Chilla Johan, det är inte du som är upprörd!

Ord som lätt skulle kunna komma från ett av mina klassrum, sagt (rakt ut givetvis) av någon av mina elever, direkt från den vardag vi lever i skolan. Ibland tänker jag att det är precis så eleven/eleverna tänker när jag “tappar” det. Numera “tappar” jag det mer sällan men i en  föränderlig skola behöver jag ständigt påminna mig om de verktyg jag har och som är betydelsefulla för en fungerande vardag, för mig men framförallt för mina elever.  

Jag är en lärare, likt många, som kännetecknas av ett känslomässigt engagemang för såväl mina elever, mina ämnen, min skola och mitt uppdrag som lärare. Jag vet att en lärares insats kan förändra en elevs och ett barns liv, såväl negativt som positivt. I tidigare inlägg har jag försökt att synliggöra detta genom mitt arbete kring barn med problemskapande beteende. Ett utmanade och ständigt pågående arbete som kräver det allra bästa av mig.  Ett arbete där jag behöver vara den bästa av lärare för alla mina elever. Oavsett begåvning, funktionsvariation eller problematik.

Men mitt känslomässiga engagemang måste samtidigt förhålla sig till mitt uppdrag som lärare. Ett arbete som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, där val av metoder och arbetssätt genomsyras av ett vetenskapligt förhållningssätt. Nu förhåller sig dock vetenskap eller beprövad erfarenhet sällan till några enkla lösningar. Men vetenskap och beprövad erfarenhet kan säga mycket om hur arbetet kan gestaltas och att det finns forskning som kan vara vägledande. Så låt vetenskap och beprövad erfarenhet fungera som referenspunkter med vars hjälp vi kan reflektera över verksamheten, vad vi gör och varför vi gör det?
Och befäst följande:

Om jag inte vet vad jag ska göra i en viss situation kan det vara bra att i första hand prova det som det finns bevis för kan fungera.

Att arbeta med barn och problemskapande beteende omfattar ofta arbete med beprövade metoder kopplade till vetenskap och forskning. Det ställer höga krav på såväl lärare och skola. Samtidigt måste vårt allmänna synsätt kring problemskapande beteende kopplat till diagnoser belysas och diskuteras.  Det är lätt att tro att en diagnos med automatik leder till en metod som talar om vad som ska göras. Men i verkligheten är namnet på diagnosen inte till speciellt stor hjälp i det direkta arbetet med att hjälpa ett barn med problematiska beteenden.

Enligt professor Ross Greene är det som hjälper ett barn med problematiska beteenden vuxna som förstår vilka tankefärdigheter barnet saknar och som kan lära barnet strategier och färdigheter för att förstå och hantera de krävande situationerna barnet ställs inför i det vardagliga livet. Elever som kan uppföra sig gör det, men alla lyckas inte alltid. När de inte lyckas beror det oftast på att kraven och förväntningarna blir för stora. Elever med problemskapande beteende har ofta stora svårigheter med viktiga förmågor som t.ex. impulskontroll, att vänta, att hantera stress, att kommunicera och förstå, att hantera plötsliga förändringar och att samarbeta med mera. Har jag då för höga förväntningar på en elevs förmåga finns det en risk att hen försöker hantera situationen genom att använda en okontrollerad strategi eller hamnar i ett kaosartat tillstånd. Därav är det av stor vikt att kunna kartlägga och analysera vilka förmågor det är som jag har för höga förväntningar på när en elev har ett problemskapande beteende. Jag strävar dagligen efter att bli bättre på att analysera delarna i elevernas problemskapande beteende. Vad är det i “Lyssna” som är svårt? Det visar sig snabbt att det kan vara olika förmågor som krävs för att klara av att lyssna t.ex. turtagning, språk, hörsel, impulskontroll osv.  Därför vill jag skicka med ett boktips som stöttat mig i arbetet med elever i problemskapande beteende. Skolkompassen – ett pedagogiskt kartläggningsmaterial för dig som möter elever som har svårt att navigera i skolan, skriven av Anna Sjölund och Lena W Henrikson.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av vad Martin Seligman (1998)  kom fram till när han undersökte vad som gör att vi mår väl, utvecklas och känner oss lyckliga?

Positiva emotioner
Engagemang
goda Relationer
Meningsfullhet
Att lyckas och att klara av

Tänkvärt i vardagen som lärare.

Att diskutera:
  1. Hur ser ert arbete kring problemskapande elever ut?
  2. Vilka metoder och arbetssätt genomsyrar ert arbete kring elever med problemskapande beteende?
  3. Hur analyserar och kartlägger ni elevers bristande förmågor?
Litteratur:

Heljskov Elvén, B. (2020) Introduktion till Lågaffektivt bemötande. Lågaffektiva förlaget 2020

Share Button

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *