Att ta emot nya ettor. Både inspirerande och utmanande!

Det är många nya möten och kontakter som ska knytas. Nya elever som kommer med helt olika intressen, mentaliteter och kunskaper. Några elever kan redan alla bokstäver i alfabetet, andra läser redan korta ord och vissa har börjat läsa korta kapitelböcker.  Men det finns även elever som precis känner igen sitt namn i skrift och bara kan sina ”egna” bokstäver.  Hur skulle jag kunna tillgodose alla med lagom utmanande uppgifter? Det är en stor utmaning.  Jag har läst om Arne Tragetons metod ”Att skriva sig till läsning” och läst och lyssnat på Erica Lövgren ”Med datorn som skrivverktyg”.  Ett av de argument jag fastnar för är att elevernas motoriska förmåga inte behöver vara lika utvecklad när de skriver på datorn som skrivandet med egen penna kräver. Med detta i tankarna bestämmer jag mig att det var denna grupp som jag ska prova att arbeta med ASL på mitt sätt. Jag väljer att arbeta med skrivpar och vid de första skrivuppgifterna beslutar jag att det ska vara en pojke och en flicka som ska arbeta tillsammans.

Jag tar emot eleverna och börjar med ett tema kring Alfons. Vi högläser de flesta av böckerna om Alfons och diskuterar mycket kring innehållet. Böckerna handlar ofta om något som de flesta elever kan relatera till och det blir bra diskussioner där alla kan vara aktiva. Nästan alla böcker börjar också på samma sätt,  ”Här är Alfons Åberg”  och en presentation av hur gammal han är. Några elever börjar redan när vi tar fram en ny bok berätta hur den börjar och funderar på hur gammal han kan vara denna gång. Vi får tillsammans träna oss att se på framsidan hur han ser ut är det någon skillnad mellan honom som fem år eller sju år. Inte en helt lätt uppgift.

Skrivandet inleds med en gemensam lärarledd aktivitet. Det kan vara högläsning eller en diskussion. Då modelerar jag och mina elever vad som ska finnas i texten och alla saker skrivs upp på tavlan. Det gemensamma samtalet kan handla om olika upplevelser, hur man ska skriva en berättelse eller hur en mening börjar och vad en mening slutar med.  En av våra första skrivuppgifter blir att presentera sig som Alfons gör i alla böckerna. Eleverna vet redan hur deras text ska se ut när de får uppgiften. De hjälper mig att berätta meningarna och jag skriver början på meningen på tavlan.

Här är ……

Hon/Han  är .. år.

Han/Hon tycker om att …….

Därefter får eleverna rita sig själv och presentera sig för sina kamrater men även för de vuxna som arbetar i årskurs 1.

Vid ett tillfälle arbetar vi med kalas. Skrivaparens uppgift är att tillsammans komma på olika kalasord och skriva ner dem. Mitt under detta arbete får jag en aha-upplevelse när jag lyssnar på ett av skrivparen. De har skrivit fisdam och de hör att det är fel via talsynteten, men de har tänkt skriva fiskdamm. Hur ska de lösa detta? Jag lyssnar på avstånd och låter dem jobba vidare. De upptäcker snart att de behöver ett k, men det blir inte rätt ändå. Efter flera diskussioner kallar de på mig. Då kan jag redan i början av ettan ha en diskussion om lång och kort vokal. Eleverna får kunskapen när de behöver det.  Dessa elever hjälper och förklarar för alla gruppen.  När eleverna stöter på hinder i sitt skrivande, exempel när det inte låter som de tänkt sig när texten blir uppläst, uppmanar jag eleverna att prata med sin kompis för att först se om de kan hitta lösningen innan de får hjälp av mig som lärare. Jag skriver alltid ord och meningar på tavlan för att ge inspiration och förförståelse. De elever som ännu inte kan alla bokstäverna får hjälp av sin skrivkompis eller av det som står på tavlan. Alltid när vi arbetar gör vi en sak tillsammans alla i gruppen för att de sedan ska få sätta sig med sin kompis och prova att göra det tillsammans. Det man kan tillsammans med andra idag kan jag göra själv i morgon är en ledstjärna i arbetet. bild 1

Under terminen fortsätter vi genom olika arbeten vår resa mot att läsa och skriva. Hela hösten arbetar vi med litteratur som vi har som utgångspunkt inför våra skrivaruppdrag. Eleverna befinner sig på olika utvecklingsnivåer och kraven måste vara rimliga i förhållande till varje elevs nivå. Vissa elever behöver få utmaningar att skriva mer, eftersom de har potential till att skriva.  Andra behöver stöttning för att kunna skriva en mening.  När vi pratar om hur de tycker det är att skriva säger de flesta elever att de föredrar att skriva på Ipaden för det blir så fint. Alla kan skriva! De kan också ändra utan att det är för mycket arbete.  Det medför i sin tur att de skriver längre texter, de vågar utmana sig själva. Metoden med ASL skapar skrivarglädje hos eleverna.

Det är viktigt när man arbetar med ASL att fundera över att man ställer rimliga krav och att man möter eleverna på deras utvecklingsnivå eller strax över. Det är ett sätt att arbeta utefter Vygotskij tankar om den proximala utvecklingszonen. Några elever skriver längre texter och frågar om stavning eller ber om hjälp med att komma vidare i sin text. De som inte kommit lika långt i sin skrivutveckling får hjälp av förskrivna lappar eller av texten vi skriver tillsammans på tavlan. Med hjälp av talsyntes lär eleverna sig bokstäver och att ljuda samman ord. De får lösa problem genom att lyssna och ändra tills det låter rätt och de blir nöjda med sin text. Eleverna utvecklar sin muntliga förmåga och får större ordförråd vilket gynnar läsförståelsen. Samspelet mellan eleverna utvecklar deras språk och förmåga att stötta varandra på vilken nivå de än är.

Ett utmanande arbetssätt för alla!

Att diskutera

  • Hur kan vi stärka våra elever i samspelet när de arbetar?
  • Hur gör vi för att få alla elever motiverade och enagerade i sin läs- och skrivutveckling?
  • Vilka möjligheter eller begränsningar finns genom arbetssättet ASL?
Share Button

2 reaktioner på ”Att ta emot nya ettor. Både inspirerande och utmanande!”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *