Ett inbjudande klassrum – att fånga studieatmosfären

Vad har Seneca den yngre (ca 4 f Kr. – 65) gemensamt med Friedrich Georg Jünger (1898-1977)? Säkert en del eftersom båda var filosofer, poeter och författare men jag tänkte endast använda mig av deras tankeväckande ord för att skapa en inramning till detta blogginlägg.

Min första blogg handlade om arbetssätt kring en klass med elever som riskerar F i betyg, min andra blogg om mitt agerande som professionell lärare och denna gång tänkte jag anknyta till dem båda med tankar om vad jag och mitt klassrum ska utstråla.

Citat från F.G. Jünger:

”Im Gespräch muss man die Gedanken des Partners unterstützen, ihnen Raum und Luft schaffen.“

(“In conversation you have to support your partner’s thoughts and provide space and air for them.”)

Om jag från allra första sekund, då jag möter en elev för dagen, förmedlar att jag ser dig, hör dig, intresserar mig för hur det går för dig idag, har jag redan skapat en plattform för en lyckad klassrumsatmosfär. Eftersom jag är lärare i engelska och tyska faller det sig naturligt att inleda i stort sett varje lektion efter ett givet mönster: jag hälsar välkommen, får en kollektiv hälsning tillbaka och startar sedan en konversation på målspråket som jag vet ligger i linje med vad klassen/gruppen kan relatera till.

Ett kort exempel på engelska (åk 6):

  • Good morning students/my dear pupils/ my friends!
  • Good morning, Cornelia/Mrs. Falkentoft/teacher!
  • How are you feeling? You just finished a national test in math, didn’t you? Are your brains still working J?
  • … (Lots of answers, sighs, smiles etc)
  • By the way, tell me what happened to X… yesterday? He fell. Is he hurt?
  • …(Many answers – engaging subject)
  • Ok then, let us begin! Here’s the plan for today…..

På tyska blir det lite enklare: (Efter hälsningen frågar jag vad som star på menyn för dagens lunch.)

  • Guten Morgen/Tag, meine lieben Schüler!
  • Guten Morgen/Tag, Frau Falkentoft! (tyskt manér med titel och efternamn)
  • Na, wie geht’s?
  • Danke gut! Wie geht’s Ihnen?
  • Danke, mir geht es auch gut. Habt ihr schon gegessen? Was war denn heute auf der Speisekarte?
  • (En del svarar på tyska, en del på svenska, men det gör ingenting. Mat engagerar alla och vi skriver upp någon ny matterm på tavlan.)
  • Ok, dann fangen wir an! Hier ist der Plan für heute… (Ok, då börjar vi. Här är planeringen för idag…)

En annan liten fördel med denna typ av inledning är, att jag efter hand kan släppa in elever som eventuellt kommer lite för sent men som inte har det som ett mönster. Jag visar med tydligt kroppsspråk att det inte är okej att de kommer nu och visar samtidigt med pekfingret över läpparna och sedan med en lätt vinkning mot sittplatsen att de tyst ska smyga in, sätta sig och delta. Jag antecknar i regel inte försenad ankomst de första minuterna, eftersom jag vill lägga fokus på att det är bra att eleverna är på plats. Min erfarenhet är att de då anstränger sig mer aktivt att nästa gång komma i tid.

Sedan är det viktigt. Jag har precis sagt till dem att det är dags att börja jobba enligt dagens planering. Jag tar in alla med en svepande blick. Några tittar på mobilen (trots rutinen att de ska vara osynliga), en elev har sitt datorlock öppet till hälften och försöker kika på något. Jag väntar, de andra väntar. Även ”syndarna” vet vad som gäller. Sju av tio gånger räcker det att invänta dem och alla är med efter några sekunder. Ibland behöver jag säga namnet på ”förövaren”. Jag börjar inte med instruktioner innan jag har lyckats tillsätta rollerna: läraren har kontakt med alla eleverna. Resterande tid av lektionen jobbar jag för att bevara och lära ut en ”studieproffsig” atmosfär (även elever gillar att bli proffs ”på jobbet”). När de elevaktiva momenten börjar, ser jag med metodiska och pedagogiska verktyg till att hålla ihop lektionen, så att eleverna upplever att deras insatser är värdefulla och meningsfulla.

Några exempel:

  • Eleven som i början hellre ville spela på sin dator får min absoluta uppmärksamhet. För att ge honom Jüngers support, space and air frågar jag först vad han hade velat spela/se på datorn och säger något positivt om det men att det nu är det dags att jobba med lite annat. När han märker att jag ändå bejakar det som är viktigt för honom, kommer han igång med arbetsuppgiften utan protester men jag lämnar honom först när han har fått beröm för en insats och av egen kraft fortsätter.
  • Samtidigt spanar jag på dem som hade kontakt med sina mobiler tidigare. Oftast har de satt igång med sina uppgifter, eftersom de ju deltog vid genomgången och är uppdaterade.
  • Jag assisterar sedan alla efter behov.
  • Under lektionens gång håller jag koll på de som tenderar att falla undan för sitt mobil- och datorberoende. Det är en av mig vald medveten handling, eftersom detta ungdomsbeteende är väl intränat och det nu är min uppgift att träna in ett välfungerande elevbeteende. I början, med en ny klass, kan jag uppleva det som om jag är mer kontrollant än lärare för vissa elever, men jag tar utmaningen att ”pedagogiskt lura” dem till att så småningom glömma bort sin gamla vana för att följa den nya. (Hm, nice feeling when that happens J.)
  • När lektionen närmar sig sitt slut avslutar jag tydligt. (Jag avslutar alltid med iordningställande av klassrummet samt en ömsesidig hälsning. Innebörden av ordet respekt ska finnas i rummet. Respekt för det genomförda arbetet och för dem som kommer efter oss in i klassrummet.)

Avslutningsvis vill jag kort nämna några andra situationer där jag anser det vara viktigt att i samtal följa Jüngers råd, till exempel:

  • I samtal med elever efter lektionen; många elever har ett stort behov av att förklara sig, fråga mer, berätta om sig själva, m.m. Att känna att man blir lyssnad på är positivt för självkänslan.
  • Möten med elever i rasthallar och korridorer; speciellt om jag ingriper vid en incident, t.ex om två elever bråkar med varandra, är det viktigt att jag utstrålar en grundläggande sympati för båda, så att jag kan få bådas legitimitet att lösa konflikten. Båda måste intuitivt känna att de kan ”vinna” och att inte en av dem måste bli ”förlorare”.

Vid utvecklingssamtal; precis som vid punkten ovanför är det viktigt att få såväl förälderns som elevens förtroende.

Till sist då ett citat från Seneca:

”Bristande självförtroende är inte ett resultat av svårigheter. Svårigheter har sitt ursprung i bristande självförtroende.”

Att diskutera

  1. Vad vill du utstråla på dina lektioner?
  2. Hur bemöter du sen ankomst, mobil och datoranvändande?
  3. Hur arbetar du för att få till ett studieproffsigt klimat?
Share Button

3 reaktion på “Ett inbjudande klassrum – att fånga studieatmosfären”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *