När vi, jag och min fritidspedagog, tog emot vår etta i höstas satte vi upp tre begrepp som en vision för vad vi ville att kulturen i vår klass skulle präglas av: studiero, samarbete och ansvar. Såhär under terminens sista veckor känns det som om det kan vara dags att utvärdera. Vi ska naturligtvis göra detta med klassen, men att fundera över det själv först är nog inte fel. Tittar jag bara ytligt så är jag nöjd; vi har nått våra mål. Men när vi satte oss tillsammans och diskuterade så hittade vi saker som blev bättre än förväntat, men också saker att arbeta vidare med. Det som är den gemensamma nämnaren, både i det som fallit väl ut och i det som vi behöver arbeta vidare med, är hur vi lyckats med att bygga upp relationer till och mellan våra elever.

Det vi båda upplevde som väldigt positivt var arbetet med ”Stopp Min Kropp” . Även om vi inte kallade arbetet så, så har detta utryck levt kvar och våra elever använder det i många situationer när de vill poängtera att de känner att någon gått över gränsen för vad de tycker är OK. Vi känner båda att detta gjort våra elever, pojkar och flickor, mer medvetna om att det är de själva som har rätt att bestämma var gränsen går för hur nära någon annan får komma. Att vi diskuterade detta flitigt och övade i kombination med vårt familjegruppsarbete har gjort eleverna trygga i sina relationer både med varandra och med oss. Trygga nog att våga säga ifrån.

Vi upplever också att vårt arbete kring arbetsro fallit väldigt väl ut. Att vi så tidigt arbetade och gjorde eleverna medvetna om våra förväntningar har fått klassen att ta ansvar för hur vi har det i klassrummet. Ett litet tips är appen Zero Noise Classroom (vi använder den till Google) som mäter ljudnivån i klassrummet och visar det som grafik på vår Smartboard. Vi har under sista delen av vårterminen övat på att plocka fram och undan utan att det hörs och här har ZNC verkligen hjälpt klassen att bli medveten. Här har också vårt relationsbyggande hjälpt oss. Vi känner båda att de elever man lyckats bygga bäst relationer med är också de som varit mest mottagliga när vi diskuterat enskilt om saker de kan förbättra i att skapa arbetsro i klassen. Det har hänt vid ett flertal tillfällen att någon av våra mer ”stökiga” elever kommit på morgonen och sagt till oss något i stil med att ”Idag ska jag ha en bra dag, Rikard!”.

Vår klass har även kommit långt när det gäller samarbete. Redan halvvägs in på vårterminen kunde vi slumpa grupper till olika uppgifter och känna oss trygga i att det skulle fungera. Visst har vi arbetat med metoder kring hur våra elever samarbetar. De har roller att ta till som styr vem som ska göra vad. Det finns samtalsregler som slår fast hur vi diskuterar och vi har en tydlig förväntan på vad som krävs av en ”god gruppmedlem”. Men det är relationerna i klassen som gör det möjligt. De flesta känner sig så trygga i att vara med sina kamrater och att vi vuxna finns där hela tiden att det inte uppstår konflikter. När det ändå gör det, finns vi vuxna där för att hjälpa dem vidare. Nu är det ju inte så att det alltid i alla lägen fungerar fantastiskt. Senast denna vecka fick jag bryta upp ett par som inte kom överens. Det som är intressant i just det fallet är att den ena eleven är någon jag känner att jag lyckats mindre bra i att bygga upp en fungerande relation med, och här hade jag också svårt att nå fram när vi diskuterade vad som inte fungerat.

Nu har ju som sagt inte allt fungerat perfekt! Vi känner båda att när det gäller att få eleverna att ta ansvar finns det fortfarande mycket att arbeta med. På vissa punkter är de duktiga, men i vissa lägen är det en bit kvar. Visst är detta till stor del individuellt, men att ta gemensamt ansvar är svårt. Saker som att städa tillsammans, ta in saker från rasten eller vänta in kamrater när man arbetar i grupp är alla situationer där det är svårt för många. En del av detta ligger ju naturligtvis i deras unga ålder och vi ser också att pojkarna generellt har svårare för att ta gemensamt ansvar. Detta kanske bara gäller i vår klass, men det tål att tänka på. Visst hjälper oss vårt relationsbyggande här också. Det är lätt att diskutera med eleverna om vad som inte fungerar och vad de skulle kunna göra för att lyckas bättre, men betydligt svårare att nå varaktiga resultat. Detta är något vi får fundera vidare på.

Vår utvärdering kom som sagt att handla en del om relationer. Jag pratar inte om relationspedagogik, utan det där svårdefinierade som kräver så mycket av oss. Att få en nära och fungerande relation med 22 väldigt olika 7-8-åriga individer. När vi utvärderade vår klass på individnivå och funderade över vilka i gruppen som, oavsett startpunkt, hade utvecklats mest mot de mål vi satt upp såg vi hur stor del vår förmåga att bygga relationer spelade. De elever där vi kände att vi lyckats väl med relationsbyggandet, både när det gäller dem och deras föräldrar, var också de elever som utvecklats mest. De som vi kände att vi hade haft svårare att nå var också de som vi upplevde hade utvecklats minst.

Jag har hört och läst och förmodligen också sagt att man inte kan ”klicka” med alla sina elever. Vissa elever och människor över lag har man svårare för att bygga upp en bra relation med. Jag är dock ganska tveksam till om det är en lyx man kan unna sig som lärare? För mig är det viktigt att verkligen satsa på alla relationer i mitt jobb – men det är svårt!!! Inte minst är det svårt att hinna med. Även om min klass inte är så stor, är det svårt att hinna med att prata OCH lyssna på varje elev varje dag. Jag försöker dock och detta är något jag strävar efter konstant – varje dag! Att hälsa på alla och att fråga om deras liv. Att försöka lära mig vad varje elev är intresserad av och hur de har det hemma. Att vara hjälpsam när de vill något (öppna klassrum, pumpa bollar osv…). Att säga tack när de hjälper till. Att trösta, plåstra om, lösa småkonflikter, tramsa, dansa, leka, lyssna och prata, prata, prata!

Att diskutera:

• Hur viktig är relationen till dina elever för dig?
• Vad gör du för att bygga upp bra relationer?
• Hur stor roll anser du att relationer spelar för elevernas skolresultat?