Under ett antal veckor har åk 5 och 6 läst teknik i samhället och programmering. Programmering är något jag verkligen tycker är roligt att arbeta med och har försökt hitta en bra struktur och nivå för. Jag har tidigare år när jag undervisat om det använt code.org, bee-bot och scratch, men har ibland upplevt att många elever, trots stor glädje och engagemang, inte fått den förståelse för programmering som jag önskat. Visst har de lärt sig olika knep och skapat spel, men jag upplever att det har slukat mer tid än vad de fått ut kunskap i slutänden. Därför ville jag testa ett nytt sätt den här gången. Fortsätt läsa Programmera mera
Alla inlägg av Malin Sjöberg
Tillgänglighet och struktur
Att få undervisningen utmanande och ge eleverna som siktar mot betyget A samtidigt stötta elever som kämpar för att nå ett E. Att göra undervisningen tillgänglig för alla är svårt, om ens möjligt. Både ge elever med språkstörning undervisningen i kort, enkel och lugna takt samtidigt som eleven med ADHD retar sig på och tappar koncentrationen när det inte är rappt, snirkligt och gärna kryddat med nya spännande ord som väcker nyfikenheten. Ge den som behöver lära genom att höra det som ska undervisas berättas med inlevelse och sammanhang och den som behöver en kort, men tydlig instruktion för att sedan träna långe i egen takt och eleven som provar en gång, redan kan och behöver mer utmaning. Ständigt försöker jag välja nya sätt att lyckas nå alla. Valet för terminens teknikområde föll efter mycket funderande på att skapa en egen plattform i Google Sites där allt material skulle finnas tillgängligt.
Ibland är det i pauserna det händer.
Jag upplever att vi lärare är duktiga på att planera och strukturera lektioner så att de ska bli så effektiva som möjligt. Ibland upplever jag att det planerade och alla krav på både lärare och elever är den största hindret för lusten. När allt snurrar på utan pauser hinner man inte bli nyfiken och utforska själv. Kanske är vi rädda för vad som händer om det blir pauser det skulle ju kunna bli kaos men det kan också bli utrymme för lust, kreativitet och utveckling.
Att komma överens
Som ett led i vårt arbetslags utvecklingsarbete fördjupar vi oss just nu i kooperativt lärande genom att vi läser ett kapitel i taget diskuterar och testar övningar till nästa gång. Det kan tyckas självklart: ”Första förutsättningen för att eleverna ska kunna praktisera ett önskvärt socialt beteende är att de vet vad det är vi begär av dem. Icke önskvärt socialt beteende i och utanför skolan uppstår sällan ur medvetna beslut hos eleverna att verka frånstötande gentemot omgivningen… har de inte utvecklat en repertoar med önskvärda beteenden, som de kan hämta förebilder från. Det gensvar sådana elever får från lärarna kan då komma att handla om vad de inte får göra. Men en del elever har liten erfarenhet av vad det då är de ska göra istället.” Kooperativt lärande Samarbetsstrukturer för elevaktiv undervisning av Spencer Kagan & Jette Stenlev. Jag har både hört och läst det förr och håller helt med, men sen då? Fortsätt läsa Att komma överens
Jag vill inte, om avvärjningsbeteende
-Jag kan inte skriva på datorn. Knapparna känns helt konstiga!!! Frustrationen i rösten är tydlig.
När möjligheten ges att göra uppgiften på papper är det bordet det är fel på. Det vickar, blir inte snyggt. Hjälper inte att det viks en pappersbit som läggs under det vickande benet.
-Om jag råkar knuffa på bordet åker pappersbiten bort, då vickar bordet ändå. Jag kan inte sitta vid det här bordet, måste ha ett annat bord!
Då är det ytan på det nya bordet som stör. Den är liksom halare än den andra, armarna glider konstigt då, det går helt enkelt inte att skriva.
Hela situationen skriker av avvärjningsbeteende. Det är inte datorns knappar, vickande bord eller hala bordsskivor som är problemet och därför inte heller lösningen. Är det uppgiften som är för svår, otydlig eller ointressant? Varför försöker eleven med näbbar och klor fly uppgiften till varje pris? Det tar energi från både eleven och mig. Det hade gått snabbare att börja skriva istället för att kämpa emot. Fortsätt läsa Jag vill inte, om avvärjningsbeteende