Från en bubbla till en annan

Rasten är slut och lektionstiden börjar. Grovt tillyxat ersätts fria aktiviteter av styrda. Uteaktivitet blir till inne-verksamhet. Rörligt blir till stillasittande. Lust och avslappning ändras till kravfyllt och fokus. Två olika världar som avlöser varandra flera gånger varje skoldag. Hur klarar då våra elever detta skifte från en minut till en annan? Det beror säkert på vilken lärare du frågar, vilken elev det gäller och vilket ämne eller aktivitet som står för dörren. Det som intresserar mig är själva skiftet och hur lång tid det behöver ta för att landa i studiero. Här kommer lite av mina reflexioner.

xx
foto: Bengt Christensson

För ett antal terminer sedan slog det mig hur lång tid det tog för olika klasser, grupper eller enskilda elever att varva ner från allt det som rastverksamhet innebär. Innan man hade gått ner i varv och hittat lugn och fokus tog det en lång stund. Särskilt om lektionen startade upp i någon typ av aktivitet som inte var ny, utan byggde på att man skulle fortsätta där man slutade förra lektionen. När jag inledningsvis ställde frågan om vilket moment som eleverna skulle börja med tog det för lång tid att rent mentalt hitta tillbaka till hur långt man kommit lektionen före. För somliga elever kunde det ta åtskilliga minuter att orientera sig var man var och vad man skulle ta tag i först.

Detta var ju något att förhålla sig till och står i ganska bjärt kontrast till hur jag vill ha det; givetvis att eleven utnyttjar lektionstiden optimalt.

xx
foto: Bengt Christensson

För att först ta elevperspektivet så är man ofta så uppe i varv av det som hänt på rasten i form av bollspel, lekar, mobil- eller datorspel och annan interaktion som medför stimulans. Men en rastupplevelse kan också innebära att man ibland måste stressa från ett klassrum till ett annat, att man inte hittar sin bok i sitt skåp, eller att någon annan elev sagt eller gjort något som irriterar, o.s.v.

Från allt detta ska man som elev sedan direkt varva ner, vara på rätt plats i rätt tid och med ens förväntas vara mottaglig för de utmaningar och uppgifter som lektionen innehåller.

xx
foto: Bengt Christensson

Tillbaka till lärarperspek-tivet igen; det behövs inte mycket  tankeverksamhet för att förstå att denna kontrast behöver hanteras på ett medvetet sätt så att inte viktig lektionstid går till spillo. Kan jag genom mina rutiner förbereda eleverna så att de kommer ur sin rastbubbla utan dröjsmål, detta för att snabbt kunna äntra lektionsbubblan?

Här kommer några rutiner som fungerar för mig och mina lektioner:

  • Att inte släppa in högljuddhet i klassrummet. Det ska finnas samsyn och förståelse för att när eleven går över tröskeln till klassrummet innebär det att man pratar lågmält (om man nu pratar alls). De som är oroliga eller stökiga får vänta på ett andra insläpp så vi andra kan komma igång. Är stora delar av gruppen oroliga jag då får vi gå ut igen och göra om och göra bättre. Inget skäll eller hårda ord, bara konstatera att detta behöver vi träna på.
  • Att man som elev uppsöker sin plats direkt och intar ”lyssnarläge”
  • Att jag som pedagog förväntas presentera lektionens innehåll ostört. Frågor och kommentarer finns ofta men får helst vänta tills min presentation är gjord.
  • xx
    foto: Bengt Christensson

    Att ha startrutiner för varje lektion som eleverna känner igen sig i. Visst kan man överraska någon gång men man måste då också vara medveten om att då tar det längre tid för eleverna att ”landa”. Att ständigt starta upp på olika sätt blir förvirrande för eleverna och förlänger ofta lektionens startsträcka avseende elevaktivitet.

Som slöjdlärare har jag ytterligare ett par punkter som kanske är lite mer slöjdspecifika:

  • Att ta en halv minut till att låta alla elever (under tystnad) tänka ut hur dagens uppgift ser ut vad den rent konkret innebär för mig som elev. Men andra ord: Vad är det jag ska göra här och nu?
  • Att som lärare rutinmässigt fråga ett antal elever (när halv-minuten passerat) vad som ska göras och hur eleven tänker att arbetet ska genomföras. På så vis tvingas alla in i lektionstänket direkt. Som elev vet man ju inte när det blir min tur att redogöra för mitt lektionsupplägg. Blir det inte denna gång så blir det nog nästa gång. Bäst att tänka efter.

 

Att diskutera:

  • Hur förhindrar du att rastens oro och stökighet dras med in i klassrummet vid lektionsstart?
  • Hur hanterar du elever som likt Alfons Åberg ”ska bara….” när lektionen ska startas upp?
  • Hur ser ett bra upplägg ut för att dina elever ska komma igång skyndsamt?

 

 

 

Share Button

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *