Checklistan – Kan det vara en väg mot större ansvar hos eleverna?

Det är många gånger jag ställt mig frågan vad som ska till för att mina elever ska ta mer ansvar. I samband med ett filmprojekt där eleverna i grupper skulle filmatisera en del av en bok vi läste togs förmågan att ta ansvar till helt nya nivåer. I andra fall har det blivit platt fall. När jag och några kollegor planerade upp för lovskolan under föregående termin upplevde vi att det var många faktorer som gjorde att eleverna inte fick sitt arbete gjort och därav inte hade förutsättningarna för att kunna ta sitt ansvar. En del i detta var att eleverna hade svårt att själva strukturera sin tid utifrån det arbete som skulle göras. Genom att skapa en checklista för respektive pass under lovskolan tog vi som pedagoger kontroll över innehållet och kunde begränsa stoffet så att uppgifterna kunde genomföras inom de tidsramar som fanns tillgänglig. Utöver detta gav checklistan en viss känsla av lycka då eleverna med sin ”tick box” rent konkret kunde se hur uppgifterna sakta men säkert betades av. Om det funkar på lovskolan, hur skulle det då funka i den ordinarie undervisningen? Det är just detta denna blogg ska handla om…

Inom språkämnet är checklistan ett väldigt naturligt inslag i undervisningen i olika sammanhang. Oftast använder mina elever det i samband med skrivuppgifter, både inför en ny skrivuppgift och i efterarbetet. Andra tillfällen då det används är i samband med muntliga moment och för att säkerställa att man fått med det som exempelvis en uppgift kräver. Den typ av checklista som avses i denna blogg är snarare en checklista med uppgifter som ska arbetas med under ett arbetsområde.

När jag under föregående läsår undervisade en årskurs 6 i engelska märkte jag tidigt av att det fanns en mätbar skillnad gällande den språkliga förmågan i gruppen. Flera elever blev klara med sina uppgifter långt innan de tidsramar som jag hade planerat för och i sin kunskapstörstande iver ville ha fler uppgifter att arbeta med. För att på något sätt undvika detta och låta de elever som var långt komna kunna jobba vidare på egen hand utan att varje gång fråga vad som ska göras härnäst blev checklistan ett sätt att möta detta behov. Inför ett nytt arbetsområde valdes ett antal texter/uppgifter ut i den lärobok vi arbetade med och radades upp i ett dokument med en ”tick-box”. Fokus i checklistan var att eleverna, oftast i par, skulle möta de språkliga förmågorna vid flertalet tillfällen, oavsett om det gällde läsa, lyssna, skriva eller tala. För att inte göra det för lätt placerades även ett antal utmaningar in som var valfria att genomföra, men ställde lite högre krav på elevernas språkliga och kognitiva förmågor.

Efter att ha infört checklistan som metod i undervisningen märkte jag snabbt av att eleverna blev mer självgående i sitt arbete och utnyttjade varandra i större grad än de gjort tidigare. Det fanns ett driv och vilja att bocka av de uppgifter som skulle arbetas med; de tog alltså ansvar för att arbetet skulle bli gjort. Det gjorde även att jag som pedagog fick mer ihållande tid till de elever som var i behov av mer stöd för att klara sitt skolarbete, utan att bli avbruten för att skrapa fram nya uppgifter till de andra eleverna. Även om checklistan kan ses som ett komplement i undervisningen när eleverna ska arbeta på egen hand har den fyllt en annan funktion. Förutom att eleverna har visat på större ansvar i sitt eget arbete, har den även gett mig möjlighet att möta fler elever i klassrummet som behöver mer kontinuerligt stöttning.

Att diskutera:

  • Vad har du sett i din undervisning som gör att eleverna tar mer ansvar för sitt arbete?
  • Hur skapar du tid för att möta de elever i undervisningen som behöver mer stöttning?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *