Backa – gå fram – backa igen

I mitt förra blogginlägg, Expert novis lärare elev, skrev jag:

Kunskap är de fakta och procedurer som länkats samman och lagrats i långtidsminnet som ett slags mentala scheman. Det är dessa som får oss människor att fungera och dess utformning bestämmer hur vi kommer att fungera. Den kunskap vi redan har kommer att styra på vilket sätt vi kommer att använda nyinförskaffad fakta.

I min undervisning på Introduktionsprogrammen innebär detta att jag måste backa, gå fram och backa igen.

Vad gäller matematikundervisningen med språkintroduktions-eleverna måste jag hela tiden hålla detta i minnet. Nu ska vi ha klart för oss att detta är en elevgrupp med ett åldersspann mellan 16 och 19 år. Samtliga har så små kunskaper i svenska att de inte är redo att börja läsa grundskolekurser på högstadienivå. De flesta har inte läst någon matematik överhuvudtaget innan de kom till Sverige. Detta gör språkintroduktionseleverna speciella som grupp. De måste många gånger börja från början, med väldigt enkel fingerräkning och helst hinna bli så kunniga att de efter ett till två år kan börja studera ämnet på högstadienivå.

Men den stora utmaningen gäller sällan siffrorna, den gäller språket. Matematiken är så full av begrepp och abstrakta generaliseringar att den kan bli svårbegriplig även för andra elever. Jag tror inte att det finns något annat ämne där lärare pratar så mycket om elevers mentala låsningar som i matematiken. Det verkar vara något inbyggt i ämnets struktur, som hos vissa elever framkallar låsningar som kan vara väldigt svåra att ta sig förbi.

Enligt min erfarenhet ligger oftast anledningen till svårigheterna eller låsningarna i ett tidigare skede än där de blir synliga. Det är detta som är det svåra att identifiera. Oavsett om det handlar om svårigheter att förstå begreppen eller om det handlar om hur man ska sätta ihop den tidigare kunskapen för att komma vidare.

Som jag tidigare beskrivit, så bildas kunskap när vi länkat samman fakta och procedurer i långtidsminnet. Detta är en känslig process, då ett litet missförstånd i ett tidigt, kritiskt skede av sammanlänkningen kan leda till stora svårigheter längre fram. Dessutom kan det vara svårt att i efterhand reparera skadan, då den första kunskapen vi tillägnat oss tenderar att bli bestående. Det är svårt att ändra på det man redan lärt sig. Den kunskap vi redan befäst verkar få företräde framför ny kunskap. Därför är det väldigt viktigt att så tidigt som möjligt identifiera de eventuella missförstånd som kan ligga bakom en elevs svårigheter och försöka korrigera dessa innan de satt sig ordentligt och blivit automatiserade i långtidsminnet.

Då den stora utmaningen för språkintroduktionseleverna är just språklig, så gäller det för mig att hela tiden försöka utröna huruvida eleven förstått vad ett matematiskt begrepp innebär. När kan vissa metoder användas och när kan de inte användas? Jag kan inte visa ett exempel en gång och förvänta mig att eleverna förstår att metoden är användbar i alla andra fall som liknar det exemplet. Jag måste visa det med olika värden om och om igen innan de förstår att metoden är generell. Sen gäller det att visa var gränserna för metoden går. När är den inte användbar och varför? Detta måste jag fortsätta att kontrollera under ganska lång tid efteråt. När jag ska gå igenom något nytt moment, så måste jag först kontrollera att det gamla sitter. Jag måste hela tiden gå ett steg tillbaka för att kunna ta två steg fram. Ändå visar det sig ganska ofta att jag inte lyckats försäkra mig om detta. Då börjar ett detektivarbete för att hitta tillbaka till det moment som missförståtts och identifiera själva problemet.

Det är ju den kunskap vi redan har som kommer att styra det sätt på vilket vi tar till oss ny fakta och hur vi kan använda den. Detta leder många gånger till en enorm frustration hos eleven, då eleven vill komma vidare så snabbt som möjligt. När jag då backar för att reda ut ett tidigare missförstånd så upplevs jag som en broms för eleven. Det kan vara ganska känsligt men samtidigt väldigt viktigt att få eleven att förstå varför vi måste backa och göra om tidigare moment på nytt. Därför försöker jag ofta maskera detta i mer lekfulla moment där eleverna tillsammans ska lösa problem och förklara sina lösningar för mig och kamraterna. Ibland funkar detta ganska väl.

Att diskutera

  • Hur gör ni för att försäkra er om att eleverna har gjort tillräckligt bra kopplingar för att kunna fortsätta på rätt sätt?
  • Om ni behöver backa och göra om, hur gör ni det utan att eleverna blir frustrerade och känner att de inte kommer vidare?
Share Button
Om författaren
Förstelärare Nils Fredriksson Utbildning | bjorn.persson@svedala.se

Förstelärare i Svedala kommun på Nils Fredriksson Utbildning, kommunens gymnasieskola. Undervisar i SO och matematik på i huvudsak introduktionsprogrammen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *