta eller känna det. Hur ska vi då kunna veta att det är där? När vi drar slutsatser gör vi det utifrån det vi vet just nu. Det gör vetenskapsmän och forskare också. När vi sedan lär oss nytt och gör nya upptäckter måste vi ändra vår bild. Sanningen förändras hela tiden. Vi behöver en annan metod. I det här fallet är det lätt. Vi kan smaka, men det är inte alltid en lämplig metoden när vi arbetar med kemi. Och visst hittar eleverna saltet. Jag har hittills aldrig gjort den här laborationen utan att minst en elev frågar när vi är klara med att identifiera det vi ser och luktar. Får vi smaka nu? Var så goda! Och där hittade vi saltet och vi får diskussionen ovan. Efter detta måste vi så klart äta lite fruktsallad (utan potatis, citron och salt mm). Men är den något vi ska ta lektionstid till. Blir inte hela laborationen ett jippo då? Nej det tycker jag inte. Eleverna glömmer aldrig den här laborationen och jag kan lätt knyta tillbaka till den när vi pratar om att vara systematisk i andra sammanhang. Kommer ni ihåg vilka som hittade alla när vi gjorde fruksalladslaborationen? Och alla vet vad som gäller, sortering. Eller när vi jobbar med densitet. Kommer ni ihåg när vi inte visste om det var äpple eller potatis? Här är ett sätt att ta reda på det. När vi jobbar med syror och baser: Kommer ni ihåg när jag hade saltat fruksalladen och ni inte visste det? Jag hade “gömt” ett ämne det syntes inte. Alla ämnen kan vi inte se eller smaka oss fram till, då behöver vi andra ledtrådar till vad det är här är två glas med genomskinlig vätska. Det ena är vanligt vatten, men det andra…

Men för att komma tillbaka till det jag började med: Hur hjälper denna laboration eleverna att få studieteknik? Jag tänker att anledningen till att de kan identifiera så många ämnen beror på att de har kunskaper om frukter och grönsaker sedan tidigare och nu använder de sina erfarenheter för att dra slutsatser och lösa problemet. Hade jag varit lika rustad att klara laborationen om jag aldrig sett eller ätit dessa frukt och grönsaker innan. Oavsett hur strukturerad jag varit hade jag inte klarat identifiera dem. Att ta den diskussionen med eleverna om vad som ger dem framgång i uppgifter. Jag tror därför vi måste ge eleverna en stabil kunskapsgrund att stå på, men samtidigt ge dem redskapen att använda dem. Kan man sedan hitta övningar som engagerar och skapar minnen hos eleverna är det så mycket lättare att återkoppla till dessa också är alla med. Vi får ett driv framåt. När eleverna blir medvetna om vikten av begrepp och metoder blir det lättare för dem att själva identifiera var de behöver lägga sitt fokus. Och visst hade du frågat mina elever vad de lärt sig idag direkt efter fruksalladslaborationen hade en del säkert sagt att vi inte gjort något utan bara ätit fruktsallad, men på våren i femman hade de nog haft bättre möjlighet att förklara varför vi gjorde den där laborationen i fyran. Det tar tid innan man kan skörda frukterna. Det är inte alltid så lätt att se vad det ska bli när man sätter fröet i marken. 

Laborationen kommer ursprungligen från Hans Pettersons böcker. Hans experimentsamlingar: Försök med kemi, fysik, biologi och teknik, samt läroböcker är en stor grund i min undervisning. Mycket för att de finns så många bra små berättelser att läsa för eleverna. Berättelser som lyfter upp vardagsföreställningar och utmanar. Här hittar du mer inspiration http://www.hanper.se/

Att diskutera:

  1. Hur undervisar du för att ge eleverna studieteknik?
  2. Hur skapar du undervisningssituationer där du kan observera elevernas förmågor?
  3. Hur motiverar du eleverna att tillåta sig att vara i “lärandet” under lång tid utan att de tappar självförtroendet?
Share Button
Om författaren

2 reaktioner på ”Fruktsallad som undervisningsmetod?”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *