Att användandet av BFL-strategierna ökar elevernas lärande verkar det inte råda något tvivel om. I varje fall om man ska lita på forskning, och det ska man väl ändå göra?
För att det ska få största möjliga effekt bör bedömning för lärande snarast vara ett förhållningssätt som genomsyrar all undervisning och man bör arbeta så på lång sikt. Detta köper jag förstås, men jag blev ändå nyfiken: Går det att få lärandeeffekter även på kort sikt?Jag beslutade mig för att göra ett litet och ganska ovetenskapligt experiment.
Ett par lektioner i veckan har jag förmånen att undervisa mina årskurs 1-elever i halvklass. Det innebär större möjligheter att arbeta praktiskt i matematik och att hinna ge alla den hjälp och det stöd de behöver. Därför använder jag ofta dessa lektioner när något nytt ska introduceras. Nu skulle förståelsen för likhetstecknets betydelse fördjupas genom att låta eleverna möta det som ibland benämns ”prealgebra” eller som läromedlet uttrycker saken: ”Ett tal saknas”. Det handlar alltså om uppgifter av typen ____ + 4 = 7
Jag hade planerat en lektion i tre moment:
- Först demonstrerade jag med hjälp av en våg
- Därefter lät jag eleverna prova olika exempel med hjälp av konkret material.
- Avslutningsvis fick eleverna arbeta med skriftliga uppgifter i två steg.
Den här gången var jag nyfiken på om tillämpandet av några BFL-inspirerade tekniker kunde höja kvalitén i lektionen, så jag delade in klassen i två elevgrupper som, sett till deras matematikkunskaper, skulle vara så jämbördiga som möjligt (här fick resultaten på tidigare diagnoser vägleda). Därefter lät jag den ena elevgruppen möta ovanstående upplägg och inget mer. När jag samlat dem framför tavlan gick jag direkt på innehållet och därefter höll jag mig helt enkelt till ovanstående planering. De skriftliga uppgifterna fick de arbeta med individuellt.
Den andra elevgruppen fick en lektion som skiljde sig på tre punkter från den jag beskrivit ovan. Dels inledde jag med att informera eleverna om lektionens mål och ha ett kort samtal med dem om detta. Jag beskrev vad det var jag ville att alla skulle kunna göra vid lektionens slut. Därefter undervisade jag som ovan, med den skillnaden att steg 2 och första hälften av steg 3 gjordes i par i stället för individuellt, så att eleverna hade möjlighet att fråga, hjälpa och visa varandra. I slutet av lektionen knöt jag ihop genom att ge eleverna en minut att i par fundera över vad de lärt sig under lektionen och så lät jag de som ville beskriva det för den övriga gruppen.På eftermiddagen lät jag sedan hela klassen göra ett kort test på lektionsinnehållet.
Eftersom tydliggörandet av lektionens mål och den avslutande reflektionen tog några minuter i anspråk, hann den första elevgruppen med något fler uppgifter. Här har vi så den avgörande frågan: Är det värt att offra lite träningstid för att tydliggöra mål och reflektera över lärande? Och kan fördelarna med parsamarbete överväga nackdelarna med att inte få ta sig an hela uppgiften själv?
När jag rättat testen visade det sig att elevgrupp 2 (de som blev utsatta för det vi kan kalla BFL-lektionen) hade ett något högre genomsnittligt resultat. Några stora skillnader rörde det sig dock inte om.
Resultatet ska naturligtvis tolkas med stor försiktighet. Den lilla skillnaden i poäng skulle kunna ha flera förklaringar, till exempel att jag när det var dags för lektion 2 redan hade hållit lektionen en gång och kanske undvek några misstag från lektion 1. Eller att några poäng hit eller dit kan bero på slumpen. Underlaget är ju egentligen alldeles för litet för att kunna dra några slutsatser över huvud taget.
Men om vi nu skulle tillåta oss att leka med tanken att lektion 2 faktiskt hade större effekt på elevernas lärande som ett resultat av bättre undervisning (jag skulle ju gärna vilja tro det, med utgångspunkt i mina tidigare erfarenheter av de moment jag lade till), vad skulle det i så fall kunna bero på? Tja, det är väl inte alldeles orimligt att tänka sig att ”lektionens mål” hjälper eleverna att rikta sin uppmärksamhet på rätt saker och bidrar till att motivera dem? Att pararbetet ökar ökar chanserna att elever förkastar missuppfattningar och icke-fungerande strategier? Och att få sätta ord på vad man lärt sig under lektionen och därefter lyssna på kompisarna när de gör detsamma, kanske ytterligare bidrar till att organisera tankarna och öka förståelsen?
Spännande var det, hur som helst!
Att diskutera:
- Hur kan vi göra för att bedöma effekterna av vår undervisning?
- Hur ofta förtydligar du lektionens mål för eleverna? Hur ofta låter du dem reflektera över vad de lärt sig under lektionen? Om inte alltid, varför inte?
- När arbetar dina elever i par och när arbetar de individuellt? Bygger detta på medvetna val från din sida? Skulle det finnas utrymme för mer pararbete?
En reaktion på ”Ett litet BFL-experiment”