En kort reflektion om det framgångsrika i framgångsrik undervisning

Just nu är det ett eller noll som gäller och man pendlar mellan 100% terminsavslut med allt vad det innebär och försommarens sövande värme och ljus som lockar till långa kvällar. Det är också nu som det är läge att tänka på den undervisning som man har bedrivit under året och fundera över vad det är som har gjort att det blivit bra.

Semestern närmar sig och för lärarnas del ställer det krav på en rad färdigheter av vitt skilda slag. Tjänstemannauppgifter på hög nivå i form av betygsättning eller formulering av omdömen, friluftsliv i form av olika utflykter, sociala tillställningar i form av någon liten grillkväll med brännboll och kulturella evenemang i form av körsång på skolavslutningen. Det finns säkert mer men en sak är säker: utan allt detta blir det ingen sommar. För min egen del har jag lite mindre av ovanstående och lite mer av annat kopplat till min forskning. Jag sitter just nu och försöker pussla ihop en bild av alla de svar jag har fått i mina enkätundersökningar. En bild som jag inte riktigt vet ännu hur den kommer att se ut (men spännande är det). Samtidigt börjar jag att läsa en bok jag blivit rekommenderad: Analysing exemplary science teaching (Alsop, Bencze, Pedretti, 2005). Då händer det plötsligt, i boken sätts det ord på något som har gått och gnagt i mig ett tag men som jag inte har kunnat formulera.

I bokens introduktion diskuteras ordet ”exemplarisk” och att lärare och deras undervisning nuförtiden i större utsträckning än tidigare värderas med externa mätmetoder och utvärderingar vars resultat skapar policys för hur undervisningen skall bedrivas. Framgångsrik undervisning verkar ha blivit mätbar och kan sammanställas i punktform, t ex i en lista av framgångsfaktorer som kan praktiseras och prövas i klassrummet.  Som en kontrast till detta hänvisar man till Schön (Educating the reflective practitioner, 1987) som menar att framgångsrik undervisning bottnar i interna (inte externa) processer av självreflektion både i praktiken och om praktiken.

Jag tänker att det finns anledning av stanna upp och tänka efter. Goda exempel, framgångsfaktorer, checklistor etc kan absolut vara bra och de behövs också men det ersätter inte reflektionerna som bottnar i den egna erfarenheten. Att ha utrymme att agera självständigt och uttrycka sin fulla kapacitet lyfts fram som en viktig faktor inom motivationsteorin när det gäller engagemang. Risken med färdiga lösningar (som de också påpekar i boken) är att de istället begränsar lärares självständighet och kreativitet och blir till en quick fix eller fastställd praktik som skall gälla alla och i alla lägen.

Vad var det då som gnagt i mig men som jag inte ge uttryck för? Jo att vi lärare är har blivit otroligt professionella på många olika sätt men vi får inte tappa bort vår kreativitet, lust,  tron på vår egen kompetens, förmågan till ta initiativ och att kunna fånga ögonblicken i undervisningen. Vi kan en hel massa saker och bäst blir det när vi kan använda hela vår repertoar.

Ha en skön sommar och en bra semester!
/Cristian

Att diskutera

  • Hur skapar vi förutsättningar för lärare att reflektera utifrån den egna erfarenheten?
  • Hur skapar vi sammanhang där lärare får möjlighet att agera självständigt och utveckla sitt engagemang?
Share Button

En reaktion på “En kort reflektion om det framgångsrika i framgångsrik undervisning”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *