Fjärrundervisning – bedömningens dilemma

Efter ett antal lektioner med Google Meet som kommunikationsmedel med eleverna uppkommer en del tankar kring lärandet och bedömningen. Vid denna tid på terminen brukar jag redan ha ett antal bedömningar som ligger till grund för ett betyg vid terminens slut. Denna termin är bedömningarna så här långt färre till antalet och vissa av dem kan vara svåra att värdera. Jag kan ibland inte veta om det på datorn inlämnade materialet är gjort av eleven själv, om eleven haft extern hjälp hemifrån eller rentav låtit någon annan göra jobbet men i sitt eget namn.

foto: Bengt Christensson
foto: Bengt Christensson

Att elever jobbar hemma hör till vardagen i skoljobbet, inget konstigt med det. På så vis är problemet alls inte nytt.  Vi kan omöjligt kolla om varenda stavelse är skriven av vår elev, eller om någon annan varit inblandad.  Och ibland tycker vi kanske t.o.m. att det är bra om man på hemmaplan låtit mamma, pappa eller syskon läsa igenom det skrivna och göra påpekanden där det behövs. Eleven lär sig förhoppningsvis i denna situation och kan kanske i vissa fall spara läraren visst rättningsarbete.

Men hur ska vi värdera det inlämnade arbetet? Förmodligen finns det här finns alla varianter från minihjälp till hjälp som är av mer omfattande karaktär. Och hur sofistikerat är hjälparbetet? Meddelar eleven dig att ”jag fick lite hjälp av syrran med stavningen” eller sitter du som mottagare av ett elevdokument där du undrar vem som gjort vad?  Misstänker du kanske att någon annan än eleven själv gjort merparten av jobbet?

foto: Bengt Christensson
foto: Bengt Christensson

Vi ska ju ha tilltro till våra elever och tro att de är ärliga i det material som lämnas in. Samtidigt får vi inte vara ”blåögda” för det faktum att många elever får hjälp hemma på ett eller annat vis, i värsta fall är det inlämnade arbetet något som eleven haft mycket blygsam del i .

En till mig närstående person jobbar som fysioterapeut. Vid träningspass på tillhörande gym eller vid en stund på massagebänken är det inte ovanligt med diskussioner som rör vardagen. Under senaste tiden är det många av ungdomarna som berättat om hur man på olika sätt försöker lura sina lärare genom att lämna in material som man endast till ringa del, eller inte alls producerat själv. Är det så verkligheten ser ut?

Som slöjdlärare försöker jag under fjärrundervisningen hitta praktiska uppgifter på elevernas hemmaplan. Här kommer ett par exempel där jag redan från början ifrågasätter vem som gjort jobbet:

  • Uppgiften går ut på att renovera, bygga ihop eller laga något föremål på hemmaplan. Varje moment ska dokumenteras på foto före, under och efter avslutat jobb. En tjej som jag betraktar som pålitlig visar foton på hur hon målar en vägg hemma –  men i så fina kläder att man undrar om det kan tillåtas att komma färgfläckar på dem. Är det verkligen hon som gjort målningsjobbet?
  • I en annan uppgift ska det göras knopar och dessa ska dokumenteras i bild för varje färdig knop. Knoparnas svårighetsgrad blir allt högre efterhand och elddopet utgörs av sista knopen. En elev sitter då hemma och gör alla knoparna med samma repstump. Helt plötsligt finns det i sista knopen en färdig supersnyggt gjord bollknop av en annan typ av tunt rep. Svåraste knopen – perfekt gjord och med annat rep!! Exakt likadana finns att köpa för att ha i nyckelknippan.
foto: Bengt Christensson
foto: Bengt Christensson

Exempellistan kunde göras mycket längre men vi stoppar här. Hur ska jag värdera det underlag jag får in? Jag kan inte öppet ifrågasätta det gjorda men jag kan ju diskutera med eleven och lirka lite runt det praktiska för att kanske få en klarare bild av sanningen. Men inte förrän det blir närundervisning igen. Detta kan jag göra med enstaka fall, inte mer.

Så till en helt annan aspekt av kombinationen bedömning – fjärrundervisning. I slöjdämnet bygger de flesta kunskapskrav på processinriktat arbete som varar över tid och där bedömning sker kontinuerligt. Alltså måste en övervägande del av undervisningen bedrivas i lärarens närvaro och oftast betyder det i skolans slöjdsalar. Här blir det en grannlaga uppgift att kunna bedöma utefter kunskapskraven när så liten del av terminen är förlagd till skolan. För att beskriva ett nuläge: Det ser ut som om hälften av terminen kommer utgöras av fjärrundervisning (detta förutsatt att inte smittotalen återigen ökar och att fjärrundervisning införs på nytt)

foto: Bengt Christensson
foto: Bengt Christensson

Statistik visar att när en elev har en frånvaro på mer än 10% så påverkas resultaten och betygen sjunker. Hur kommer det då att se ut för elever i ett praktiskt ämne och som endast varit i skolan på hälften av sina lektioner? Rimligtvis borde det synas i betygsstatistiken. Men så är vi lärare ju mästare på att försöka laga och lappa och göra det bästa av alla situationer. Om det då trots allt går att hålla samma nivå på en termin som denna trots all fjärrunder-visning vore ju allt frid och fröjd. En allmän betygsnivå som ligger på en level liknande den föregående terminer.

Men då uppstår ju frågan: Om inte fjärrundervisningen på något sätt påverkat undervisningens kvalitet, då är ju detta ett minst lika bra sätt att bedriva undervisning på, jämfört med det traditionella skolbaserade. Då kanske detta är framtiden…?

Tillbaka tillverkligheten igen. Jag tror det behövs en stor portion magkänsla vid bedömningsarbetet denna termin. Vi kan konstatera att det finns många dilemman med fjärrundervisningen och att det kommer att behövas en rejäl utvärdering när skolundervisningen återgår till det normala igen.

Att diskutera:

  • Hur skapar du bra fjärruppgifter med avseende hur du senare ska ta dig an bedömningen?
  • Hur vet du i bedömningshänseende hur pass självständig eleven har varit i sitt arbete av inlämnat material?
Share Button

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *