Alla inlägg av Johan Sander

Beteendeproblematik- Att synliggöra det osynliga

Jag har tidigare skrivit flera inlägg om, beteendeproblematik i skolan. Men det finns fortfarande mycket kvar att lära, genomföra och förmedla. Såväl för mig, men framförallt gemensamt för oss som skola. Vi måste hitta ett gemensamt förhållningssätt i synen på beteendeproblem. Det får inte vara ett lotteri. En elev skall vara garanterad de bästa förutsättningarna att lyckas oavsett klass, lärare eller vilken skola eleven än hamnar på.  I detta inlägg använder jag mig återigen av psykologerna Bo Hejlskov Elvén och Ross W. Greenes forskning och litteratur kring problemskapande beteende i skolan. Detta då de på ett enkelt sätt lärt mig att hantera den här problematiken i vardagen i skolan.  Ett arbete som gett mig förutsättningar att kunna genomföra vad mitt yrke till stor del handlar om, att undervisa.

board-953156_960_720

Fortsätt läsa Beteendeproblematik- Att synliggöra det osynliga

Dramaturgi i undervisningen – Hur ska det gå?

Hos mina elever finns det en otrolig lust att skapa berättelser. Utifrån fantasi, verklighet och fakta bubblar de av ord. Jag i min tur, gör mitt yttersta för att hinna lyssna, bekräfta samt uppmuntra dem till att fortsätta berätta. Men likväl som mina elever är fantastiska på att berätta saknar de vissa verktyg för att på ett enkelt sätt formulera sina berättelser i skrift. De har svårt för att skapa och skriva berättande texter med tydlig inledning, handling och slut, dvs med ”röd tråd”. Min undervisning har helt enkelt inte varit tillräckligt bra och tydlig gentemot mina elever. Undervisningen har saknat något, den har inte gett eleverna möjlighet att utveckla sitt skrivande vidare. Därmed har jag använt en ny metod för att utveckla och förbättra min undervisning på nytt. Veronica Gröntes “Makete-metoden” från hennes berättar- och skrivhandledning Pennvässaren. Därtill har jag använt en röd tråd samt en hel del teater.

”Hur kan jag hjälpa mina elever att utvecklas i sitt berättande och skrivande? Kanske genom att visa dem hur man gör!”

Fortsätt läsa Dramaturgi i undervisningen – Hur ska det gå?

The do´s and don´ts of teachers life

Nu stundar snart skolavslutning på min skola. Ett sommarlov väntar.
En tid för njutning och vila. Tid till det jag har kärt och vill upptäcka nytt. Tid att finna nya spår och täcka över gamla. Flirta med dygnets alla timmar och ge tid till det som jag önskar och vill. Men likt mitt kan sommarlovet för många barn och elever istället vara en tid i otrygghet och ensamhet. En tid utan rast och lek. Utan klasskompisar, skolmat och fasta rutiner. En tid utan människor som ser och bryr sig om, som stöttar och tror, som finns där och som inte ger upp när något går fel. Sommarlovets olika skepnader och anleten. Fortsätt läsa The do´s and don´ts of teachers life

Feedback för lärande?

På min skola har vi under en längre tid bedrivit ett utvecklingsarbete med fokus på BFL, Bedömning För Lärande. Kollegiet har tillsammans arbetat med flera av nyckelstrategierna på konferenser och under arbetslagstid samt vid ett par lektionsobservationer. Ett arbete som har givit mig ett nytt sätt att bedriva undervisning på, relativt smärtfritt. Ibland har jag dock fastnat (i normer) och gömt mig bakom mina elevers ålder och förväntade kunskaper då jag arbetat med vissa av nyckelstrategierna. Och anledningen är enkel, vissa delar har varit svåra att överföra samt otroligt tidskrävande. Speciellt vad gäller “nyckelstrategi 3” som handlar om att ge eleverna feedback som för lärandet framåt.

feedback

Fortsätt läsa Feedback för lärande?

På spaning med Dr. Ross W Greene – Collaborative Problem Solving

“Barn vill göra rätt om de kan”. Det är en av mina grundpelare som lärare och människa. Uttrycket är hämtat från Dr. Ross W Greene, doktor och forskare vid Harvard Medical School i Boston.

I tidigare inlägg har jag belyst arbetet kring elever med problemskapande beteenden. En stor utmaning men samtidigt en möjlighet. En möjlighet att förändra förutsättningarna för en del av mina elever, oavsett dess problematik. Elever som ibland ingen, inte ens dem själva, tror kan lyckas. Jag möter dagligen elever som kämpar med att lära sig att läsa, skriva och räkna. Dessa elever har alla möjligheter att lyckas, genom ett väl beprövat och erkänt sätt förmår skolan att ge dessa elever rätt bemötande och förutsättningar. Men jag möter också elever som dagligen kämpar för att lära sig att använda sin tankeförmåga för att kunna hantera de krav på flexibilitet som ställs på dem i vissa vardags- och skolsituationer. Barn som sprider oro och frustration omkring sig. Barn som bråkar, slåss och skriker. Barn som utmanar skolan på alla dess vis. Ger skolan dessa elever rätt förutsättningar och möjligheter för att lyckas?
Fortsätt läsa På spaning med Dr. Ross W Greene – Collaborative Problem Solving