Det finns i grundskolan ett flertal ämnen där begreppen intar en särställning för att eleven ska kunna tillgodogöra sig kunskaperna. Eleven möts av en sal, en lärare, ett ämne där förståelse för ämnets speciella ord är en förutsättning för lärande. Eleven förväntas här använda sig av ord som vanligtvis inte dyker upp vare sig i andra ämnen eller i vardagsspråket.
Vid utvecklingssamtal möts jag ofta av att eleven vill bli säkrare på begreppen i ett eller flera ämnen, kanske NO, kanske SO, ibland matte eller slöjd. Det blir svårare att kommunicera ämnet om inte båda parter behärskar begreppen. Både i mötet lärare – elev men också elev – elev. Begreppen utgör ibland en förutsättning för elevens förståelse av ämnet. Men hur jobbar vi pedagoger för att komma förbi begreppsinlärning som ett hinder istället för som språngbräda till vidare kunskaper?