Att orka skriva

När jag skrev sist hade vi kommit två veckor in i vårt arbete att förändra normen i ett klassrum där allt var kaos. Det tog ungefär två veckor att förändra rutinerna så mycket att vi kunde börja ha lektioner med kvalitet. Det som fungerade bäst som lektion när jag kom var enskilda uppgifter av typen fylla i och då genom att eleverna själva bläddrade fram och tillbaka i böckerna och gjorde den sidan de själva fann intressant och oftast bara delar av den. När det blev motstånd bytte de helt enkelt till en ny sida. Det är klart att de lärde sig något, barn är ju av naturen nyfikna, men få utmanade sig att arbeta med områden de hade svårare för. Det är lättare att motivera sig att lära mer om något man redan är duktig på än det är att lära nytt i något man tycker är svårt eller mindre intressant. Detta har arbetssätt har gjort att eleverna som grupp är mycket ojämna i sina kunskaper. Det som jag först tog tag i var skrivandet. Många, framförallt pojkar, tyckte skrivandet var jobbigt. Alltså valde de bort det helt. Motståndet låg på två plan, att rent motoriskt forma bokstäver och i att man inte kunde skapa meningar. Jag som tidigare arbetat på mellanstadiet och måste jag erkänna flera gånger förfasat mig över att eleverna när de kommer upp i fyran inte kan skriva med röd tråd i berättelserna tänkte att nu gäller det att lägga grunden. Jag ska lära dem att skriva en berättelse med röd tråd. Men hur gör man det med elever som inte skriver mer än två meningar och detta under lock, pock och tvång. Är det möjligt? Jag tror det om man har höga förväntningar…. och en plan…

Min plan byggde helt och hållet på låna smarta idéer från andra kollegor och en bok jag läst under sommaren: Pennvässaren av Veronica Grönte. Boken är från 2002, men jag, som i huvudsak har arbetat med undervisning i matematik och no, hade inte hört talas om materialet innan jag reste till BETT- mässan i våras och under ett samtal med två förstelärare Johan Sander och Linda Nyberg fick upp ögonen för det. Med deras inspirerande beskrivningar av hur de använder materialet och Richard Lindes blogg om ätpinnar som motorikträning var planen klar, jag satte igång.

Andra veckan i klassen modellerade jag nästan varje lektion. Jag skrev fungerande meningar på tavlan. Jag bad eleverna hjälpa mig att komma på meningarna. Många hade svårt även muntligt att formulera en mening runt något vi gjort eller lärt. Jag lät dem som redan hade förmågan komma på en mening och använde sedan deras exempel och lät de som hade svårare för det byta ut något ord och skrev den nya meningen under. Men vi arbetade också mycket med att eleverna skulle öva skrivorken i handen. Detta gjorde vi med hjälp av att barnen fick fylla i bilder där de skulle hålla sig inom linjer, dra streck mellan siffror eller bokstäver följa mönster, finskriva bokstäver eller meningar etc.

En annan övning som eleverna snabbt tyckte om var ordmobilisering. Detta gjorde vi på tid. Eleverna fick ett ord av mig och skulle under tre minuter skriva så många ord de kunde associera till det ordet. När de tre minuterna var slut fick de läsa upp sina ord utan att de värderades, endast ett tack för dina ord. Allas bidrag var lika viktiga.  Fördelen som jag ser det med att göra denna övning på tid är att det inte blir lika stora skillnader på elevernas bidrag som det blir om de får längre/obegränsad tid. Det är också viktigt att själv delta och läsa upp sina egna bidrag. Första gången skrev jag på tavlan. Jag tänkte det kunde vara till hjälp för dem som inte klarar motgångar. Vid den tidpunkten innebar motgångar ofta att eleven skrek, kastade saker eller lämnade klassrummet och min tanke med att skriva på tavlan var att de då kunde kopiera mitt och därför lyckas få ner något på sitt papper. Jag var lite rädd att eleverna skulle se mitt som en mall och att alla skulle skriva av. De gjorde de inte. Bara några få använde mina ord, men jag tror att det löste upp uppgiften för några som lånade ett ord av mig och fick nya associationer utifrån det.

Dags att ta ett steg till. Kan man skriva en berättelse med röd tråd på bara fyra meningar? Eftersom mer än halva klassen inte skrev mer än en till två meningar när vi hade skrivövningar hade vi inte så mycket val. Mer än fyra meningar skulle vi nog inte sikta på. Jag använde mig av Veronica Gröntes idé om “gå över gatanberättelser”. Jag ritade upp gatan med trottoar på tavlan. Ritade in en person: Agda 84 år med rullator och berättade att hon skulle gå över gatan för att köpa glass. Hon gick över gatan och köpte glass. Den var god. Slut. Jag frågade om den var spännande och om de skulle vilja läsa en bok eller se en film där personen alltid direkt lyckades nå sitt mål. De ville de inte. Nu hittade jag på att marken under gatan pga allt regnande hade underminerats och att det därför blev ett hål i gatan som Agda trillade ner i. Hur kan vi rädda Agda ur hålet? Alla blev engagerade och vi enades tillslut om att en brandman kom förbi och räddade henne. På fyra meningar hade vi en berättelse med en person som hade ett mål, råkade ut för ett hinder, hindret fick en lösning och personen kom till sitt mål. Nu fick eleverna göra egna berättelser. Vi började med att alla fick ett A3-papper att rita en gata på. Sedan fick de bestämma och rita in en person, ett hinder och en lösning. Under veckan drog vi sedan varje dag ett par elever som fick komma fram och berätta sin historia med fyra meningar som jag skrev ner på blädderblocket och eleven sedan skrev av. Alla blev mycket stolta över sina berättelser.

IMG_3239

IMG_3240

Veckan efter gjorde vi samma övning igen, men nu gjorde vi ”gå genom skogenberättelser”. Efter eleverna ritat den här gången i serieform på fyra rutor fick de nu skriva sin berättelse på datorn. De som snabbt blev klara med sin berättelser fick i uppgift att pynta berättelsen. Eftersom vi skrivit digitalt krävde detta inte att man började om utan vi diskuterade fram om vi kunde lägga till något ord/mening som gjorde berättelsen mer läsvärd. Efter att vi med projektorn tittat på och läst upp ett par berättelser blev fler sugna på att pynta sin berättelse.

Att på bara tre veckor se elever gå från att vägra skriva över huvudtaget till att vilja och få sin text visad och uppläst inför alla är fantastiskt att få var med om. Jag tror man är extra stolt över något när man övervunnit det man tidigare försökt undvika. Att få elever att utvecklas vidare i något de redan har intresse för är viktigt, det mår eleven bra av, men mitt största jobb är att få dem att vilja kämpa även med de bitar som är svårast för dem och att lyckas med det är en enorm tillfredsställelse och ger energi.

Här är några exempel på barnens berättelser. Jag har valt att inte lägga vikt på stavning det viktigaste var att personen kom till sitt mål.

Hampus 21år  går till godisetafären.
En varj han blev red.
Han tog fram en pistol och skuter varjen
Han kom till godiset

Filip ska gå till skogen. När han ska hem trilla det ett träd. Filip hade en picka med sig så han skjuter i sönder trädet. Sedan kan han gå i genom trädet sen har han gått  en runda i skogen

Max som ska gå och träffa sin mormor som bor i skogen. Det blir skogsbrand och max blir red. Det kommer en brandbil. Brandbilen släker elden. Sen kan Max gå till sin mormor.

Supermonki  skulle  gå till   ullaffären  för att köpa  en  ullmatta . Det ramlade ett träd över vägen då blev han rädd. Sen kom grävmaskinen. Den tog bort trädet. Supermonki kan gå över. Han köpte den snyggaste ullmattan.

Kantarelljakten.
Det var en liten flicka som skulle gå och ploka kantareller till sin mamma för Lilli som flickan hete älskade kantarellsoppa. När hon kom in i skogen så var det lite läskit  och då så rasade ett träd precis vid kantarellerna. Hon blev red men hon viste att om hon inte plockade kantarellerna så skole hon inte få nån kantarellsoppa. Hon tenker så det knaka. Så kom hon på det. Hon kletrade över  trädet. Hon fik några riv märken men det gorde inte nån ting. Sedan gick hon hem och då blev hennes mamma jete glad. Då jorde hon sin kantarell sopa. Lilli tårkade bårt blodet. Sedan fick de äta i lugn och ro.

Att diskutera

  • Vilka erfarenheter har ni av att lyfta elever som bär med sig tidigare misslyckanden? Hur gjorde ni?
  • Hur kan vi arbeta för att utveckla elevernas uthållighet och tro på att hårt arbete lönar sig?
  • På vilka olika sätt kan läraren förmedla positiva förväntningar på eleverna? Finns det sätt som ni inte har prövat?
Share Button

4 reaktion på “Att orka skriva”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *