Att vara elev kan säkert vara skrämmande, förvirrande och krävande, samtidigt som det kan vara roligt, utmanande och stimulerande. Detsamma gäller för lärare. Att vara lärare kan också vara skrämmande, förvirrande och krävande, men samtidigt roligt, utmanande och stimulerande.
Något som kan innebära allt det ovanstående för både lärare och elever är när man som lärare vill bryta det didaktiska kontraktet. Ett didaktiskt kontrakt är en ofta outtalad samling normer för hur undervisningen och beteendet i klassrummet ska gå till. Det kan handla om allt möjligt, från att man måste komma i tid, ha penna, papper och bok framme till hur strukturen för undervisningen ser ut. T.ex. på svensklektionen måste man komma ett par minuter innan lektionen börjar, för att hinna få fram allt material man behöver och vara redo innan undervisningen börjar. Vid lektionens början håller alltid läraren en genomgång, som följs av frågor på det som gåtts igenom. Sen följer en stund för eget arbete, där läraren hjälper eleverna framåt i sitt arbete. På historielektionen kan det se helt annorlunda ut. Skulle eleven komma lite sent, så är han eller hon välkommen ändå, så länge han eller hon inte stör. På lektionen kanske läraren inleder en diskussion med eleverna och denna varvas med film, bilder och lärobok.
Om detta är gängse form för aktiviteten i klassrummet, så kan det vara väldigt svårt att göra på ett annat sätt. Läraren kanske planerar en lektion som avviker i uppbyggnad från det eleverna upplever som normalt. Då det finns elever med olika inlärningsstilar i en klass, är det en god idé att försöka variera undervisningen på många olika sätt. Detta borde dessutom upplevas som positivt av eleverna, då omväxling förnöjer.
Dock är det inte riktigt så enkelt i praktiken. Att planera på ett annat sätt behöver inte vara särskilt svårt, men det kan vara otroligt svårt att få eleverna att delta i den ”nya” lektionen. De kan bli oroliga, stressade och väldigt ovilliga att faktiskt göra på ett annat sätt. De litar liksom inte på att det kan bli bra även om man inte gör som man brukar. När lektionen är över inser läraren att det inte alls gick som förväntat. Det som borde ha varit en lärorik och samtidigt kul lektion, förvandlades till ett kaos.
Jag märker av detta när jag har matematiklektioner som innebär gemensam problemlösning eller matematiska diskussioner. För eleverna sitter det så djupt inrotat att matematik handlar om att räkna ut svaren på uppgifter i boken. Så fort jag frångår boken, blir de oroliga, osäkra och anser att jag stjäl tid från det som är viktigt, nämligen att räkna i boken.
Jag förklarar givetvis att syftet med dessa normbrytande lektioner är att fördjupa elevernas kunskaper och få dem att tänka i andra banor. Dessutom leder diskussionerna mellan eleverna till ett vidgat synsätt vad gäller matematiska lösningar. Jag märker att eleverna lär sig dels nya sätt att tänka i detta samspel, men även att de lär sig nya saker och ser nya samband. Eleverna märker också detta, men ändå litar de inte riktigt på att detta kommer att hjälpa dem på sin väg mot målet. De har ju inte kommit vidare i boken under detta lektionspass.
Men i stället för att ge upp efter första normbrytande lektionens kaos och låta eleverna jobba vidare i matteboken, så fortsatte jag med att bryta mot normen och faktum är att det går bättre och bättre. Det går att bryta det didaktiska kontraktet och prova andra vägar. Det gäller bara att tro på att det går och inte drabbas av tvivel när lektionen inte alls går som jag planerat. Jag tackar matematiklyftet som öppnade mina ögon gällande det didaktiska kontraktet.
Förstelärare i Svedala kommun på Nils Fredriksson Utbildning, kommunens gymnasieskola. Undervisar i SO och matematik på i huvudsak introduktionsprogrammen.
En reaktion på ”Didaktiskt kontrakt”