Kategoriarkiv: Naverlönnskolan

En 6-9-skola i Svedala tätort.

Att våga släppa taget

JANUARI. Måndag morgon i början av november. Utanför fönstret kan vinterns antågande börja skönjas.  Frosten har lagt sig som ett täcke över såväl mark och träd och allt är stilla förutom en sirlig pelare av rök som sakta stiger upp mot den molnfria himlen
någonstans i fjärran. Synen av detta är behaglig och ger en rogivande känsla i kroppen. När jag vänder mig om sitter en av mina klasser tysta, inväntande och redo att påbörja dagens lektion. Frosten utanför fönstret ligger kvar i sin stillhet, men i klassrummet och i mitt huvud är det allt annat än stilla. Vanligtvis skulle jag i detta skede ha en tydlig detaljplanering för de nästkommande 50 minuterna; det enda som finns i min hand idag är en uppsättning skönlitterära böcker – det är allt. Framförhållning, detaljstyrd planering har släppts taget om till fördel för något som i just denna stund är oklart. En lustig känsla! Fortsätt läsa Att våga släppa taget

Kollegiala reflektioner om språklig sårbarhet

Lärare från Naverlönn och Sätoftaskolan samlades för att lära sig mer om och delge varandra strategier runt språklig sårbarhet.

Inför läsåret  16/17 inledde vi Naverlönnskolans förstelärare ett samarbete med Sätoftaskolan i Höörs kommun. I augusti besökte skolans lärare oss, då delgav vi dem delar av vårt BFL-arbete och de berättade för oss om sitt inkluderingsprojekt. Under uppstartsdagarna nu i januari var det Naverlönnskolans tur att besöka Sätoftaskolan och dagen handlade om språklig sårbarhet i skolan.

Här kommer jag att återge lite kort vad dagen handlade om samt bjuda på en sammanställning av vad vi lärare med olika bakgrund och erfarenhet kom fram till att vi redan har med oss i bagaget Fortsätt läsa Kollegiala reflektioner om språklig sårbarhet

Du blir aldrig bättre än den som sitter bredvid

– Om att det inte går att göra något bra utan duktiga kollegor

Jante, tänker du nu? De som arbetat med mig vet att jag är allt annat än jante, tycker om att stå i rampljuset, föreläsa på SO-dagar, delta i Lärlabbet, föreläsa på kompetens-utvecklingsdagar, vill att allt positivt som görs i skolan lyfts, som gillar att utmana både mig själv och andra. En insikt jag bär med mig, är dock att jag aldrig blir bättre än den som sitter bredvid.

Fortsätt läsa Du blir aldrig bättre än den som sitter bredvid

Kemihandledning och agera bollplank

En variant av kollegialt lärande mellan grundskola – gymnasiet

I alla professioner krävs att vi kompetensutvecklar oss. Det är tur. Det är bra. Det är utmanande. Det är (oftast) kul. Och så kan det även kännas ensamt. Föreläsningar och litteratur betas av, uppgifter skickas in, men däremellan mår vi bra av (läs bättre, bäst) att tillsammans med andra få möjlighet att bearbeta nytt lärande, samtala, ställa frågor och få nya synvinklar. Då ökar vårt kunskapsbyggande. Helen Timperley visar i sin modell för professionellt lärande att kollegialt processande är ett hållbart kunskapsbyggande .

Tillgången till extern expertis är väsentligt för att fördjupa kunskap och pedagogisk skicklighet. Men det räcker inte. Timperley påtalar att det är väsentligt att vi ställer oss frågorna:

  • Vad måste vi lära oss?
  • Vem kan hjälpa dig?

Fortsätt läsa Kemihandledning och agera bollplank

Språkutveckling, inte endast för SvA.

Under i princip hela min yrkesverksamma tid har jag jobbat med svenska som andraspråk i alla olika nivåer, från helt nyanlända till de elever som är födda i Sverige. I diskussion med mina kollegor, där elever arbetar på ett språkinriktat sätt och där eleven hela tiden måste utveckla sitt språk, har jag hållit fast vid att detta arbetssätt måste gynna alla elever, inte bara dem som läser svenska som ett andra språk.

scaffold-1379633__340
”Att läraren är som en byggnadsställning som till en början stöttar eleven med hjälp, tips och vägledning för att sedan bit för bit ta bort stöttningen, tills den dag eleven kan stå alldeles själv med uppgiften”

Fortsätt läsa Språkutveckling, inte endast för SvA.