Under tiden jag varit verksam språklärare (spanska, engelska) har det legat under ytan, och ibland över den, att grammatik som arbetsområde i språkundervisningen är förlegat och nästan är lite fult att jobba med.  Man ska helst inte lyfta grammatiken ur sitt sammanhang. Grammatik i skolan ska vara inbakad i texter, i helheten – ”fylleriövningar” är det skottpengar på, minst. Jag har nästan känt mig som en bov, eller i alla fall som en halvkass lärare när jag tillsammans med eleverna närmat mig detta jobbiga – grammatiken. Jag förstår varför man velat undvika ren grammatikundervisning och låter följande dialog, tagen direkt ut verkligheten, illustrera:

Vuxen person A: Jag läste tyska i högstadiet.

Vuxen person B: Säg något på tyska!

Vuxen person A: Durch, für,  gegen,  ohne, um,

Vuxen person B: Vad betyder det?

Vuxen person A: Det vet jag inte men det styr ackusativ.

Så vill vi ju inte ha det, men vi får ändå inte vara rädda för att undervisa grammatik!

I Lgr11 nämns grammatik två gånger i det centrala innehållet för moderna språk tillsammans med uttal, intonation, stavning och interpunktion. I kunskapskraven nämns inte ordet grammatik alls. Naturligtvis är det svårt att t ex uttrycka sig enkelt och begripligt, begripligt i varje fall, om man inte har med sig kunskap om att ett verb på spanska böjs efter person, men det faktum att ordet grammatik inte finns med visar att den nog inte bör leva sitt eget lilla liv i språkundervisningen.

I det läromedel jag använder, Vale 6-9 för närvarande, är grammatiken egentligen inbakad på ett bra sätt. Det gäller säkert de flesta läromedel.  I varje kapitel finns det en liten grammatikdel och efterhand byggs språkpusslet ihop. Jag har kompletterat ytterligare med genomgångar och repetition och tyckt att vi ändå sysslat med detta så mycket att eleverna när de går i nian borde kunna skriva en text där de visar att de kan berätta både vad de gör, vad de har gjort och vad de ska göra i framtiden.  Uttrycka sig i presens, perfekt och futurum alltså. Men det händer alldeles för ofta att eleverna fastnar i just grammatiken. Många elever säger att de vet vilka ord de ska använda men inte hur de ska böjas. Det har de glömt. Eller så har de aldrig jobbat med det. Säger de. Förmodligen har de inte reflekterat över vad det är vi gjort när vi arbetat med grammatikmomentet. De saknar också de grammatiska uttryck som underlättar språkliga diskussioner, istället för att lära sig begreppen så blir de något svårt och konstigt som man gör bäst i att undvika. Så vad göra?

Min spanskkollega och jag ville testa något nytt för att få ordning på grammatiken i årskurs 9 och därmed i förlängningen nå högre resultat och måluppfyllelse (vi har arbetat liknande i andra lägre årskurser också).  Med något nytt menar vi något gammalt, nämligen en period av gammaldags grammatikpluggande. (Va!) Grammatikchock fick Lpp:n heta och fokus låg på tempus. Som en tjuv om natten delade jag ut fyller-i- och översättningsövningar som de stackars eleverna fick jobba med efter lärarledda katedergenomgångar.  Ett tempus varje vecka i hela januari.   Med ett grammatikprov som avslutning. Ett prov som dessutom inte går att bedöma eftersom det inte passar i något kunskapskrav. Jag ville testa om detta ”förlegade” arbetssätt kunde bidra till högre måluppfyllelse i mitt klassrum.

Jag misstänkte att en hel del av eleverna skulle tycka att detta arbetsområde var långtråkigt och svårt och hade argumenten klara till varför jag tänkte utsätta dem för det, hur det skulle få dem att lättare förstå vad de gör och varför och nå längre. Men – och här kommer den främsta anledningen till att jag vill dela med mig av detta – de älskade det!  Nja, älskade kanske är ett starkt ord, men fliten och arbetsron har aldrig varit så hög i denna spanskgrupp. Speciellt de elever som vanligtvis tyckte att spanskan var svår och låg och svävade precis över E-nivån fick en helt ny gnista. Här fanns ju ett system – lärde man sig bara o as a amos áis an ordentligt och voy vas va vamos váis van så kunde man ju automatiskt det andra också! Och då kan man bara byta ut verbet och helt plötsligt kan man bygga upp ett språk, inte bara lösryckta ord och fraser!

När det blev dags för provet var eleverna minst sagt taggade. Samtliga av de elever i gruppen som tidigare tyckt att det var svårt och som kämpat för att hålla sitt E skrev mycket fina resultat. Det stärkte dem otroligt mycket och den känslan är något jag har kunnat återkomma till senare i undervisningen. Både den kunskap de tillskansat sig och känslan av att lyckas.  Även de elever som presterat högt i ämnet tidigare höll nivån. Jag bad eleverna skriva en utvärdering runt hur vi arbetat i samband med provtillfället. De flesta angav att deras egen arbetsinsats varit mycket hög och är exempel på deras tankar:

Jag tror inte jag hade lärt mig detta om vi inte arbetat som vi gjort nu. /Jag tycker att det har varit bra att jobba med grammatiken intensivt för då lär man sig det bättre./Det har fått mig att fokusera./ Väldigt roligt, det är kul att förstå grammatiken så bra som jag gör nu och jag har blivit väldigt studiemotiverad. /Det blir mycket roligare när man börjar kunna använda språket på olika sätt och det lär man sig när man knyter ihop grammatiken. /Jag har lärt mig så pass mycket att jag har lurat folk att jag är spansk för att slippa prata med dom, ha ha.

Fanns kunskapen kvar sen? Och viktigast av allt, kunde eleverna använda den i ett annat sammanhang? I nästa arbetsområde ingick det att skriva en text runt en film vi sett. Uppgiften var att skriva om sådant som karaktärerna har gjort,  gör och hade för avsikt att göra. Att applicera grammatikkunskaperna med andra ord. Till uppgiften fick eleverna ledande instruktioner på svenska, t ex Berätta att mamman har dött men lever som ett spöke. Jag började med att fråga vilket tempus har dött är, den frågan triggade eleverna att tänka till. Just det! De kunde känna igen tempus och visste då hur de skulle skriva det på spanska och de visste hur och varför.  Jag kunde dessutom peppa elever som tyckte att uppgiften verkade svår genom att säga att detta vet jag ju att du kan för det visade du ju på ditt jättefina provresultat, precis detta. Och det visste de ju!

Jag vet ännu inte resultatet av gammaldags grammatikplugg på lång sikt, men det är med gott samvetet jag skickar iväg de här eleverna till vidare studier i spanska om någon månad.

Skillnaden mellan exemplet ur verkligheten ovan (prepositioner som styr ackusativ) och dagens skola är att vi idag verkligen ger eleverna verktyg för att använda sina grammatikkunskaper när de skriver, pratar, läser och lyssnar och att det är där bedömningen kommer in. Jag anser inte att det motsäger att det på något sätt är dåligt att ha rena grammatiklektioner.

Jag har diskuterat grammatikundervisning med flera språklärare och har känslan av att den är på väg att få en liten revansch. Ett exempel är UR-serien Grammatikbolaget  som tar sig an grundläggande grammatik på ett humoristiskt sätt.

 Att diskutera

• Hur arbetar du med grammatik i främmande språk?
• Hur pratar man grammatik med sina elever?
• Finns det fler guldkorn att hitta bland gamla metoder?