Elever utvecklar sitt språk i klassdiskussioner

Skärmavbild 2015-01-16 kl. 16.23.58I årskurs 3, där jag undervisar i NO har jag regelbundet lektioner där språkutvecklingen och förmågan att kommunicera tränas. Jag har provat mig fram med lite olika struktur under höstterminen när det gäller klassdiskussioner. Målet är att få till en form där elevaktiviteten är hög och det som eleverna diskuterar genererar språkutveckling, nytt lärande och tänkande för dem. Så här arbetar jag i praktiken med detta just nu.

Att utveckla sitt språk är en viktig nyckel till lärande.  Därför behöver alla lärare skapa lärmiljöer där elever  kan utveckla sin förmåga att använda språket som ett verktyg i sitt/sina ämnen.  Ett arbetssätt för att utveckla elevernas språk är  klassdiskussioner, där alla är aktiva.  Det finns en bra bok som jag kan rekommendera av Lyn Danes ‘Creating a speaking and listening classroom’ och ett program som heter ”Thinking together” ( https://thinkingtogether.educ.cam.ac.uk/) med många bra tips.


Följande är den struktur för klassdiskussioner som jag  just nu provar:

När eleverna kommer till lektionen för klassdiskussion tar de sina stolar med sig och sätter sig i en halvcirkel. De har en bestämd plats under en period på ca en månad. I denna halvcirkel har de också en förutbestämd samtalskamrat (2 elever) och en samtalsbikupa (4 elever). Placeringen i halvcirkeln har flera  fördelar, vi är nära varandra,  alla ser alla  och jag upplever att eleverna håller bättre fokus  än när de sitter utspridda vid sina bord.

Pre-homework
Eleverna får i förväg reda på vilket ämne de ska få diskutera och lära sig mer om. Eleverna får något som jag kallar en pre-homework, så att de har möjlighet att förbereda sig i tanken. Deras uppgift kan vara att se  en film hemma. Till filmen får de ett par frågeställningar som de ska lyssna efter/fundera kring under tiden de ser filmen.

IMG_2117
Diskussioner i klassen med samtalskamrat.

Minutare
Till uppvärmning inleder jag med någon form av ”minutare”. Vanligt är att jag brukar skriva ut och plasta in NO-begrepp som hör till det de ska diskutera och sätter upp dessa på tavlan.. Jag startar alltid med att låta eleverna körläsa begreppen efter mig.  Därefter under en dryg minut förklarar och diskuterar eleverna igenom dessa med sin samtalskamrat. De begrepp som de inte kan hoppar de över, men jag uppmuntrar dem att diskutera vad de tror. När tiden gått ut kör vi en löpeld. Första paret ut har alla orden att välja på och förklarar ett av dem kortfattat, därefter är det nästa par i tur. Det är inte tillåtet att passa, men man får ta ett ord något annat par berättat om och upprepa den förklaringen. Alla är verkligen aktiva på vår ”minutare” med No-begrepp.  När väl samtalen sedan är igång märker jag att många  använder sig av dessa begrepp.  De begrepp som ingen förklarat ger mig en liten information om undervisningen framåt.  Ibland berättar jag om de begrepp som ingen tagit upp och ibland sparar jag dem till senare.

Denna aktivitet gör vi ibland också när vi har en stund över.  Aktuella begrepp för det arbetsområde vi arbetar med sitter på fönsterna och begrepp från äldre område sparar jag och plockar fram ibland.

Tala, lyssna och tänka
Nu är det tid att presentera det påstående eller de frågor som ska ske i klassdiskussionen. Det är viktigt hur dessa är formulerade så att elevernas tänkande blir synligt och utvecklas.  Det är inte helt lätt att ensam komma upp med “bra” påstående/frågor och här behöver vi utnyttja det kollegiala lärandet.

Några av de påstående som jag haft vid  klassdiskussioner den senaste tiden när vi arbetat med människokroppen:

  • Det går bra att träna fast man är sjuk.
  • Alla måste vaccinera sig.
  • Varför kan man inte bara äta köttbullar till lunch varje dag?

Eleverna diskuterar först med sin samtalskamrat. Eleverna har ibland tillgång till whiteboardtavlorna och kan på dessa skriva ner korta stödord till det de diskuterar. Ett problem de första gångerna var att några par hade svårt för att bredda och fördjupa diskussionen, vilket gjorde  att de var klara väldigt fort. Därför började jag skriva hjälpfrågor på lappar och de par som på egen hand har svårt att föra diskussionen framåt utifrån bara påståendet kan få ta hjälp av dessa. Frågorna har jag i förväg skrivit ner på lappar och när jag smyger runt och lyssnar delar jag ut dessa till de par som behöver. När eleverna känner att de diskuterat klart blir de tysta och en av dem visar tummen upp i knäet.

