När vi pratar om ekorrhjulet tänker vi förmodligen främst på hur vuxenlivet kan se ut när man ska hinna med att jobba, laga mat, förhöra sina barn på läxor, skjutsa till barnens aktiviteter, hinna få tillräckligt med sömn o.s.v. Våra skolelever har på ett sätt sitt eget ekorrhjul med skolveckans förväntningar på bra prestationer under lektionerna, läxor, prov, m.m. Där ena veckans arbete tar slut står ständigt en ny skolvecka på vänt. Hinner våra elever någonsin stanna upp och reflektera över sin inlärning? Eller – för att formulera lite skarpare – ger du som pedagog eleverna tid för reflektion? Fortsätt läsa Med backspegel som verktyg mot framtiden
Kategoriarkiv: Slöjd
I en skog av hinder eller i möjligheternas rike?
Rubriken illustrerar frågan som jag högst spontant slängde ut till mina högstadieelever vid lektionsstart för några veckor sedan. Jag syftade på klassrumssituationen och jag gjorde det i mening att skapa eftertanke. Jag ville att de skulle spegla några av sina egna personlighetsdrag. Efter lite betänketid gick jag laget runt för att höra hur de såg på sig själva. Det var en ganska brokig bild som växte fram i elevgruppen men jag märkte att jag hade satt igång den tanke-verksamhet som jag önskade när jag ställde frågan.
Fortsätt läsa I en skog av hinder eller i möjligheternas rike?
Att arbeta i process
Ibland längtar jag efter lektioner där jag ger en uppgift vid lektionsstart, eleverna jobbar (på sin egen nivå) och vid lektionsslut har eleverna lärt eller tränat på samma stoff. Så kan man – krasst uttryckt – kryssa av den kunskapsinhämtningen eller färdighetsträningen för att gå vidare till nästa steg vid nästa lektion. Stegvis och i samma takt leds eleverna parallellt framåt. Var och en på sin egen nivå. Men så finns det arbetsområden eller ämnen rent generellt, där dagens lektion tar vid där förra lektionen slutade men där eleverna allt efterhand befinner sig olika långt i processen. Hur kan man då organisera för att ”hålla ihop” undervisningen? Här kommer lite av mitt tänk av problematiken. Fortsätt läsa Att arbeta i process
Första mötet bildar norm
Vi har gått och tittat på varandra ett tag, eleverna i min blivande elevgrupp och jag. Vi har sett varandra i matsalen, på skolgården och på andra ställen i skolans miljö som ligger utanför klassrummet. Båda parter vet att snart kommer dagen då vi möts på riktigt. Så blir det ny termin, stunden kommer då klassrumsdörren öppnas och jag står öga mot öga med för mig okända men förväntansfulla nioåringar. Vad kommer att hända? Hur kommer det att fungera med en ny lärare? Är han sträng? Vilka spelregler gäller? Får man ha kepsen på? Förväntningar och nyfikenhet från båda parter präglar stämningen. Atmosfären känns som om man kan ta på den. Alla – verkligen alla elever blickar nyfiket men avvaktande på mig och undrar hur jag kommer att starta lektionen!
Logiskt tänkande – hur svårt kan det vara?
Alla har vi ibland eleven som står inför en uppgift och som utan att först ha gjort ett försök själv uttalar ”Jag kan inte”, ”Jag förstår inte” eller kanske ”Jag vill inte”. Eleven som vägrar att ge sig i kast med en uppgift utan att ha gjort minsta ansats till ett eget försök.
Eleven som väljer det givna nederlaget att inte ens ge uppgiften en chans. Detta istället för att prova och då förhoppningsvis nå framgång. Det fall jag vill beskriva handlar om rent logiskt tänkande. Tänkande som i princip inte kräver några förkunskaper. Jag ska berätta om en åter-kommande situation i undervisningen där jag tror att många förskolebarn snabbt skulle kunna experimentera sig fram till en lösning men där en och annan 10 – 11 åring hellre avsäger sig uppgiften än att riskera att misslyckas. Hur tänker eleven?