Att se hela perspektivet

Efter att ha jobbat med diverse utvecklingsprojekt i matematik både på Klågerupskolan och i kommunen har det som alltid varit självklart blivit än mer tydligt: hur otroligt viktigt det är med ett F-Gy perspektiv i undervisningen. Elevens slutliga resultat påverkas inta bara av undervisningen på högstadiet eller gymnasiet utan av all undervisning som hen har mött under hela sin skoltid. På så sätt har vi ett gemensamt ansvar för elevernas utbildning.

Jag som enskild lärare har ett ansvar att min undervisning leder eleven vidare. I Lgr 11 står det i de övergripande målen att kunskaperna skall ge en grund för fortsatt lärande. Det fortsatta lärandet kan vara nästa lektion, nästa årskurs, nästa skolform och resten av livet. Jag måste alltså se till att min undervisning ger eleverna förutsättningar att söka ny kunskap så att de kan lära sig nya saker hela tiden.

I matematik har jag stött på många exempel på hur undervisningen inte alltid gynnar fortsatt lärande. Det kan handla om räknemetoder som fungerar för heltal men inte för decimaltal, Sant eller falskt2undervisningen blir motsägelsefull när man till exempel säger att ”3 – 5 går inte” vilket senare under elevens skolgång försvårar förståelsen för negativa tal. Ett annat exempel är ”man räknar alltid från vänster till höger” vilket funkar för 3ž5+7 men inte för 3+5ž7. Bilden visar hur en grupp högstadielever svarat på om uträkningen stämmer eller inte och här ser man hur felaktigt använda huvudräkningsmetoder kan ställa till det (80-40=40, vänder på 2-5, 5-2=3, alltså 43).  I NO och andra ämnen kan det handla om att man förenklar eller undviker svåra begrepp i så hög grad att innehållet blir svårt att begripa.

Det gäller att kritisk granska sig själv och det innehåll man fyller undervisningen med. Stämmer det jag säger? Undervisar jag på ett sätt som kommer att underlätta för eleven att fortsätta lära? Som lärare är man en källa och man måste vara källkritisk. Sedan får man inte vara rädd att ge hela bilden. I stället för att säga ”3-5 går inte” när eleven råkat vända på talet kan man istället berätta om negativa tal, jämföra med termometer och minusgrader och säga att det kommer man få lära sig senare för att slutligen förklara varför det skulle vara 5-3 i just detta fall. Förhoppningsvis kommer de att komma ihåg det när det så småningom blir dags för negativa tal vilket då blir en positiv ingång till nya kunskaper. Jag ger ofta lite glimtar av vad som komma skall eftersom jag märkt att det motiverar eleverna.

Om lärandet inte blir hållbart kommer det istället bli ett hinder för eleven och det blir svårare istället för lättare att lära sig saker. Om det i sin tur leder till ständiga misslyckanden för eleven sjunker motivationen vilket gör det ännu svårare att hänga med i undervisningen. Då har vi inte tagit vårt gemensamma ansvar för elevens utbildning.

Share Button

4 reaktioner på ”Att se hela perspektivet”

  1. Hej !
    Det handlar väl ändå inte om negativa tal 42-5=37,eller hur.
    Använder ni 2*5-rutan som finns i handledningen till
    Förstå och använda tal sid 98?
    Hälsningar
    Sture

    1. Exemplet visar hur en metod (talsorterna för sig) inte fungerar så bra när det sker tiotalsövergångar, dvs man måste växla. Det är bättre att räkna som du gjort (82-40=42, 42-5=37). Men det kan bli så här när man inte lärt sig metoder som håller eller som bäddar för missförstånd, särskilt i kombination med svag talförståelse. Boken ”Förstå och använda tal” används sedan något år i kommunen och ingår i vår handlingsplan. Förhoppningsvis kommer det att ge resultat.
      Tack för din kommentar.
      mvh Cristian

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *