En spännande resa!

Nu när årskurs ett snart är till ända är det roligt och spännade att titta tillbaka på hur året utvecklats. Som jag tidigare skrivit var eleverna på mycket olika nivåer i sin utveckling när vi möttes i augusti. Många var verkligen sugna på att få lära sig mer ”skolsaker” än i förskoleklassen medan några hade lite svårt med övergången och ofta längtade tillbaka till den fria leken i början. Det var, som alltid, utmanande och roligt att möta en ny klass. När jag nu ser bakåt ser jag en klass där de allra flesta är med på tåget. Både akademiskt och socialt!

Hur har vi då arbetat? Vi,  ja för jag är inte ensam om att ta åt mig äran för att klassen kommit långt i sin utveckling och samlat på sig många nya kunskaper. Till min hjälp har jag haft fritidspedagog och andra resurspersoner som arbetat i klassen.

  • Vi har varit tydliga med vilka mål man förväntas nå i årskurs ett. Detta har vi kommunicerat till elever och föräldrar. För att visa på målen har vi pratat om och visat de pedagogiska planeringarna, inte en gång utan upprepade gånger. Nu är det kanske inte så lätt att förstå dem när man är sju år men jag tror på att om man pratar om dem många gånger och försöker att förklara dem på elevernas nivå  så fastnar alltid något varje gång.
  • Vi har visat på att vi har höga förväntningar på alla elever. Alla ska lyckas, vad det än är som man ger sig i kast med. Vi har försökt att hitta utmaningar för alla och gett extra stöd där det behövts.
  • Vi har pratat extra mycket om förmågan att själv ta ansvar för sitt lärande. Där har de olika arbetsscheman vi använt varit ett redskap för att träna på att arbeta självständigt men också träning på att hjälpa varandra framåt i lärandet.
  • Vi har arbetat för att ha ett positivt och tillåtande klimat i klassen.  Där har vi arbetat förebyggande genom att i halvklass arbetat med SET varje vecka. Om sitautioner uppstått där eleverna inte varit överens har vi skyndsamt tagit tag i detta och försökt reda ut situationerna. Att klimatet är gott i klassen är en förutsättning för att inlärningen ska lyckas.
  • Läsinlärningen, som ju är ett av de allra viktigaste målen i årskurs ett, har jag i tidigare blogginlägg redan beskrivit. Vikten av att använda många olika metoder, utmaningar för alla, mycket lästräning i skolan och hemma. Läxors vara eller inte vara diskuteras vid jämna mellanrum, men läsläxor, eller, som jag gärna vill kalla det, lästräning hemma, är helt nödvändigt för att utveckla förmågan att läsa. Tiden för lästräning endast i skolan räcker helt enkelt inte. I klassen brukar vi säga att tre saker behövs för att bli en god läsare; öva, öva och öva. Jag har från första läsläxan, lästräningen hemma, använt  individuellt anpassade texter. Detta för att försöka hitta utmaningar för alla elever, precis på den nivå där de befinner sig. I skolan har vi också läst i smågrupper med material i olika svårighetsgrader.

Nu när alla elever knäckt läskoden är jag sugen på att allt mer gå in på att arbeta med läsförståelsen. Här har vi precis i dagarna fått tillgång till ett material av Martin Widmark: www.enlasandeklass.se En guldgruva att ösa ur som det verkar.

  • I matematikinlärningen har Mattelyftet varit ett bra stöd för mig som pedagog. Det har gagnat eleverna att jag som pedagog tvingats reflektera mycket  över mina matematiklektioner. Det har också medfört att vi haft en hel del roliga och lite annorlunda matematiklektioner och eleverna har lärt sig mycket och når målen. Om det beror på Mattelyftet eller om resultatet skulle varit detsamma utan Mattelyft är omöjligt att veta. Men kul har vi haft!

Slutligen; Än är ju inte terminen slut och en del kommer vi att ytterligare hinna utveckla men känslan är ändå:  Det blev en bra resa!

Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *