CPS – Collaborative & Proactive Solutions

I tidigare inlägg har jag belyst mitt arbete kring elever som utmanar skolan med problemskapande beteende. Oftast utifrån Bo Hejlskov Elvéns metod Lågaffektivt bemötande.  Och anledningen är enkel, bemöter vi inte barn med sociala, känslomässiga och beteendemässiga problem rätt löper vi stor risk att förlora dem.

Därför ska jag försöka beskriva mitt arbete ytterligare. I två nya inlägg, vilka belyser de elever som saknar de färdigheter som krävs för att inte vara utmanande, samt där jag försöker hitta fler vägar till de elever som jag ibland känner att jag inte når, hinner fram till i tid eller helt enkelt har svårt att hantera. För ingen är ofelbar. Vårt yrke är en utmaning och kräver oftast ett brett spektra av kunskaper, inom såväl pedagogik som psykologi. Att behärska dessa två är att ställa höga krav. Dock en nödvändighet, därav utmaningen.

I detta inlägg kommer jag att belysa CPS (Collaborative & Proactive Solutions – Kollaborativa och proaktiva lösningar) en forskningsbaserad metod grundad av Ross W Greene. Greene är lektor i psykologi vid Harvard Medical School i USA. CPS är en metod för att förstå och hjälpa barn med problemskapande beteende. Metoden utgår från att barn gör rätt om de kan och att problematiska beteenden uppstår på grund av brister i kognitiva förmågor som barnet behöver ha för att kunna hantera vardagliga situationer.

Kids do well if they can. If not – they have lagging skills.

Arbetssättet baseras på två principer: 

  1. Utmanade beteende hos elever förstås bäst som ett resultat av eftersläpande kognitiva färdigheter snarare än ett resultat av passivt, tillåtande, inkonsekvent och konsekvenslöst föräldraskap/bemötande.
  2. Det bästa sättet att minska utmanande händelser är att arbeta tillsammans med eleven för att lösa de problem som sätter igång dessa händelser.

För det är när vi har förväntningar på eleven som den inte når upp till, och ställer krav på förmågor som den faktiskt saknar, som det blir fel. Det är då eleven använder olika strategier för att komma undan och kan bli krävande eller ”explodera”. CPS är en empatisk, produktiv och effektiv metod som tar reda på orsaken till ett problemskapande beteende istället för att straffa det.

Barn med utmanade beteende är utmanande för oss för att de saknar de färdigheter som krävs för att inte vara utmanade.

Att bemöta elever med sociala, känslomässiga och beteendemässiga problem är inte en valmöjlighet, det är en absolut nödvändighet. Jag som lärare måste förstå att problemskapande beteenden lika mycket är en form av utvecklingsförsening inom läsning, skrivning och räkning och förtjänar därför samma medkänsla och förhållningssätt som dessa andra kognitiva förseningar. Barn har rätt att få  ha vuxna i sina liv som inte tar till fysiska åtgärder och som har kunskap om och är kunniga i andra sätt att lösa problem. Som förstår att time-out, kvarsittning, avstängning och reglering inte löser problem utan ganska ofta förvärrar det hela.

Det inledande arbetet bör därför vara att ta reda på vilka färdigheter eleven saknar samt vilka förväntningar och krav eleven har svårt att uppfylla. Ställ frågor som: Varför uppvisar eleven ett utmanade beteende? När uppvisar eleven ett utmanade beteende?

I nästa inlägg kommer jag belysa hur man kan arbeta för att göra eleven delaktig i att lösa problem som påverkar hens liv.  Ett samarbete där eleven ges möjlighet att utveckla de färdigheter som saknas och därigenom skapa förutsättningar för att lyckas.

Att diskutera
  • Hur ser ert förhållningssätt gentemot elever med problemskapande beteende ut?
  • Hur arbetar ni idag för att för hjälpa elever med problemskapande beteende?
  • På vilket sätt tror du att CPS-modellen skulle kunna hjälpa er i ert fortsatta arbete kring elever med problemskapande beteende
  • Vad behöver ni göra/förändra för att kunna starta igång ett arbete kring detta förhållningssätt?
Referenser

https://www.livesinthebalance.org/

 

Share Button

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *