Att komma överens

Som ett led i vårt arbetslags utvecklingsarbete fördjupar vi oss just nu i kooperativt lärande genom att vi läser ett kapitel i taget diskuterar och testar övningar till nästa gång. Det kan tyckas självklart:  ”Första förutsättningen för att eleverna ska kunna praktisera ett önskvärt socialt beteende är att de vet vad det är vi begär av dem. Icke önskvärt socialt beteende i och utanför skolan uppstår sällan ur medvetna beslut hos eleverna att verka frånstötande gentemot omgivningen… har de inte utvecklat en repertoar med önskvärda beteenden, som de kan hämta förebilder från. Det gensvar sådana elever får från lärarna kan då komma att handla om vad de inte får göra. Men en del elever har liten erfarenhet av vad det då är de ska göra istället.” Kooperativt lärande Samarbetsstrukturer för elevaktiv undervisning av Spencer Kagan & Jette Stenlev. Jag har både hört och läst det förr och håller helt med, men sen då? 

Bakgrund: I kapitlet ges en rad förslag på övningar där eleverna sätts i situationer då de praktiskt kan träna sociala förmågor och också få positiva förebilder i sina klasskompisar i gruppen. Jag kan ibland bli lite tveksam till sådana här övningar som slängs in och tilltron till att de skulle lösa alla problem, men nu hade vi ju bestämt oss att vi skulle testa någon av dem. Jag funderade på vad jag ville uppnå och kom snabbt fram till att jag hade dålig koll på hur nuläget egentligen var. Vi har redan fasta grupper som vi använder i lärsituationer, men då är mitt fokus oftast på hur de löser uppgiften. Grupperna behålls under en termin. När det sociala fallerar ser jag oftast reaktionen det utlöser, men oftast inte var det börjar. Jag bestämde mig därför för att skapa uppdrag där ingen “skolkunskap” behövdes för att lösa dem, däremot skulle det finnas möjlighet att tolka uppdragen på olika sätt. Jag ville se hur eleverna gjorde när de tolkade uppdraget olika; hur tog de beslut om hur de skulle utföra uppgiften? Vem tog ledarrollen, varför och hur?

Under denna övningen var klassen delad i fem grupper med fyra elever i varje, egentligen är de 6 grupper där två grupper endast har tre elever men just då var två elever i tregrupperna sjuka. För att jag skulle kunna observera fem grupper samtidigt hade jag blandat in tydliga, snabba uppdrag så att alla grupper inte samtidigt var upp uppdraget jag ville observera. Alla grupper har en gruppfärg och uppdragen är märkta med denna. Eleverna fick instruktionen att först läsa och tolka uppdraget tillsammans, bestämma hur det skulle genomföras och sedan redovisa för mig genom att ställa sig från lägst till högst vid tavlan. De skulle utföra alla 12 uppdragen. En timer sattes på 20 minuter.

Genomförandet: Eleverna kom fram till mig och tog ett uppdrag ur sin färghög. De uppdrag som gav få eller inga utrymme för tolkning hände det inte så mycket, som ex längst pekfinger, men uppdrag hoppa högst gav diskussioner. Hur mäter man? Hur många försök? Böjda eller raka ben etc, men hoppa skulla man, det var alla snabbt överens om. Uppdraget; vem är snabbast(ni får inte springa) ledde till många diskussioner och här blev det intressant att se hur beslut togs. Tolkningarna var många, snabbast på att färgsortera en hög lego, snabbast att skriva en bestämd mening, kasta ner flaskor med en boll, rabbla tabeller etc. I vissa grupper kom alla med förslag sedan röstade man på vilket som skulle genomföras,, andra grupper drev någon hårt igenom sitt förslag(oftast något personen visste den var bra på och vann), i en annan grupp skrev man upp allas förslag sedan fick alla plocka bort ett man verkligen inte ville och i någon hade ingen några idéer så de började googla tillsammans.

Resultat: Grupperna där beslutsprocessen tog lite tid och där man diskuterade regler och genomförandet innan man satte igång, var nöjda med sitt resultat och såg att målet med uppgiften vara att lyckas genomföra uppgifterna. De var kanske inte först färdiga men alla hade deltagit hela vägen igenom. Gruppen som var snabbast färdig såg ut att fungera väl. En grupp hade svårt att ta sig igenom alla korten då de hela tiden blev ovänner och olika medlemmar i gruppen lämnade för en stund. 

När alla tillslut var klara diskuterade vi inte vem som var klara först utan bara hur samarbetet och beslutsprocessen gått till. Hur gjorde ni i er grupp för att bestämma vad ni skulle göra? Vem tog initiativ? Hur gjorde ni när ni tänkte olika? Hur säkerställde ni att alla var med på det ni bestämde? Vems är ansvaret i en grupp för att alla kommer till tals? Detta blev väldigt intressant. Gruppen som var först klara såg ju ut att vara nöjda men när ovannämnda frågor diskuterats visade det sig att så inte var fallet. I den gruppen hade en kille som av gruppen tillskrevs som den smarta i klassen ganska bestämt presenterat en idé, ingen av de andra opponerade sig trots att de hade andra idéer. När vi diskuterade varför tyckte de att han kunde ha frågat om någon annan hade en idé, medan han tyckte att de kunde ha sagt något om de ville. Killen var mycket förvånad. Han hade upplevt att samarbetet fungerat mycket bra och blev nog lite besviken över att kamraterna inte alls tyckte det. Dessutom hade de ju snabbt och effektivt tagit sig igenom uppgifterna Men vad hade hänt om någon av de övriga i gruppen blivit sur och lämnat gruppen? Det blev en bra diskussion om vems ansvaret är för att alla kommer till tals. Kan man ha någon modell för att säkerställa att alla kommer till tals? Hur gjorde andra grupper? 

Gruppen som långa diskussioner innan de kom igång delade med sig av sin modell. De hade gjort lite som när vi använder EPA på andra lektioner. Först skrev alla ner egna förslag sedan fick alla plocka bort ett som man absolut inte ville och därefter röstade de. Vi avslutade med att göra en lista med vad som kan vara bra strategier för att veta att alla kommer till tals tillsammans som vi kan använda vid nästa tillfälle.Kanske kan detta vara ett sätt att ge elever som saknar modeller för hur man gör i situationer där samarbete och kommunikation är viktiga. För som Spencer Kagan & Jette Stenlev skriver om man inte har modellerna för hur man ska göra hjälper det inte att få tillsägelse om att det inte är okej att lämna gruppen när man inte får som man vill. 

Att diskutera:

  • Hur arbetar du med grupprocesser i din undervisning?
  • Hur sätter du ihop grupper? Varar de över tid eller är de tillfälliga?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *