Framgångsfaktorer inom klassrumsledarskap, del 2: Positiv förstärkning

I del 1 av denna blogg fördjupade jag mig i framgångsfaktorer för ett gott klassrumsledarskap, utifrån boken Handbok i klassrumsledarskap av Jonas Nilsson och Martin Karlberg (Liber 2020).  Boken har många verktyg, kopplade till forskning, kring hur man systematiskt kan lära sig att utveckla sitt ledarskap i klassrummet. Läs gärna mer här.

Under läsandet fastnade jag för ett område som jag själv vill lägga ännu mer fokus på, nämligen positiv förstärkning, minskning av tillrättavisningar och utsläckning av oönskade beteenden. Jag känner att jag ibland fastnar i att säga till om samma saker, t ex att räcka upp handen, ställa upp på led och hålla nere ljudnivån. Jag som arbetar med de yngre eleverna vet av erfarenhet att eleverna svarar mycket bra på positiv förstärkning av önskat beteende. Beröm och positiv uppmärksamhet efter ansträngning eller progression gör att eleven känner tillfredsställelse och vill fortsätta att göra bra ifrån sig. Det kan även ge god effekt på kamraterna som också vill få mer av lärarens positiva uppmärksamhet.

Jag arbetar redan mycket med positiv förstärkning, men var nyfiken på om jag kunde ta det ett steg längre genom att systematiskt göra mer och även involvera mina närmaste kollegor. Detta föll sig naturligt som en del av skolans utvecklingsarbete, bl a efter en föreläsning om tillgänglighet och bemötande av författaren och psykologen Malin Valsö. Hon berättade bl a att det behövs fem gånger så mycket beröm och uppmärksamhet i positiva sammanhang jämfört med uppmärksamhet när eleven gör fel, för att eleven ska uppleva att det är lika mycket av varje. Det understryker ytterligare vikten av att uppmärksamma det positiva för att ha ett förtroendekapital att plocka av när det uppstår problem. Jag och mitt team bestämde då tillsammans att vi alla skulle ha som mål att arbeta ännu mer med positiv förstärkning av “rätt” beteenden och försöka dra ner på antalet tillsägelser.  Att vi alla arbetar mot samma mål borde ge större effekt, och vi kan också hjälpas åt att påminna varandra. För att skaffa mig en större förståelse för vad forskningen visar har jag läst in mig och gjort en kort sammanfattning av vad som skrivs i ämnet i boken Handbok i klassrumsledarskap.

Vad säger forskningen om positiv förstärkning och utsläckning av oönskade beteenden?

”Förstärkning är ett begrepp inom beteendeanalysen som beskriver att en önskad konsekvens efter ett utfört beteende ökar eller vidmakthåller förekomsten av beteendet i framtiden. Lärare uppmuntrar exempelvis elever som beter sig i enlighet med skolans förväntningar och elever som anstränger sig. När denna uppmuntran leder till att beteendena vidmakthålls eller ökar har de blivit förstärkta.” (Ur Handbok i klassrumsledarskap, s 116-117)

Det finns forskning som visar att förstärkning ger goda resultat både på sociala färdigheter och skolprestationer. Enklaste sättet är att läraren ökar den positiva uppmärksamheten, ger individuell och allvarligt menad förstärkning, samt minskar tjat och tillsägelser.  Alla elever kan göra framsteg utifrån sina förutsättningar och det är viktigt att uppmärksamma både ansträngningar och progression, inte bara ett bra resultat. Fokus ska ligga på att berömma och uppmärksamma arbetet, produkten eller lärprocessen, inte personen. Variera och specificera berömmet för att bli trovärdig. Beröm även risktagande, hjälpsamhet, följande av instruktioner och regler. Uppmuntra alla försök och lotsa eleven vidare till rätt svar eller ett mer utvecklat svar om det behövs.

Ibland förstärker lärare omedvetet även negativt beteende, exempelvis genom att gång på gång säga till elever att räcka upp handen eller prata enskilt för att tillrättavisa dem. Om beteendet inte minskar kan det bero på att lärarens uppmärksamhet förstärker beteendet. Då behöver läraren fundera på om eleven istället behöver tydligare instruktioner, har tillräckliga förutsättningar för att bete sig på ett önskvärt sätt eller om eleven behöver förstärkning för positiva beteenden istället för tillsägelser. Att analysera drivkrafterna bakom ett negativt beteende tillsammans med elev och vårdnadshavare är naturligtvis viktigt. Påverkas eleven av hunger, sömnbrist eller behov av status i kamratgruppen? Har eleven en tillfredsställande social situation?

Att låta bli att uppmärksamma vissa beteenden kan ibland vara positivt för studieron. Om läraren ofta väljer att stanna upp undervisningen för tillrättavisningar riskerar lektionen att bli osammanhängande och eleverna tappar koncentrationen.  Dessutom finns det risk att tillrättavisningarna kan bidra till att vissa elever fastnar i en negativ roll för att få uppmärksamhet.

För att utsläcka negativa beteenden kan man prova följande: Fundera på ungefär hur ofta eleven får uppmärksamhet för störande av undervisningen. Om eleven tidigare fått uppmärksamhet 5-6 ggr under en lektion behövs istället lika mycket uppmärksamhet för andra saker, t ex framsteg, samarbete, ansträngningar o s v. Genom att uppmärksamma andra beteenden ser läraren till att eleven inte känner sig ignorerad. Prata med eleven om att du kommer att minska på tillsägelserna, så att eleven förstår varför situationen ändrats. Att utsläcka ett problembeteende betyder inte att läraren struntar i det. Istället uppmärksammas andra beteenden. Detta kallas för differentiell förstärkning och gör att utsläckningen fungerar mer effektivt. En viktig del är att lyfta fram goda exempel i klassen för att den störande eleven ska få en modell för hur man kan göra. Att andra elever får uppmärksamhet kan locka eleven att vilja härma dem som t ex lyssnar och räcker upp handen. Beteenden som handlar om våld och kränkningar passar dock inte för utsläckning.

Här kommer några fler exempel ur boken på hur läraren kan ge positiv förstärkning:

  • Stoppa fem enkronor i fickan. Varje gång du förstärker ett positivt beteende under lektionen flyttas en krona till andra byxfickan. På så sätt påminns du om att uppmärksamma positiva beteenden.
  • Sprid ut uppmuntran via klassrumsdiskussioner, där du sprider ordet utan handuppräckning för att göra fler elever delaktiga. Korta svar kan tas vidare och utvecklas av en annan elev och läraren får en tydligare bild av nivån. Uppmuntra de elever som inte annars tar plats i muntliga diskussioner och beröm deras insats. Att ens våga uttrycka sig muntligt kan vara ett framsteg. Använd gärna EPA innan för att eleverna ska känna sig tryggare.
  • Om en elev är improduktiv så var nyfiken på orsaken. Gör en överenskommelse till nästa gång och beröm eleven framför andra ifall prestationen eller beteendet blir bättre.

Vad säger forskningen om tillrättavisningar?

Forskarna är inte helt eniga kring om användandet av muntliga tillrättavisningar är effektivt eller inte. Trots det är det den vanligaste strategin som lärare använder när en elev missköter sig. Anledningen är att eleverna ofta lyssnar för stunden, men effekten av tillsägelser och tjat är kortsiktig. Dessutom fungerar det bara så länge läraren är närvarande.  En alltför auktoritär ledarstil leder sannolikt till sämre relationer med eleverna, vilket i sin tur leder till minskad trivsel, motivation och prestation. Skarpa tillsägelser bör därför ske så sällan att det finns gott om tid att bygga upp goda relationer till eleverna däremellan. Det finns studier som visar att minskningar i negativ kommunikation (tjat och tillsägelser) faktiskt leder till minskningar av beteendeproblem i klassrummet.

Det finns också studier som visar att tillsägelser kan vara effektiva under vissa förutsättningar. De bör då komma omedelbart efter elevens problembeteende när läraren är nära eleven och har ögonkontakt, med så låg röst att endast den berörda eleven hör.  Det handlar alltså inte om att ”skrämma till lydnad”, utan istället upplysa om att eleven stör. Ge bestämda uppmaningar och håll dig lugn, men gå inte i klinch framför gruppen. Att trappa upp konflikten eller ge ultimatum är inte heller bra. Sätt klassen i arbete och ta en diskussion enskilt istället senare. Försök att sluta överenskommelser med elever som stör. Bestäm tillsammans hur det kan bli bättre, t ex genom att byta placering, mer stöd, tydligare instruktioner eller annat som eleven föreslår. Ge och ta och utvärdera tillsammans. Slutligen är det absolut nödvändigt att läraren använder beröm och positiv uppmärksamhet i mycket högre grad än tillsägelser, annars riskerar relationen till eleverna bli lidande.

Reflektion

Positiv förstärkning är ett viktigt verktyg för en ledare för att skapa ett gott klassrumsklimat och goda relationer. Både eleverna och jag trivs bättre när jag berömmer de som gör rätt, istället för att lägga tid på negativt beteende. Egentligen har jag inte förändrat så mycket i mitt sätt att leda och undervisa, men jag har medvetet minskat på tillsägelser och försökt att berömma och uppmärksamma positiva saker ännu mer. Jag har också blivit tydligare med att påminna i förväg om vad jag förväntar mig av eleverna, t ex vid städning eller uppställning på led. Här kommer några av de metoder jag använder för att undvika tillsägelser i onödan.

  • Jag använder signaler, t ex ringa i en liten klocka eller klappa tre ggr när jag vill ha tyst och få uppmärksamhet.
  • När jag ställer en fråga räcker jag själv upp handen som en påminnelse om att det är det jag förväntar mig av eleverna när de vill svara.
  • Vid städning sätter jag ofta på en städlåt (Hundbert Dogson) och när musiken tystnar vet eleverna att de förväntas vara klara. Under tiden kan jag gå runt och hjälpa några elever som har svårt att avsluta. Ibland är det istället nedräkning med hjälp av timern på Classroomscreen.com.
  • Om en elev tappar fokus pekar jag på uppgiften och börjar prata om den istället för att säga till.
  • Några elever har en lapp med påminnelse om att räcka upp handen på sitt bord.
  • Jag uppmärksammar när en elev har gjort eller sagt något bra, både tyst vid ett bord eller inför klassen, för att eleverna ska få modeller för önskat beteende.
  • Jag tar hjälp av bordsskärmar och hörselkåpor för att underlätta koncentrationen vid eget arbete, och även att sprida ut eleverna i grupprum och utanför klassrummet för att få ner ljudnivån.
  • Jag cirkulerar i klassrummet och uppmärksammar elevernas arbete, genom beröm, frågor eller att stötta ev overksamma med att komma igång. Tummen upp och leenden funkar också som uppmuntran.
  • Vissa beteenden som inte är alltför störande, väljer jag att ignorera.
  • När jag behöver påpeka att eleven gör fel försöker jag göra det med humor och glimten i ögat. (Naturligtvis inte då det handlar om dåligt beteende mot andra elever.) Ibland räcker det med en huvudskakning eller en tyst ”blixtlås-rörelse” med handen över munnen, istället för att säga något.
  • Jag försöker använda systematiska påminnelser om förväntningar/regler innan byte av aktivitet, t ex när eleverna ska städa eller gå in tyst i klassrummet. På tröskeln sitter ett bildstöd som påminner om att det är en gräns. Genom påminnelser i förväg kan tjat och tillsägelser undvikas.
  • Vid lektionsslut lyfts det som fungerat bra under lektionen och eleverna får bidra med det de tycker har varit bra.

Mycket av det här gör ni säkert redan, men jag kan rekommendera att verkligen fundera på hur lätt det är att snabbt säga till istället för att arbeta mer medvetet och strukturerat med positiv förstärkning. För mig har det gett några tankeställare och jag upplever själv att jag dragit ner på tillsägelser sedan jag satte upp mitt mål. Mina närmaste kollegor i teamet är inne på samma spår och det tänker jag är viktigt för ett långsiktigt gemensamt skapande av ett gott och tryggt klassrumsklimat och goda relationer. Förhoppningsvis känner våra elever av det också.

Att diskutera

  1. Hur ser det ut i ditt klassrum gällande positiv förstärkning och tillsägelser? Hur skulle du vilja utveckla det arbetet?
  2. Hur arbetar du för att bygga upp en positiv relation med elever som utmanar?
Share Button
Om författaren
Förstelärare Marbäcksskolan | jenny.hansson3@svedala.se

Förstelärare och arbetslagsledare på Marbäcksskolan. Legitimerad lärare i svenska, matematik och SO för åk 1-7, NO åk 1-3 och engelska åk 1-9.

2 reaktioner på ”Framgångsfaktorer inom klassrumsledarskap, del 2: Positiv förstärkning”

  1. Så bra skrivet! Du sätter igång många tankar och funderingar i ens hjärna. Jag tittade tillbaka på vad jag läste i en bok skriven av Alf B Svensson (psykolog) för längesedan.
    Boken heter Framgångsrikt Ledarskap. Där tar han upp just de saker du beskriver. I ett kapitel skriver han om konsten att uppmuntra.
    Han skriver att en ledares kanske viktigaste uppgift är att motivera och uppmuntra. Att individer och grupper som får mycket uppmuntran presterar bättre är ett välkänt faktum skriver han också.
    Det är så bra att man belyser de saker som görs rätt i klassrummet. Det betyder att de elever som gör rätt bekräftas och det är så mycket bättre än att bekräfta dem som har ett oönskat beteende. Ofta har man inte bekräftat dem som utför uppgifter bra eftersom man tar det som självklart att de gör det.
    När du sätter fokus på detta får du mig att tänka efter hur jag gör.
    Vi får inte glömma att det också är viktigt att hjälpas åt och berömma varandra inom kollegiet på skolan.

    1. Hej Gunilla!
      Tack för dina tankar! Jag håller verkligen med om vikten av att uppmuntra och motivera. Ja, absolut behöver vi föra över det på oss inom personalen också och uppmuntra varandra när vi gör något bra. Det vet jag att du redan gör en hel del. :0)
      Kram
      Jenny

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *