Det händer att jag i min lärarroll blir ifrågasatt, som t ex i slutet av förra terminen i sexan, när klassen jobbade med ett arbetsområde som vi kallade för “Gott och blandat”. Loggan till temat fick bli påsen med godis från Malaco. Du vet säkert precis vilken. Klassen fick maila mig om vad de ville lägga i påsen, m a o vad de tyckte vi skulle behandla under de sista svensklektionerna. Mitt bidrag till gottepåsen var serien “Pluggkoden” från UR. Fortsätt läsa Löjligt enkelt!
Språket är vårt kulturella verktyg, det är det medel som gör att vi kan tänka och lära tillsammans. Det är sättet vi kommunicerar på och använder för att beskriva, uttrycka, förstå och lära. Men att lära sig ett språk tar tid, väldigt lång tid. Det tar lång tid för alla men i synnerhet för elever som möter ett helt nytt språk. Det ställer krav på särskilt god och genomtänkt undervisning. I mitt klassrum arbetar vi ämnesövergripande med språket. Det är synligt, greppbart och nära oss hela tiden. I detta inlägg försöker jag beskriva hur jag arbetar för att utveckla elevernas språk genom att träna deras förmåga att lyssna. Som stöd har jag använt boken Stärk språket, stärk lärandet som bygger på Pauline Gibbons arbetsmodeller för språk- och kunskapsutvecklande i olika ämnen.
Psykologen och forskaren Angela Lee Duckworth undersöker vad som får vissa att lyckas bättre än andra i livet. Hon menar att det är förmågan att arbeta uthålligt mot ett långsiktigt mål som är framgångsfaktor nummer 1. Hon kallar förmågan “to grit”, på svenska ungefär “bita ihop och kämpa på”. Inom idrottsvärlden används ofta visualisering av målet inom mental träning, för att öka chanserna att prestera väl. Att detta gäller även inom skolans värld, visar en studie från 2001, som professor Joanna Giota gjort. Elever som strävar mot långsiktiga mål är generellt sett mer framgångsrika i skolan.
Det här är en övning där eleverna får fundera kring vem de är just nu och sedan skapa positiva, långsiktiga målbilder. Med mina nya mentorselever genomför jag övningen i slutet av deras första läsår på högstadiet. Under några lektioner reflekterar vi kring utveckling, drömmar och mål . Det hela resulterar sedan i ett brev, som varje elev skriver till sitt framtida jag. Ingen annan kommer att läsa brevet. Under tre år sparar jag breven, som sedan delas ut när vi närmar oss avslutningen i skolår 9.
Fortsätt läsa Brevet till mig själv
Helen Timperley är professor i pedagogik på pedagogiska fakulteten vid University of Auckland i Nya Zeeland.
Helen Timperley har ett perspektiv på professionellt lärande som är till för att motivera lärare vilket i sin tur ska ledda till stora förbättringar i elevers lärande, särskilt i traditionellt lågpresterande elevgrupper. Den största utmaningen är att alla lärare måste börja se det som en naturlig och vardaglig del av sitt arbete att ägna sig åt lärande och reflektion. Hur går det till?
Terminens sista blogginlägg blir ett försök att summera en del av vårt kollegiala lärande det här läsåret. Jag tänker då på den fortbildningen i grupp vi gjort på vår konferens- och arbetslagstid. Jag kommer även kort att knyta det till vårt arbete med att undervisa i och bedöma läsförståelse.