Magnus Persson professor i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning vid Malmö högskola ifrågasätter myten om den goda litteraturen och pekar istället på hur litteraturen kan hjälpa oss att bli kritiska medborgare genom att den utmanar våra åsikter och värderingar. Persson menar att skönlitteraturen kan träna oss i att pröva olika perspektiv och leva oss in i andras liv och tankar samt att läsning av skönlitteratur kan vara en kreativ och lustfylld sysselsättning. Det låter ju fint och bra men hur får jag detta att ske tillsammans med elever som inte gillar att läsa?

Det sistnämnda, att läsning är en lustfylld sysselsättning, är det få av mina gymnasieelever som nämner när vi talar om skönlitteratur. Ja, de nämner inte det där om kritiska medborgare, åsikter, värderingar och perspektiv heller om jag ska vara ärlig. I de klasser jag undervisar är det enligt mina högst ovetenskapliga studier oftast max en tredjedel av eleverna som läser skönlitteratur. De flesta minns att de blivit lästa för som små och de flesta kan nämna att de läste Bert eller Lassemaja-böcker någon gång på låg eller mellanstadiet. Några elever i varje klass nämner böcker de ”tvingats” läsa på svenskan i högstadiet. Jag tänkte inte att detta skulle bli ett gnälligt inlägg om ungdomens förfall och den goda litteraturens undergörande kraft utan snarare vill jag försöka förmedla hur jag arbetar med skönlitteratur för att öka läsförståelsen hos läsovana elever.

I en av mina gymnasie-ettor läser vi just nu Harper Lees Dödssynden (To kill a Mockingbird). Den utspelar sig i den amerikanska södern på 1930-talet. Romanen förmedlar en tid och miljö som eleverna på förhand inte vet speciellt mycket om i en språklig stil som är ganska avancerad. Detta måste jag ta hänsyn till i min lektionsplanering som jag vill att läsningen av romanen ska falla väl ut. När jag planerar mina lektioner kring skönlitteratur utgår jag  från Reciprocal Teaching (RT) (Palinscar och Brown 1984). RT utgår i stor utsträckning från de fyra lässtrategierna att förutspå, att reda ut oklarheter, att ställa frågor och att sammanfatta. Barbro Westerlund beskriver multistrategimetoden i Att bedöma elevers läsförståelse (2013) som att läraren aktivt undervisar sina elever i att använda flera förståelsestrategier på ett flexibelt sätt i ett kontextuellt sammanhang och att det ska ge överföringseffekter till läst text i andra sammanhang. I min undervisning använder jag sällan alla strategier samtidigt utan anpassar efter behov, syfte och innehåll. En annan viktig del i den reciproka undervisningen är att elevernas kunskaper utvecklas i två steg, först i ett socialt sammanhang och sedan på individnivå. För att det ska ske måste jag ge eleverna möjlighet att läsa och reflektera kring det lästa i klassrummet tillsammans med mig och med varandra. Läsningen ska alltså inte ske enskilt i det tysta, hemma eller utanför klassrummet. Det ska ske tillsammans i klassrummet på flera olika sätt.

Inför läsningen av Dödssynden förberedde jag en bildbaserad föreläsning om hur samhället kunde se ut i den amerikanska södern på 1930-talet. Jag pratade om börskraschen 1929 och vilka effekter den fick i vanliga människors liv. Jag pratade om rasismen och rådande könsroller. Eleverna fick se bilder som illustrerade min berättelse och i grupp reflektera över frågor jag formulerat till bilderna. Frågorna handlade om vad de såg i bilderna, vilka slutsatser de kunde dra utifrån bilderna och hur de trodde att det skulle kunna vara att leva i ett sådant samhälle eller om de trodde att några föreställningar från den tiden levde kvar i vår tid. Eleverna var indelade i grupper om tre och skrev sina reflektioner i google drive-dokument som de delade med varandra och med mig. Nästa steg i introduktionen fokuserade på romanens titel – Dödssynden och orginaltiteln To kill a mockingbird. Vad är en dödssynd och vad är en Mockingbird för fågel? Vad kan tänkas vara en dödssynd i den amerikanska södern på 1930-talet? Eleverna diskuterade sedan i sina grupper och sammanfattade sin diskussion i det delade dokumentet. Under läsningens gång går jag kontinuerligt in och kommenterar, ställer frågor, ber om förtydliganden, uppmuntrar och lyfter resonemang i de delade dokumenten. All reflektion och dokumentation sker på lektionstid, i grupp. De första 15 sidorna i romanen läste jag högt för klassen och innan de fick läsa vidare redde vi tillsammans ut oklarheter och ställde frågor om de vi nyss hade läst. Tavlan fylldes med namn, ordförklaringar och frågor till texten. Detta är en viktig del i undervisningen då jag här kan modellera hur strategierna reda ut oklarheter och ställa frågor fungerar.

Vi har två lektionstillfällen i veckan. Då det första lektionstillfället är det längsta användes det till introduktion och reflektion kring förförståelse och förståelsestrategin att förutspå. Det kortare passet användes till högläsning och förståelsestrategierna att ställa frågor och att reda ut oklarheter. Enligt planeringen kommer vi även under den fortsatta läsningen att ställa frågor och reda ut oklarheter tillsammans en gång i veckan och på det längre passet reflekterar och dokumenterar eleverna kring sin läsning i sina läsgrupper. De första två läsblocken är nu avklarade och eleverna fick i uppdrag att under sin läsning fokusera lite extra på de karaktärer som introduceras i romanens inledning. Vid reflektionstillfället fick de både behandla frågor som jag ställt i drivedokumentet samt välja ut tre frågor som de själva formulerat under sin läsning. Frågornas typ hade jag tidigare gått igenom och övat med eleverna när vi tränade strategin att ställa frågor. Vi diskuterade skillnaden mellan frågor där svaren går att hitta på raderna, mellan raderna och hos läsaren.

Vid reflektionstillfället övades även strategin att förutspå då jag först bad eleverna att beskriva huvudkaraktären Scout baserat på hur hon beskrivs i romanen (vad gör, säger, tänker och känner hon?) och sedan förutspå hur de tror att hon kommer att utvecklas allteftersom att handlingen fortgår. Här blev det även nödvändigt att prata om romanens bikaraktärer eftersom flera grupper upptäckte att dessa var viktiga för hur Scout utvecklas. Barbro Westerlund betonar att ”det främst är eleverna som ska lära sig att ställa frågor som utmanar tankarna, det är inte läraren som ska ställa frågor som kontrollerar läsförståelsen” (Westerlund 2013) Jag och mina elever har kommit en bit på den vägen men det tar tid att utveckla förmågor så mina stödstrukturer med exempelfrågor i de delade dokumenten står kvar och stöttar eleverna i den utvecklingen. Samtidigt ger de frågor eleverna formulerar återkoppling till mig. Elevernas frågor synliggör deras kognitiva förmågor vad gäller bearbetningen av texten. Har eleven förstått texten? Kan eleven hitta de bärande tankarna i texten och utvärdera dem? Kan eleven tillämpa sina kunskaper från texten och överföra dem till andra situationer?

Min upplevelse är att eleverna blir engagerade läsare om de får lyfta ämnen som de själva fastnar för. Läsningen ska ju som Persson nämner inledningsvis utmana våra åsikter och värderingar och hjälpa oss att leva oss in i andras liv. I romanen används till exempel n-ordet ganska frekvent vilket en av reflektionsgrupperna tyckte var problematiskt. Vi lyfte då diskussionen till helklass och eleverna fick diskutera ordet, hur det används i romanen, om man bör använda det idag och om man kanske rent utav borde ta bort det som man har gjort i till Astrid Lindgrens Pippi i Söderhavet. Detta blev ytterligare en övning i att reda ut oklarheter och att ställa frågor då eleverna inte var överens och således fick leta information om n-ordets historia samt den aktuella debatten om ordet. Klassen enades om att ordet kunde läsas i boken men inte användas i klassrummet annat än med omskrivningen n-ordet så att ingen skulle känna sig obekväm.

I sin bok Språk i alla ämnen (2014) skriver Hanna Stehagen såhär ”Läsförståelse innebär något mycket mer komplext än att kunna läsa. Det handlar om att förstå, kunna reflektera över, resonera kring och ta till sig innehållet i olika typer av texter för att utveckla nya insikter och kunskap”.

Att diskutera

• Är reciprok undervisning en metod som kan användas i alla ämnen?
• Hur kan skönlitteratur användas i ditt ämne för att utmana och inspirera elever att utveckla nya insikter och kunskaper?
• Vilka stödstrukturer använder du för att hjälpa elever att utveckla sina förmågor?