Att hjälpa eleverna förstå hur de ska tänka gynnar både kunskapsutvecklingen och motivationen och den bästa metod som jag hittills prövat är att genom faktiska elevexempel visa på olika kvaliteter. Min senaste erfarenhet av detta var i arbetet med världsreligionerna, ett arbete vi delade upp i två avsnitt, judendom – islam och hinduism – buddhism. Två av kunskapskraven vi arbetade mot var:
Eleven har …… kunskaper om kristendomen och de andra världsreligionerna och visar det genom att beskriva centrala tankegångar, urkunder och konkretareligiösa uttryck och handlingar inom religionerna. Dessutom för eleven …. resonemang om likheter och skillnader inom och mellan några religioner och andra livsåskådningar.
En del i arbetet med religionerna var att eleverna i mindre grupper utifrån det första avsnittet, judendom – islam, skapade texter om kärnan i de båda religionerna samt jämförde religionerna med varandra. Texterna använde jag sedan för att visa på vad som krävs för att nå betyg E, C, A kopplat till kunskapskraven ovan.
Nästa steg var att eleverna med stöd av dessa elevexempel och utifrån centrala begrepp inom hinduism och buddhism fick träna på att beskriva de två religionerna samt jämföra dem med varandra, återigen i grupp.
Genom det här sättet att arbeta med BFL hoppas jag på att lyckas med att förmedla att lärande är något som sker i samspel med andra och att eleverna kan utveckla sin kunskap och sin förmåga utifrån den nivå de befinner sig på just nu. Ändå är det något som skaver. Förmedlar jag samtidigt att målet är betyget och inte utveckling av kunskapen/förmågan i sig själv och bidrar jag till ökad stress hos mina elever? Undersökningar som gjorts kring ungdomars mående visar att stressen bland unga har ökat och en del av problemet är betygshets. Samtidigt som jag inte vill att mina elever ska fokusera för mycket på betyg känner jag en skyldighet att visa på kvalitetsskillnader på arbetsprestationer, dvs vad som krävs för att nå en viss betygsnivå kopplad till ett specifikt kunskapskrav. Det ska de inte behöva gissa sig till. Jag skulle vilja se en undersökning som tar reda på om den hets och stress som ungdomar beskriver lindras av att man som elev vet vad som faktiskt krävs och hur man ska göra för att nå sitt mål.
Legitimerad lärare i åk 3–9 i svenska, historia, religion, samhällskunskap och geografi. Arbetslagsledare för arbetslag 7–9.
En intressant fråga som du tar upp.
Kan du inte “visa på kvalitetsskillnader på arbetsprestationer” utan att koppla det till betyg? Det finns forskning (Butler 1987) som visar att när betyg presenteras tillsammans med återkoppling så försvinner de positiva effekterna av återkopplingen. En lösning kan vara att inte ge återkoppling och information om betyg vid samma tillfälle.
Jag håller med, det bästa är att sära på återkoppling och information om betyg. Jag har provat att ge feedback med betyg och håller med forskningen, eleverna intresserar sig endast för betyget inte hur de kan utvecklas. Det är ju dock viktigt att den återkoppling man ger gör att betyget sedan inte blir en överraskning. Det är inte alltid så lätt att få till det så att det blir rätt. Hur gör ni andra för att få till det på bästa sätt?