Vi lärare har många uppdrag som ligger utanför ramen för undervisning. Att hålla i samtal är ett av dem. Vi håller i föräldramöten, utvecklingssamtal, uppföljningssamtal, har spontana samtal med enskilda elever, grupper, föräldrar, kollegor för att bara nämna några.
När vi på Naverlönnskolan startade höstterminen 2018 med en kickoff-dag på Svaneholms slott hade vi förmånen att bli åskådare till sketcher framförda av Staffan Hammar, leg.psykolog och skådespelare och Sara Hammar, skådespelare. De arbetar bl.a. med ledarutveckling och använder teater som redskap. Vi, publiken, fick se flera sketcher, som samtliga hade som tema att lärare mötte förälder i ett problematiskt sammanhang. Efter ett tag bröts scenen och vi fick komma med förbättringsförslag, varpå scenen återupptogs och förbättringsförslagen användes. Mycket underhållande och en god inspirationsspruta för framtida utveckling av just (svåra) samtal!
Jag tänkte i detta inslag bygga på lite runt just samtalssituationen. Många gånger kallar vi ju till möte för att lyfta och bearbeta ett uppstått problem. Det kan vara ett betyg som är i fara eller en incident som skett, en elev som börjat skolka eller är olycklig, och så vidare.
Alltsedan jag gick en ledarskapsutbildning i PIKUs regi (Processinriktad Kompetensutveckling) har jag fått smak för att använda olika samtalsmetoder. Att förbereda en strategi för ett samtal med syfte och mål ger lugn, styrka och en ökad professionalitet som gynnar mig, läraren, och den/dem jag pratar med.
En metod som jag gillar kallas SMART vilket innefattar orden Specifikt, Mätbart, Accepterat, Realistiskt och Tidsatt. Ganska logiskt kan man tycka men ofta leder samtal till varken det ena eller andra. Bara faktumet att jag tänker SMART, ibland skriver ner bokstäverna som rubriker, som jag sedan gör stödanteckningar under, ger mig (och min hjärna) den trygghet jag behöver för att kunna få ut någonting positivt ur ett samtal och som låter mig hitta rätt formuleringar för att vända inställningen hos exempelvis en negativt laddad elev eller frustrerad förälder.
Specifikt betyder att det vi pratar om och bestämmer är tydligt definierat och avgränsat.
Mätbart är att vi utan tvivel kan se att vi är på väg att kunna uppfylla det som bestäms.
Accepterat är ett mål som är förankrat hos alla som berörs och att det är eftersträvansvärt.
Realistiskt innebär så klart att målet överhuvudtaget går att uppnå (se även mätbart).
Tidsatt innebär att kunna ange när målet ska vara uppnått (för bekräftelse, utvärdering och uppföljning).
Man behöver ju kanske inte alltid tänka alla fem begreppen, men att ha stommen klart för sig och förberett samtalet med en struktur hjälper kolossalt.
Några ord även om att hitta rätt formuleringar vid rätt tillfälle. Hur jag uttrycker ett mål är nästan viktigare än vilket mål jag formulerar. Att känna mig proffsig och därmed trygg förhindrar ofta att ”grodor hoppar ur munnen” och jag har makten över mig själv att till och med tänka lite KASAM – minns ni – känsla av sammanhang (begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet).
Har jag koll på strukturen och målet hinner jag tänka på andra ”hjälpmedel” som positiv formuleringsteknik, t.ex. Du budskap-inte bra, Jag budskap-bra:
Du budskap: Jag budskap:
Lugna ner dig! Vänta lite, jag hinner inte med.
Du måste ägna mer tid åt … Lite mer engagemang hade jag uppskattat.
Håll dig till ämnet! Nu hänger jag inte med riktigt.
Där har du faktiskt fel. Jag har en annan uppfattning.
När jag som samtalsledare är trygg och har kontroll kan jag vara en god lyssnare och använda ytterligare enkla välfungerande mekanismer:
- Anpassa mig till min samtalspartners rytm och takt
- Ha ögonkontakt
- Visa intresse, respekt, empati
- Hinna tolka signaler som kroppshållning, mimik, tonfall
- Våga vara tyst
Det här fungerar bra för mig och jag hoppas att grogrunden har lagts för samtalsutveckling hos en och annan läsare. Det känns helt klart mer givande, när ett samtal upplevs som bekräftande, upplyftande och inte minst meningsfullt och konkret. Då tillfredsställs också några av människans grundbehov (i alla fall enligt Abraham Maslows behovstrappa): trygghet, gemenskap, självkänsla.
Lycka till! 🙂
Att diskutera:
- Hur lägger du upp dina samtal?
- Diskuterar ni/får ni utbildning i samtalsteknik på din skola?
- Finns det andra samtalsmetoder?
Lärare i tyska och engelska på Naverlönnskolan.