I Svedala kommun har vi en hög målsättningar och höga förväntningar på vår utbildning. Det är också viktigt att arbeta för likvärdighet och förtrogenhet med läroplan och kursplaner.
– bedömning och betyg, nationella prov, diagnos, screening,
– likvärdig bedömning et c
– att förbättra resultat
– särskilt stöd och extra anpassningar
– höga förväntningar och att se till att arbetet under lektionerna är tankemässigt utmanande
”Jag ler inte mot mina elever förrän mitten av vårterminen.”
Citatet är från en lärare som jag träffade under mina första år som lärare. Det visade på hur hen bemötte sina elever och att det var bäst om de inte visste så mycket om hen. Samt att i klassrummet var eleverna för att lära sig inte för att socialisera sig. Idag kan detta citat tyda sig ganska märkligt. Varför? Det är det som jag tänkte reda ut i denna text. Fortsätt läsa Relationer i klassrummet
I vårt utvecklingsarbete på NFU, har vi de senaste åren arbetat med temat elevers kognitiva motivation. Vi har tagit oss an ämnet från flera olika håll, bland annat via lektionsdesign men även via vikten av repetition. Nu har vi närmat oss temat ur relationell synvinkel. Att relationen mellan lärare och elev är av väldigt stor vikt, har jag skrivit om tidigare men det är en aspekt av pedagogik som förtjänar att lyftas igen. Fortsätt läsa Goda relationer i klassrummet
Ta några djupa andetag och räkna till tiotusen.
Den känslan uppstår ibland när en elev stör och/eller vägrar delta på lektionen och det känns som att jag utan framgång prövat allt.
På mitt senaste medarbetarsamtal lyfte jag frustrationen av att ibland inte nå fram till elever som vägrar delta i undervisningen eller pratar rakt ut och stör vid genomgången. Var går gränsen? Hur mycket och hur många gånger ska jag lugnt visa, berätta och förklara för en elev och till slut nonchalera innan jag ber eleven lämna klassrummet? Frustrationen en sådan situation väcker är enorm. Liknande frustration väcks i situation som exemplet nedan tar upp. Fortsätt läsa Räkna till tiotusen och ta några djupa andetag
“Nu sprang barnen så fort de kunde med varulven efter sig. De sprang fort och tittade på varulven som jagade dem. Då krockade de plötsligt med något hårt, stort och lurvigt. Framför dem stod en till varulv som de trodde var ond. Men vad de inte visste var att detta var varulvens goda tvilling! Nu visste inte barnen vad de skulle göra. Den goda varulven räckte ut händerna för att barnen skulle klättra upp i dem. Barnen tittade förvirrat på varandra, de visste inte om de kunde lita på den nya varulven. Då sa den goda varulven.
– Kom igen! Ni får välja nu om ni vill bli uppätna av min tvilling, eller om ni vill följa med mig för att kunna överleva.”
Utdrag ur “Det halvonda tivolit” skriven av elever i år 3.
För att skapa en god miljö och omgivning att leva i behövs regler, ramar och riktilinjer. Detta gäller inte minst skolan där dessa regler ska stå som en garant för arbetsro och en trivsam och hälsosam miljö att vistas i. Jag har vid många tillfällen tillsammans med kollegor fastnat i formuleringar och funderingar kring tanken om att “ju färre regler desto lättare att komma ihåg” Man måste sålla för att inte eleverna ska gå vilse i en skog av regler.
Många gånger har säkert fler än jag suttit tillsammans med kollegor och försökt att på ett vattentätt sätt formulera frågorna så att de är lätta att förstå, inte kan misstolkas eller kringgås.
Sen har vi ju det där med att regler ska låta trevliga samtidigt som de ska bestämma över oss. Helst ska man dessutom inte ha negationer som förklarar vad och hur man inte ska göra utan på ett mer positivt sätt uppmana hur man ska göra för att regler ska följas.
“Den gyllene regeln” har jag vid perioder av mitt yrkesliv haft hängande på väggen i klassrummet: Den är en grundläggande etisk princip som återfinns inom många religioner och filosofiska och etiska läror. Principen kan uttryckas både positivt “Behandla andra som du själv vill bli behandlad” och lite mer negativt (som vi ju skulle försöka undvika…) “Behandla inte andra som du själv inte vill bli behandlad”. Förekomsten av den gyllene regeln i så många olika religioner har gjort den användbar vid samarbete över religionsgränserna. Gott nog, men även där har jag vid något tillfälle hamnat i kläm. Exempelvis den gången jag pratade med en elev som hade kastat vattenballong i klassummet som mycket väl kunde tänka sig en få en ballong splashad på sig eftersom det var så varmt ute…
Det är alltså inte lätt det där med reglerna. Ytterligare en dimension, som någon brukar tillägga i regeldiskussioner, brukar vara att det måste finnas konsekvenser om man bryter mot regler och att reglerna annars blir utan verkan. Kan diskuteras. De allra flesta låter bli att göra fel eftersom att de har en välkalibrerad moralisk kompass och inte för att de är rädda för ett möjligt straff.
Den enda regeln
För att komma undan många och långa formuleringar och underlätta för både mig och eleverna har jag kokat ner reglerna till den enligt mig ultimata regeln. Den är kortfattad och kärnfull. Klatchig i sitt uttryck och lätt att komma ihåg. Den är bred i omfånget men ändå precis och distinkt. Här kommer den:
INGET KLYDD!
Regeln är svår att kringgå eftersom den är lätt att härleda till betraktarens upplevelse.
Om man någonstans i härledningskedjan kan bevisa att någon tyckte att det var klydd – ja, då är det så! “Du kastade en vattenballong. Det är klydd. Din kompis ville inte ha den på sig och fick gå hem och byta tröja. Dubbelklydd. Dessutom får någon komma med trasa och hjälpa till att torka upp. Trippelklydd!.
Regeln är lätt att komma ihåg för eleverna och blir viktig och lite rolig på samma gång. Tro det eller ej, men denna regel är applicerbar i många situationer och har på ett enkelt sätt hjälpt mig vid flera tillfällen.
Självklart löser den här regeln inte alla världsproblem, men den har faktiskt gjort både mitt och mina elevers liv enklare vid många tillfällen genom åren.
Var en förebild
Ska jag vara ärlig så finns det något som har minst lika stor betydelse som regler och konsekvenser för att allt ska fungera i skolan. Det att du som vuxen i skolan är en god förebild och visar vägen för våra unga. Våga erkänna om du själv klyddat till det och visa att man kan rätta till sina misstag. Visa på goda rutiner. Alla barn har inte med sig en tillräckligt bra moralisk kompass när de kommer till skolan och vissa har svårare att göra rätt. Då måste vi vuxna göra allt som står i vår makt att visa rätt väg. Det gör vi inte med främst med regler utan som förebilder.
Någon som vill opponera sig? – INGET KLYDD! 😉
Diskussionsfrågor
