Dirigenten i klassrumssymfonin

En kväll, i det som nu är framtiden, satt jag med en kopp kaffe framför tvn. Just den här kvällen hade jag sällskap av ett tjugotal tonåringar. Jag fick höra i efterhand att några föräldrar också var med men det visste jag inte just då.  Mina elever hade dock ingen aning om viket tv-program jag såg på eller att jag då och då stoppade in en chokladbit i munnen. Jag hade förvisso inte koll på vad de egentligen hade för sig förutom att de delade några timmar under kvällen med mig och att vi tillsammans hjälptes åt med deras arbete.

Vår gemensamma nämnare var Google Drive.

Idag reflekterar jag inte nämnvärt över allt det där häftiga som 1:1-undervisningen och Google Drive ger oss lärare och elever möjligheten att göra. Vi bara gör det ju. Vi testar ibland nytt i klassrummet, refuserar det vi anser inte fungera och anammar och vidareutvecklar det vi tycker verkar bra. Men det är lätt att förlora sig själv i alla nya trender. Det är inte sällan jag som lärare blir imponerad av hur andra använder tekniska lösningar som inte riktigt fungerar eller passar för mig.

Delningsfunktionen i Google Drive har i stor utsträckning förändrat sättet att förhålla sig till skrivprocessen för mig. För bara några år sedan användes datorerna primärt för två saker. Den ena funktionen var faktasökning och den andra funktionen var egentligen att använda datorn som skrivmaskin. När delningsfunktionens möjligheter dök upp förändrades det och nyckelordet var kommunikation. pencil-918449_960_720För hundratals år sedan, känns det som idag, gick jag runt och plockade upp elevens arbete från borden i klassrummet eller läste över axeln för att kunna ge snabb feedback. Jag samlade in elevernas arbeten för att kunna ge feedback innan dessa arbeten var färdiga för den slutgiltiga bedömningen. Ibland fick eleverna sitta i grupper och ge respons på varandras arbeten men jag upplever att eleverna hade ett visst motstånd till detta. Jag upplevde att det inte föll sig naturligt eftersom det skapades moment och lektionstillfällen för specifikt detta.

Idag sker allting samtidigt och omedelbart när jag sitter någonstans i klassrummet framför datorn med allas arbeten uppe som flikar. Jag sitter gärna varsom och inte sällan bakom dem eftersom jag då ser var de är i datorn och vad de arbetar med. I  början gick jag in i elevernas arbeten separat men jag upptäckte ganska snart att eleverna kan se när jag går in i deras arbeten. Det resulterar ofta i en låsning hos eleven och denne slutar skriva. Samma fenomen kan man ju se när jag som lärare stannar upp bakom en elev som skriver. Det uppfattas ofta som störigt om eleven inte själv bett om hjälp. I ärlighetens namn är det ganska kul att smygläsa en elevs arbete för att kunna kasta iväg en kommentar till en förvånad elev. Ingen vet ju när jag läser just deras arbete vilket till viss del skapar en högre arbetsmoral som inte går att förneka.

Delningsfunktionen ger mig möjlighet att snabbt få koll på om någon behöver hjälp. I mitt klassrum är det ok att jag ger feedback muntligt till höger och vänster medan eleverna arbetar. Finns det något känsligt som behöver sägas skriver jag det eller går till eleven och pratar med den istället. Old school!

Från att jag ger respons till eleverna är nästa steg ganska naturligt. Varför ska bara jag sitta och kommentera elevernas arbeten? Det är ju fuskigt! Varför ska bara jag kunna ta del av goda exempel i elevernas arbeten? En del av bedömningen i svenska är att kunna ge respons och ta emot densamma för att förbättra elevens arbeten.

Eleven kan ge omdömen om texters innehåll och uppbyggnad och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet, kvalitet och uttrycksfullhet på ett fungerande sätt.

Nästa naurliga steg blev att eleverna delar sina dokument med varandra. Oftast i mindre grupper. Nu dirigerar inte bara jag eleverna utan även de slänger iväg kommentarer om varandras arbeten och skriver i kommentarfältet. Kommentarerna i kommentarsfälten ska vara kvar så att jag kan läsa deras tips till sina klasskamrater vid ett senare tillfälle. Kommentarena är både höga och låga och inte sällan fyllda av beröm vilket är enormt glädjande.help-1019912_960_720

Men hur hamnade eleverna hemma hos mig den där kvällen framför tvn? Jag var vid detta tillfälle oerhört frustrerad över att jag inte räckte till veckan innan vi hade deadline på ett större inlämningsarbete. Det finns lärare, har jag hört, som utnyttjar sociala medier som t ex Facebook för att nå sina elever även utanför klassrummet. Jag vill inte vara tillgänglig 24/7 men tycker idén om att finnas tillgänglig ibland på mina villkor är ett schysst sätt att ytterliggare hjälpa mina elever. Varför inte utnyttja Google Drives möjligheter? Jag delade ett dokument med mina elever som jag enkelt döpte till Feedback. Vi bestämde tid och kväll och pratade om vilka möjligheter som var rimliga och vilka regler vi behövde förhålla oss till. För mig var det lite av ett experiment för att se om det skulle fungera eller inte. Jag såg mycket den kvällen som jag förmodligen aldrig sett om jag inte testat.

Elev: Om du inte hittar information om det jag vill hitta hur ska jag lösa det då? Jag letar efter om hon har påverkat andra författare, Ruth Rendell skriver jag om. Okej tack, kul att andra också hade samma problem 🙂 Jag ska kolla tack, det har jag kollat. 🙂

Jag: Nu förutsätter du att jag inte hittar… 😉  Vad letar du efter? Den är svår… Det är ett sådant område så antingen har man tur och hittar något, eller inte. Men… Det är ju en av de punkter som jag sagt att det är som det är om man inte hittar… Jag ska kolla lite…

http://www.………….  (Tips från mig på källa till eleven)

Till min förvåning upptäckte jag att det inte nödvändigtvis var de elever, som vanligtvis är på och ställer frågor under lektionerna, som var mest aktiva. Här skapades ett forum där många av de elever som vanligtvis inte säger så mycket kunde ta plats och det gjorde de. Elevens kommentar ovan är också något jag vill lyfta fram. Visst händer det att vi lärare besvarar samma fråga flera gånger under en lektion? I dokumentet såg eleverna tydligt vilka problem de övriga hade och snart besvarade de varandras frågor utan att jag la mig i. En fröjd att se.

Hur ofta gör jag detta idag? Inte särskilt ofta. Vid behov. Vissa elever tycker det är jättekul, andra anser inte att de behöver den hjälpen. Det är helt frivilligt att delta. Oavsett så tittar vi på konversationen som gjorts kvällen innan under lektionstid för att repetera vad som sagts. Och ja… en del tokiga konversationer blir det men det är en del av processen.

Eftersom jag valt att använda mig av ordet dirigent och klassrumssymfoni är det väl lämpligt att avsluta med en not. Mina elever har läst detta blogginlägg. De har kommenterat det och jag har förbättrat det därefter. Inte mer än rätt tycker jag.

Att diskutera:

  1. Hur arbetar du för att se samtliga elever under ett och samma lektionstillfälle?
  2. Vilka möjligheter har Google drive öppnat upp i din undervisning?
  3. Hur förhåller du dig till att vara tillgänglig för dina elever även utanför ordinarie arbetstid?

 

Share Button
Om författaren

En reaktion på ”Dirigenten i klassrumssymfonin”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *