Feedback genom att lyssna – kan det vara så enkelt?

Jag har under en period funderat på vilken feedback som leder till mest och bäst förändring av min undervisning. Jag tycker att det är genom samtal med mina elever och genom att lyssna och vara lyhörd som jag får mest värdefull information. Kanske inte en världsomvälvande upptäckt precis! Nej, det är för mig och många med mig såklart helt självklart att det är en god idé att lyssna på sina elever. Men ibland tror jag att man måste man ta ett omtag och omvärdera även de självklara sakerna som man tar för givet att man gör bra. Att ompröva det jag redan gör, tycker jag är ett spännande sätt att utveckla min undervisning. Är jag en god lyssnare? Både ja och nej. Ja, jag lyssnar på mina elever men noterade inte vad det sa och försökte förstå vad de verkligen menade i syfte att utveckla min undervisning. Och nej, i många situationer var jag tyvärr inte längre den goda lyssnare jag önskar att jag var. Jag bestämde mig därför för att försöka skapa förutsättningar för att verkligen kunna lyssna och jag blev förvånad över hur mycket bra information jag fick till mig genom att “bara” lyssna.

Jag vill dela med mig av en situation i vilken jag fick möjlighet att träna på att vara en god lyssnare. Jag satt och pratade med en elev som behövde träna på att vara med på lektionerna utan att störa sig själv och de andra i klassen. Vi försökte hitta lösningar tillsammans och jag frågade vad som var jobbigast?  

– Att du pratar för länge! Svaret kom direkt.

– Okej, i vilka situationer upplever du det?

– Alltid när du pratar! Du slutar ju aldrig…

Här kunde samtalet tagit slut och jag kunde  konstaterat att eleven har problem med att lyssna på genomgångar av olika slag. Men det var  ju det här med att verkligen lyssna, notera och analysera som jag tränade på så istället för att avsluta samtalet bestämde jag mig för att fortsätta lyssna. Eleven förklarade för mig hur hen tänkte och jag insåg att allt från att jag startade upp morgonen med småprat, i dialog med klassen, till att jag gick över till att presentera dagens schema och till att vi snävade in på första lektionen, flöt ihop för eleven och upplevdes som ändlöst. I princip allt som var lärarlett, även de moment som innehöll att eleverna fick arbeta i EPA (enskilt, par, alla) räknades som att jag pratade för eleven. Även om eleverna var delaktiga var allt i ett sjok och inte förrän det blev en uttalad paus eller att eleverna fick börja arbeta själva slutade “mitt prat”. Jag hade inte varit medveten om detta och förstod varför eleven upplevde det som att jag alltid pratade för mycket. Jag förstod också att det nog sitter fler elever i mitt klassrum som upplever samma sak. Därför bestämde jag mig för att prova att göra markeringar i form av “bensträckare” och “drickpauser” mellan olika moment. Jag la in små korta pauser för att tydligare markera olika moment. Ett annat sätt att tydliggöra lektionens olika moment var att jag skrev upp lektionens olika delar på tavlan och strök efter hand som vi tog oss igenom lektionen. Då blev det också tydligt att lektionen gick framåt genom olika moment utan att vi behövde göra pauser. Eleverna tycker att det hjälper att få se lektionens delar  eller att det är en paus emellan olika moment i stället för att uppleva det som en lång lektion där  jag bara pratar och pratar och pratar… En följdeffekt av att tydliggöra momenten var att det också blev mer synligt för mig vad de olika delarna skulle ha fokus på och jag blev bättre på att hålla mig till det och inte tillåta mig själv eller eleverna att sväva ut för mycket.

Andra tillfälle då jag noterat att jag kan få värdefull feedback genom att lyssna är om jag medvetet dröjer mig kvar i klassrummet efter en lektion. Då kan jag höra den spontana feedbacken.  

– Det här var kul!

– Jag hatar att skriva!

– Är det redan rast? 

Jag har märkt att jag flera gånger blivit överraskad av kommentarerna och att jag om jag lyssnar och analyserar vad eleverna uttrycker kan få mycket information om min undervisning. Efter lektioner jag trodde att eleverna skulle tycka var tråkiga och ansträngande hörde jag ibland kommentarer som

– Det här var jättekul!

Det gjorde mig nyfiken och jag frågade vad som gjort lektionen rolig. Att fånga den stunden och få svaren på vad som varit bra på lektionen har fått mig att se på mina “tråkiga” lektioner med andra ögon.

Att ta sig tid att verkligen lyssna på små vardagliga kommentarer om allt från vad eleverna tyckt varit svårt på läxan till att fånga upp frustrerande kommentarer eller för den delen glada utrop i klassrummet ger oerhört mycket feedback. Frågor som “När ska vi byta platser?” kan leda till att jag får feedback på att eleven inte trivs med sin placering. Om jag tar mig tid att lyssna och ställa följdfrågor vill säga. Annars är det ju lätt att man bara svarar “Vi byter platser efter påsk!” Lyssna, notera och analysera är ett spännande sätt att utveckla sin undervisning.


Viss feedback får man utan att behöva lyssna.

Att diskutera

  • Att ompröva det du redan gör, är det något du skulle kunna tänka dig att göra? Vad skulle du välja att ompröva i så fall?
  • Vilken sorts feedback tycker du utvecklar din undervisning?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *