Kategoriarkiv: Röda skolan

En F-3-skola i Svedala tätort.

Elevernas engagemang – min uppgift!

ElevengagemangDet är lätt att säga att skolan är viktig. Alla kan hålla med om det. Hade vi inte tyckt så, hade vi inte valt att arbeta som lärare. Men är det verkligen detta vi kommunicerar till eleverna? Jag har en känsla av att massor av lärare ganska ofta, kanske utan att tänka på det, signalerar det rakt motsatta och när vi gör det är vi direkt medskyldiga till de fallande kunskapsresultaten. Därför har jag sex principer som jag försöker följa, för att ge eleverna bilden av att det vi gör i skolan är viktigt och att det lönar sig att anstränga sig:

Fortsätt läsa Elevernas engagemang – min uppgift!

Nyckelstrategiernas nyckelstrategi

Lektionens målDet är 1988 och en 11-årig Joakim sitter i sin skolbänk, redo för eftermiddagens OÄ-lektion. ”Då kan ni slå upp böckerna på sidan 82 och så börjar Sofia läsa”. Så kunde en lektion inledas. Jag hade ingen aning om vilket syfte eller mål lektionen hade. Jag visste inte vad den skulle leda fram till, vad jag skulle vara särskilt uppmärksam på eller varför jag över huvud taget satt där jag satt. Jag lyssnade bara lydigt på Sofia när hon läste om Brasiliens naturtillgångar. Och jag höll stenkoll på klockan. 79 minuter kvar tills det skulle ringa ut.

Fortsätt läsa Nyckelstrategiernas nyckelstrategi

Tittar vi på fel ställe?

Det har länge varit min bestämda uppfattning att den stängda klassrumsdörren är en av skolans mossigaste traditioner och en viktig orsak till att det tar så lång tid för förändringar att få fäste i skolans värld. Att man kunnat arbeta i samma byggnad, med samma arbetsuppgifter, men nästan helt utan insyn i varandras arbete har säkerligen varit en bromskloss för allt vad utvecklingsarbete heter.

Fortsätt läsa Tittar vi på fel ställe?

Synligt lärande – en obekväm, men ärlig kompis

En sommar av reflektion kring BFL och läroplanen

Efter att förra terminen ha sett Dylan Wiliams föreläsning på youtube och läst hans bok ”Att följa lärande”, blev jag minst sagt inspirerad och betade på några veckor av en hel hög av de metoder han presenterar där (no hands up, exit pass, C3B4ME, two stars and a wish, tänk-i-par-diskutera, sant eller falskt, påståenden i stället för frågor, mfl). Det gick av bara farten och jag hade roligt. Känslan av att vara på väg någonstans, av att undervisa i linje med modern forskning och av att kunna presentera en massa nyheter för eleverna gjorde mig glad och nöjd. Så glad och nöjd att jag kanske, bortsett från en enkätfråga om No hands up i årskurs 5, inte hann tänka så mycket på att utvärdera allt jag provade. Sommaren gav mig möjlighet att slappna av i blekingska skärgården med familjen, men också att då och då fundera över vad jag sysslat med på jobbet. Fortsätt läsa Synligt lärande – en obekväm, men ärlig kompis

Lärare i Svedala berättar om sin BFL-resa

Om den rävsax vi sitter i och om en som har förstått

Även om jag försöker hänga med och lära nytt inom pedagogik, är det inte alltid jag verkligen tänder till på nya metoder. Efter att ha sett Dylan Williams föreläsning på Youtube, samt dokumentären ”The classroom experiment” hände däremot precis det. Jag var nästan lite hög efteråt. Förmodligen för att hans sätt att beskriva BFL svarade på många frågor och funderingar jag haft kring min egen undervisning. Här erbjöds lösningar! Konkreta metoder som varken verkade svåra eller tidskrävande att förbereda och genomföra. Och det fanns dessutom vetenskapliga belägg för att det fungerade! Fortsätt läsa Lärare i Svedala berättar om sin BFL-resa