Fjärrundervisning – när gruppdynamiken tog en paus

Aldrig har det väl blivit så tydligt?  Vi har en elevgrupp med ett antal individer som på olika sätt ska förhålla sig till alla övriga individer i klassrummet. Somliga skaver på varandra, andra drar nytta av varandra. Någon elev är öppet taskig mot någon annan medan ytterligare någon drar sig undan uppmärksamheten i klassrummet. En elev är högljudd och nästa vill inte samarbeta med andra.

Så kommer då fjärrundervisningen och förändrar allt. Plötsligt sitter var och en i sitt eget lilla ”klassrum” därhemma och har med ens mycket liten möjlighet att interagera med klasskompisarna genom kommentarer, blickar, kroppsspråk m.m.

Att elever beter sig annorlunda när man inte har andra elever omkring sig är inget nytt i sig men denna gång har det blivit så tydligt när vi fått möjligheten att jämföra samma elever från en vecka till en annan, ena veckan som gruppmedlem i klassrummet, nästa vecka  som ensamindivid i hemmet.

För en sekund flimrar tanken förbi, tanken om fjärrundervisningens förträfflighet. Inget stök, inget bråk, ingen som pratar i mun på någon annan, eller som vill ha en bättre placering i klassrummet. Ingen som spelar klassens clown och ingen som vill att man reder ut tråkigheter som hänt på rasten. Den vanligtvis notoriske prataren sitter ensam hemma utan att kunna kommunicera fritt. O.s.v. o.s.v.

Men så kommer frågan om det är så här vi verkligen vill ha det 5 dagar i veckan, termin efter termin. Elever som inte samverkar med varandra, elever som inte kan glädjas över att komma till skolan och ingå i ett socialt sammanhang, elever som inte kan genomföra många av sina uppgifter i praktisk-estetiska ämnen.  Elever som sitter där på sina ”öde öar” för att försöka prestera i skolans olika ämnen. Nä, så vill vi väl inte ha det!

För de elever som återvänt har jag varit nyfiken på hur man som elev har upplevt tiden med fjärrundervisning. Jag har faktiskt fått de mest skiftande svar. Här några axplock ur högen:

  • Det har varit toppen att vara hemma. Jag har äntligen fått arbetsro
  • Inte så bra, jag har saknat mina kompisar
  • Det var roligt i början men sedan blev det tråkigt att bara sitta vid datorn
  • Jag har för mycket intressanta grejor vid mitt skrivbord hemma, svårt att fokusera på skolan
  • Jag har inget bra ställe att sitta på hemma, blir jämt störd av mina syskon
  • Jag skulle behöva mer hjälp än den jag kan få över datorn
  • Jag blir triggad av att prestera bra, när jag har likasinnade i min närhet (= i klassrummet)
  • Det blir för mycket stillasittande med fjärrundervisning
  • Skönt att vara hemma och slippa ta sig till skolan
  • Skönt att slippa slippa rasterna där jag inte har något att göra

 

Åsikterna går som synes isär ganska rejält och här tycker jag att vi har något att lära.

Om vi granskar argumenten från de elever som gillar fjärrundervisning så landar vi huvudsakligen i två orsaker till detta. Dels de som upplever skolan som jobbig rent socialt och de som hittar bättre arbetsro på hemmaplan.

För elever som tillhör den första kategorin måste vi ställa oss frågan, har vi verkligen koll på hur den här eleven mår i skolmiljön? Finns det kompisar, är eleven utsatt eller vad är orsaken till att den sociala biten fallerar? Kanske har vi redan koll på läget, om inte så är det hög tid att kartlägga vad det är i skolans miljö som leder till ett dåligt mående. Kanske det är en varningsklocka som ringer här!

För elever som har lättare att koncentrera sig på hemmaplan kan det vara en signal till skolan att det inte skapas den arbetsro på lektionerna som efterfrågas. Det kan givetvis också finnas andra orsaker hos eleven som ligger på ett mer personligt plan.

Även hos de elever som lyckligtvis längtar till skolan framkommer det en del synpunkter som manar till eftertanke. Om fjärrundervisningen blir för stillasittande eller enahanda måste vi kanske låta eleverna ta en bensträckare ibland eller variera undervisningsmaterialet mer. När vi hör att det är svårt att koncentrera sig på läxorna hemma när lillebror ständigt stör, är detta kanske en vetskap som leder till vi man erbjuder den eleven läxhjälp eller annat stöd?

Sammantaget bör vi lyssna noga till de signaler eleverna ger och som blivit synliga när vi förändrar vår undervisning på ett så grundläggande sätt . Kanske något för oss dolt har blivit synliggjort i och med att fjärrundervisningen blev en del av vardagen. Viktigt att  uppmärksamma eller försöka åtgärda i syfte att förbättra förutsättningarna för individen.

Och vem vet, står det en tredje våg av covid-19 och lurar bakom hörnet? Bäst att ha beredskap för det (o)väntade!

 

Att diskutera:

  • Vilka för- resp. nackdelar med fjärrundervisning framför dina elever när de återvänder till skolan och hur förhåller du dig till det?
  • Vilken är den viktigaste förändringen du skulle göra i din undervisning i händelse av en tredje covid-våg?
  • Vad har du lärt dig om individen/gruppen/klassen under fjärrundervisningen som du inte uppmärksammat förut?
Share Button

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *