En timme – en uppgift

Två gånger i veckan har jag elevens val matematik. Det ena tillfället är helt vikt åt problemlösning. Gruppen består av 18 elever från årskurs 7-9. Vi gör något som man kanske skulle tro är omöjligt, vi jobbar med endast en uppgift en hel timme.

Det finns många skäl till varför man skulle tror att det är svårt att ägna så pass lång tid åt bara en uppgift. Elevernas uthållighet sägs inte vara så stor i dessa tider där många hävdar att dagens unga behöver ständiga belöningar för att hålla intresset uppe.  Matte är “svårt och tråkigt” och man behöver stor variation för att eleverna skall orka ett mattepass och så vidare. Trots det fungerar det alldeles utmärkt.
Från mobil 347Jag har flera mål med elevens val “Problemlösning”. Eleverna skall jobba med riktiga problem, dvs sådana som man inte löser genom att upprepa någon procedur. Vi skall också träna på att använda olika strategier och uttrycksformer. Detta har jag berört i tidigare inlägg. Den här gången vill jag också att eleverna skall utveckla sin förmåga att diskutera, värdera och utveckla sin lösningar och redovisningar genom kamratbedömning i form av two stars and a wish. Slutligen vill jag att vi skall hinna med en helgruppsdiskussion om problem och lösningar för att lyfta fram matematiken som använts  och vilka strategier som varit framgångsrika.
Ett pass i elevens val inleds med att jag introducerar problemet, kanske ger en bakgrundshistoria som sätter problemet i ett sammanhang. Vi går igenom eventuella begrepp som behöver förklaras så att alla förstår vad problemet går ut på. Sedan får eleverna jobba, först en liten stund enskilt, sedan i par. Jag delar ut kladdpapper, både vita och centimeterrutade samt ställer fram färgpennor och linjaler. Allt för att uppmuntra skissande och testande av möjliga lösningar. Under arbetets gång lyssnar jag och svarar på frågor på ett sätt som inte styr eller avslöjar utan får eleverna att tänka vidare.  När eleverna har kommit fram till en lösning skall de redovisa den så tydligt de kan så att idéer, metoder och svar tydligt framgår. Eftersom eleverna kommer från olika årskurser med olika förkunskaper kommer deras lösningar att se olika ut. Till sist byter grupperna redovisningar med varandra och jag delar ut ett “two star and a wish”-formulär. Eleverna läser varandras redovisningar och fyller i formuläret med sin respons. Var grupp får tillbaka sin redovisning med respons och kan nu ändra i redovisningen om de vill. Ändringarna lägger de till och markerar med överstryckningspenna. På så sätt kan man se vad responsen har lett fram till.  Eftersom gruppen inte är så stor lyfter vi allas lösningar i diskussionen där vi utöver matematiken också pratar om vilken respons man fått och vad den gav.
Det är viktigt att välja problem med omsorg. De skall ge elever insikter om det matematiska innehållet, vara utmanande, kunna lösas på olika sätt (enkelt och mer avancerat) och redovisas med olika uttrycksformer. Det är inte svårt att hitta uppgifter men ibland kan de behöva anpassas.StegenVid ett tillfälle såg jag en uppgift där man fick se en bild på ett hus där det stod en stege lutad mot taket. Man fick veta hur högt huset var och hur långt ut från väggen stegen stod. Frågan var hur lång stegen var. Om uppgiften ges i samband med att man läser om Pythagoras sats är det ingen utmaning. Det är en proceduruppgift. Jag presenterade uppgiften så här: en bild på mitt hus och hur högt det var upp till hängrännan från marken. Jag talade om att jag behövde en stege som var lång nog för att jag skulle kunna klättra upp till hängrännan eftersom den läckte (tyvärr sant). Hur lång stege behövde jag köpa? Här kunde eleverna inte sätta in tal i Pythagoras sats och beräkna hypotenusan (stegen). De behövde fundera på hur långt från väggen stegen kan stå (vinkel mellan mark och stege) samt hur högt den behövde sticka upp ovanför hängrännan för att det skulle kännas säkert att klättra. Här var inte Pythagoras sats given, vissa använde skala eller likformighet istället. Då kunde vi diskutera triangelns geometri utifrån olika aspekter, värdera olika lösningsstrategier samt argumentera för vilka avstånd och höjder som var rimliga.

Det är inte alla problem som löses på en timme, ibland tar det längre tid. Det är inte alltid respons och diskussioner blir så givande man kunde önska. Men det blir bättre och bättre och eleverna är motiverade och med  det känner jag mig nöjd än så länge.

Lästips: 5 undervisningspraktiker i matematik, Smith & Stein, Natur och kultur.

Share Button

2 thoughts on “En timme – en uppgift”

  1. Det du beskriver är samma metod som finns i problemlösningsmodulen i Mattelyftet (länk till 7-9-modulen https://matematiklyftet.skolverket.se/matematik/faces/training/ak7-9/newlink843?_adf.ctrl-state=emziz8szy_4&_afrLoop=1219397451134060

    Det är ett kul och utmanande arbetssätt, jag gillar det och mina elever är på gång att förstå vad det går ut på. Det tar tid att lära om, alltså att gå med på att mattelektioner inte bara är “räkna på i boken”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *