Kategoriarkiv: Synligt lärande

I skollagen kan vi läsa att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (Skollagen, 1 kap. 5 §) och forskning visar samstämmigt att det är vad läraren gör och den undervisning som sker som gör störst skillnad.
– bedömning för lärande/formativ bedömning, tydliggöra mål och kriterier för framgång, synliggöra lärande i undervisningen, återkoppling som leder till lärande, aktivera eleverna som lärresurser för varandra, aktivera eleven som ägare av sitt eget lärande
– språkutvecklande arbetssätt i alla ämnen
– digitalt lärande

Årskurs 7-9, Spångholmsskolan, Svenska, Synligt lärande

Responsarbete och skrivutveckling

Lämna en kommentar

Det är dags att avsluta terminen, summera och blicka framåt utifrån elevernas behov och terminens framgångar. Den här terminen har jag jobbat intensivt med att skriva berättande text med mina grupper i svenska och då infört ett nytt moment för att stärka elevernas skrivande . 

Under sin tid på högstadiet ska eleverna i de olika ämnena möta olika typer av texter samt träna på att skriva några av dem. Att som elev bli en god skribent är inget som kommer av sig själv, det kräver mycket arbete av både eleven och läraren.   Fortsätt läsa Responsarbete och skrivutveckling →

Årskurs F-3, Höga förväntningar, Inkludering, Kyrkskolan, Ledarskap, Matematik, Specialpedagogik, Svenska, Svenska A, Svenska som andraspråk, Synligt lärande, Teknik

STL – del 2 – Skrivandet

Lämna en kommentar

 “Nu sprang barnen så fort de kunde med varulven efter sig. De sprang fort och tittade på varulven som jagade dem. Då krockade de plötsligt med något hårt, stort och lurvigt. Framför dem stod en till varulv som de trodde var ond. Men vad de inte visste var att detta var varulvens goda tvilling! Nu visste inte barnen vad de skulle göra. Den goda varulven räckte ut händerna för att barnen skulle klättra upp i dem. Barnen tittade förvirrat på varandra, de visste inte om de kunde lita på den nya varulven. Då sa den goda varulven.

– Kom igen! Ni får välja nu om ni vill bli uppätna av min tvilling, eller om ni vill följa med mig för att kunna överleva.”

Utdrag ur “Det halvonda tivolit” skriven av elever i år 3.

Fortsätt läsa STL – del 2 – Skrivandet →

Årskurs F-3, Marbäcksskolan, Synligt lärande

Motivation och ansträngning del 2

Lämna en kommentar

I mitt förra inlägg skrev jag om en klick elever som saknade motivation till skolarbetet som valde att stöka och störa i stället för att anstränga sig när de inte förstod uppgiften eller inte tyckte den var kul. Jag berättade även att jag tog hjälp av vår utvecklingsgrupp i arbetet med att hjälpa eleverna att hitta motivationen för skolarbetet.

Sedan förra inlägget har vårt arbete fortsatt och vi har analyserat de observationer som alla lärlag gjorde i sina klasser. När vi sammanställde materialet kunde vi se att elever, oavsett årskurs, klass eller ämne, lätt tappade motivationen vid uppgifter som kräver koncentration och uthållighet. Som ett led i detta har alla lärlag arbetat med att lyfta fram vikten av att träna, att våga försöka även när det är svårt och att inte ge upp. Vi pratar om begreppet ansträngning med eleverna och tänker tillsammans kring hur man kan göra när något är svårt eller tråkigt. Fortsätt läsa Motivation och ansträngning del 2 →

Årskurs F-3, Höga förväntningar, Inkludering, Kyrkskolan, Matematik, Specialpedagogik, Svenska, Svenska A, Svenska som andraspråk, Synligt lärande

STL – kollegialt lärande- del 1

1 kommentar

I det här blogginlägget kommer du få läsa om vad STL är och hur vi på Kyrkskolan tagit oss an uppgiften att utveckla vår skrivundervisning. Vad visar forskningen kring STL? Hur tänkte vi  lärare när vi precis påbörjat arbetet?

Bakgrund

I flera år har vi på Kyrkskolan arbetat med att utveckla vår läs och skrivundervisning. Vi såg en god måluppfyllelse hos våra elever – 91% godkända på nationella provet i svenska, vilket såklart var tillfredsställande men vi såg också att  andelen elever som inte klarade godkänd, övervägande var elever (främst pojkar) med NPF, och det var främst skrivandet som behövde utvecklas.

Vi lärare ställde oss frågan hur vi skulle kunna utmana och stötta dessa elever på ett bättre sätt.

I snart tre år har vi lärare lärt oss om och utvecklat vårt arbete med den differentierade undervisningen. Det är ett pågående arbete som vi inte vill släppa än.

MEN… Fortsätt läsa STL – kollegialt lärande- del 1 →

Årskurs 4-6, Årskurs 7-9, Ledarskap, Synligt lärande

Alla goda ting är tre. Studierons tre förutsättningar!

Lämna en kommentar

Didaktik – Ledarskap – Relationer ⇒ Studiero

På agendan för vårt systematiska kvalitetsarbete, SKA, står Studiero som ett prioriterat mål för läsåret. Inget nytt precis, ett viktigt tema på alla skolor alltid. Men det självklara är inte så självklart, utan är tolkningsbart, situationsbetonat och mångfacetterat. I detta inlägg utgår jag från vår profession, alltså lärarens perspektiv.

Skolverkets definition av studiero är:

”att det finns goda förutsättningar för eleverna att koncentrera sig på undervisningen”.

Kan man egentligen åstadkomma studiero för alla? Finns det råd att ge? Finns det verktyg? Finns det en röd tråd?

Ja, det finns det. Varje lärares personlighet är förvisso en stark faktor i dennes profession men det finns ledstjärnor och tips att ge.

På min arbetsplats har vi genom diskussioner, enkäter m.m. utkristalliserat vissa begrepp som ledord för vårt arbete. Jag nämner tre, …så klart:

  • Mål (alla vet vad som ska göras)
  • Struktur (lektionsstart/-avslutning, planering, presentation av lektionen)
  • Respekt (relationerna alla emellan, elever som personal)

Jag har tittat igenom mina inlägg och många relaterar till någon form av klassrumsatmosfär som ska kunna bidra till ökad studiero. Så jag behöver inte skriva ett inlägg till. Däremot har jag valt ut tre inlägg som jag kanske kan låta vara ett exempel vardera på trion ”didaktik-ledarskap-relationer” samtidigt som jag binder ihop dem till en enhet, för den ena kan i längden inte isoleras från de andra.

Didaktik:
Nalle Puh säger så här: ”Om man inte vet vart man ska, är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram.”

Jag tror att många av våra ”störiga” elever känner just så. De har – trots genomgång – inte förstått vad de ska göra och känner ingen delaktighet kring situationen de befinner sig i. Eller så tycker de att det verkar för jobbigt att börja ”klättra uppför kunskapens berg”. De kan vara fler än en, så vem ska jag börja hjälpa? Vem ska vänta och vad händer under tiden? Mina tips: skynda långsamt vid genomgången av lektionsinnehållet. Gör den tillsammans, interagerande! Ge något exempel! Sätt upp differentierade små delmål som går att nå under lektionstiden. Och ha alltid med i beräkningen att vissa inte har, vad vi kallar, nödvändigt material med sig.

Om du vill, läs inlägget ”Fungerande rutiner – välbefinnandets profit”.

 Ledarskap:
Alla elever, påstår jag, är från början nyfikna på mig som ny lärare. Det gäller att utnyttja denna nyfikenhet. Men det innebär också, att jag måste skapa och bevara en egen vilja att vara ambassadör för just nyfikenhet och intresse. Jag kan bara rekommendera att hela tiden reflektera runt den egna yrkesskickligheten, att inte fastna i Lärarlegitimationens ”nu är jag färdigutbildad-tanken” eller ”orkar inte, har för mycket att göra-varianten”.

En negativ upplevelse kan sänka ens entusiasm, det vet jag, men ledarskapet är en del av vår profession, så jag får kraft av det, reflekterar som sagt, ändrar på nånting.

Om du vill, läs inlägget “Att utveckla lärarskickligheten gör jobbet roligare”

Relationer:
Nu kommer det svåraste. Hur ska man kunna ge tips om skapandet av relationer, om konsten att arbeta fram ömsesidig respekt? Vi är ju alla så olika. Det som fungerar för mig, är kanske en kollega helt främmande inför. Sant! Men det finns grundläggande likheter, som vi människor har gemensamt. Den jag tänker främst på är att vi tenderar att ta situationer personligt och inte sakligt. Tänk bara om jag skulle sitta i personalrummet med en kopp kaffe och någon ivrig, väldigt mycket arbetande kollega går förbi för andra gången, och säger: ”Nämen, sitter du här ännu?” Uuugh, tänker jag, va’…? Det blir personligt direkt, eller hur? (Skojar lite!)
Insikten om skillnaden mellan sak och person har givit mig ett verktyg att möta de eleverna på, som straffar ut sig själva och ofta stör harmonin i klassrummet.

Om du vill, läs inlägget ”Självsaboterande handlingar hos pojkar…”

Att diskutera:

  • Hur definierar du/ni studiero på din arbetsplats?
  • Hur arbetar du/ni för att lyckas gemensamt?
  • Hur väl fungerar de tre delarna för just dig: didaktik-ledarskap-relationer?