Nästan alla jag pratar med angående undervisning kring Förintelsen säger samma sak: “Det är viktigare än någonsin!” Det många menar är att det sker extremistiska övergrepp runt omkring i världen och att vi måste undervisa våra ungdomar om Förintelsen för att något liknande aldrig ska ske igen. Det är svårt att tänka att något annat i historieundervisningen är viktigare än just detta men frågan är: hur gör man det på bästa sätt? Det räcker inte med att undervisa om vad som hände, det krävs också att undervisningen ger en förklaring till varför det hände och får eleverna att förstå och tro på att de som lever i en demokrati kan vara med och påverka och förändra.
För att detta ska ske måste undervisningen ge eleverna möjlighet att få sätta sig in i dåtida människors situation och förstå deras handlingar utifrån det sammanhang de levde i (historisk empati). Undervisningen måste också ge eleverna möjlighet att förstå att dåtid, nutid och framtid hänger ihop (historiemedvetenhet).
För att utveckla min undervisning kring Förintelsen tar jag stöd i Ylva Wibaeus studie “Att undervisa om det ofattbara – en ämnesdidaktisk studie om kunskapsområdet Förintelsen i skolans historieundervisning”. I studien diskuteras bl a olika möjligheter man har som lärare för att lyckas skapa den historiemedvetenhet och historiska empati som jag nämner ovan.
I studien lyfts perspektivundervisning, användande av “den lilla historien” och kontrafaktiska diskussioner fram som möjliga sätt att lyckas. Jag försöker bygga upp min undervisning om Förintelsen kring dessa metoder.
Levande historia har ett stort arbetsmaterial som jag ofta använder mig av vid olika arbetsområden, bl a i undervisningen kring Förintelsen. Materialet heter Spelar roll och belyser åskådarrollen ur olika perspektiv varav ett är historiskt. Filmen, Gerhard och Bronia, ger möjlighet till diskussioner om hur “vanliga människors” attityder och förhållningssätt bidrog till att göra Förintelsen möjlig. Här finns också material kopplat till elevnära situationer som kan hjälpa elever att förstå åskådarrollens betydelse. Genom att studera åskådarperspektivet och/eller räddarperspektivet när man studerar “vanliga människors” agerande/icke agerande kopplat till Förintelsen kan man skapa förståelse för händelser och skeenden som leder till ett folkmord. Det kan inte studier av endast offer och förövare hjälpa till med. Om undervisningen endast fokuserar på offer och/eller förövare är risken att eleverna istället lär att Förintelsen är ett fenomen som man inte har något att lära av inför framtiden. Möjligen lär man att människan är ond och att det inte finns något att göra åt det.
På vår skola har vi under många år haft möjlighet att träffa en överlevande från Förintelsen, så även i år. De överlevandes berättelser engagerar ofta eleverna och väcker starka känslor. Det är i sig värdefullt men undervisningen får inte stanna vid det. Gör den det kan möten med överlevanden eller andra vittnesskildringar leda till att elever vill stöta det obehagliga ifrån sig, det blir helt enkelt för jobbigt att ta in. Det är därför viktigt att den ”lilla historien” blir en del i den ”stora historien” och inte lämnas obearbetad, dvs inte kopplas till sitt historiska sammanhang. Levande historia har ett stort utbud av vittnesskildringar som man kan använda i undervisningen och Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) håller på att bygga upp en lärplattform med bl a vittnesskildringar.
Det finns även en annan risk med att undervisningen om Förintelsen fokuseras till att väcka elevers känslor av avsky. Undervisning som fokuserar på starka, emotionellt laddade berättelser, bilder, beskrivningar av lidande och död kan inge en känsla av förtvivlan och hopplöshet hos eleverna. För att undvika det kan man låta eleverna ha kontrafaktiska diskussioner.
Metoden är ny för mig men jag har använt den på följande sätt: eleverna har fått se nyhetsklipp och läsa nyhetsartiklar kring antisemitism i dagens samhälle. Därefter diskuterade vi vilka möjlighet människor i vår svenska demokrati har för att påverka och förändra situationen. Nästa uppgift blev att utifrån filmen Gerhard och Bronia och de förutsättningar som rådde under diktaturen i Nazityskland, diskutera vilka möjligheter åskådarna hade att påverka och förbättra för Gerhard och Bronia och andra i liknande situationer.
Kontrafaktiska diskussioner kan på detta sätt leda till att elever få syn på vilka demokratiska värden som är viktiga att försvara och vad som händer om dessa inte finns i samhället. Det kan också bidra till insikten om att historia handlar om människors val av beslut och handlingar och att var och en har möjlighet att påverka/förändra och på så sätt skapa historia.
Om man dessutom fokuserar delar av sin undervisning kring räddar/hjälpar perspektivet blir det än tydligare att människors val kan förändra och göra skillnad, då, nu och i framtiden. I arbetet med räddar/hjälparperspektivet har jag använt delar av ett material på Levande historia som heter Dagens hjälte, kopplat till Raoul Wallenberg.
Min undervisning kring Förintelsen är inte värdeneutral, den tar tydligt ställning FÖR demokrati och mänskliga rättigheter. Det upplägg jag har haft har tagit ganska mycket tid och jag kan inte fullt ut mäta vad eleverna lärt sig, framförallt i förhållande till det övergripande och långsiktiga målet med undervisningen: att fostra demokratiska medborgare. Det är dock viktigt att lärandet i skolan inte endast handlar om en jakt på mätbara kunskaper utan ger förutsättningar för ett livslångt lärande där skolan visar hur vi kan leva tillsammans.
Att diskutera:
- Inom vilka arbetsområden i ditt/dina ämnen kan perspektiv undervisning/kontrafaktiska diskussioner och användandet av “den lilla historien” gynna elevers förståelse och kunskapsutveckling?
- När ska undervisningen i skolan vara helt värdeneutral och när får undervisningen tydligt ta ställning?
- Hur kopplar du skolans demokratiuppdrag till undervisningen i ditt/dina ämnen?
Legitimerad lärare i åk 3–9 i svenska, historia, religion, samhällskunskap och geografi. Arbetslagsledare för arbetslag 7–9.
En reaktion på ”Att undervisa om Förintelsen”