Därefter är det dags att redovisa det man diskuterat  med sin samtalskamrat i en bikupan (4 elever). Ett av paren berättar först och det andra paret lyssnar.  De som lyssnar ska försöka att ställa en följdfråga. Kan den besvaras  gemensamt gör man det, men annars sparar man den. Nu brukar jag sitta i en bikupa hela diskussionsstunden och  delta/lyssna.   När eleverna känner att de diskuterat klart blir de tysta och en av dem visar tummen upp i knäet.

Jag  låter sen hela gruppen lyssna när någon bikupa högt berättar det de kommit fram till. Ibland när det passar bättre gör jag istället en löpeld där alla bikupor får säga något, men då får de enas om en sak att berätta från diskussionen.

Slutfrågor efter diskussion
Vi avslutar med att bikupan samlas en sista gång för att bestämma om de har några frågor.  Kanske har de redan en fråga som någon ställt under diskussionen och som inte  besvarades av bikupan. Dessa får de skriva ner på en  post-it lapp. Detta ger eleverna tillfälle att prata igenom ämnet kortfattat en gång till och eftersom eleverna ställer frågan i grupp upplever jag att de har större självförtroende att ställa den inför klassen.  I början tyckte eleverna det var svårt att komma med frågor och många kom inte på någon. Vi bestämde då att alla måste komma på en fråga och  nu har eleverna blivit bättre på detta.  Frågorna samlar jag in och sammanställer på ett papper i klassrummet som kallas våra NO-frågor. När elever önskar eller har en stund över kan de välja en fråga därifrån att arbeta med och får sedan berätta inför gruppen. Detta har blivit så populärt att elever gärna jobbar med dessa frågor hemma. Många tar hjälp och diskuterar med sina föräldrar, vilket återigen gynnar språkutvecklingen i NO,  för  att sedan kunna berätta i klassen.

Skärmavbild 2015-01-16 kl. 16.44.16
Eleverna bedömer sig själv och får även feedback från en kamrat.

Själv- och kamratbedömning
Efter en klassdiskussion låter jag ibland eleverna  göra en självbedömning, samt kamratbedömning till varandra. Eleverna får ge sig själv ett omdöme mellan 1-3  (behöver träna mer, bra och mycket bra), samt en kort kommentar eller skriva ett konkret exempel. Samtalskamraten ger också feedback genom ”two stars and one wish”.  Har vi haft en hel lektion där vi har diskuterat, brukar de sedan få en skrivuppgift som bygger på klassdiskussionen. Efter diskussionen om köttbullar , som vi hade i veckan, ska de få rita en lunchtallrik och till den ska de få träna på att skriva en argumenterande text. 


En av de positiva effekterna med  dessa klassdiskussioner är att jag även vid andra tillfälle fått mig en tankeställare och verkligen försöker undvika att ställa frågor där jag väljer ut enskilda elever till att svara genom handuppräkning. De gånger jag gör så känner jag att det är ju bara jag, den elev som svarar och några få andra som är  aktiva. De elever som deltar blir ju klokare, medan de elever som undviker att engagera sig avstår från möjligheten att öka sin förmåga. Jag har pratat mycket med mina elever om hur forskare sett att elever som deltar i klassdiskussioner gynnas och blir klokare. De vet därför att det är viktigt att alla får möjlighet till detta och att de behöver hjälpa varandra med att träna på detta.  Jag upplever att jag nått en bra bit på vägen med mina treor, som jag i nuläget haft en termin.  Jag tror att en viktig uppgift för mig som lärare är att jag lyckas uppmuntra alla elever till att våga och vilja delta aktivt.
Låter vi våra elever tala i klassrummet ger vi dem möjligheten att tänka tillsammans! Att använda språket är ett verktyg för att lära!

Att diskutera

  1. Hur uppmuntrar vi och skapar förutsättningar för alla elever utifrån sina förutsättningar att delta aktivt?
  2. Hur kan vi tillsammans kollegialt fundera ut påstående / frågor som passar för klassdiskussioner? Pröva att tillsammans formulera några.
  3.  Hur kan vi på olika sätt i våra ämnen stötta eleverna så att de utvecklar förståelse för och själva kan använda de ämnesspecifika ord och begrepp som finns?
Share Button

6 reaktion på “Elever utvecklar sitt språk i klassdiskussioner”

  1. Pingback: No | Pearltrees
  2. Pingback: Tala | Pearltrees

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *