Att göra anpassningar för en enskild elev eller för hela klassen?

På min skola har vi börjat arbeta med inkluderande lärmiljöer. I samband med detta har jag bl.a. läst ”Olika är Normen” och även tittat på programmen ”Superungar” på SVT. Det har fått mig att återigen tänka på hur vi bäst möter barn i särskilda behov.

För ca 10 år sedan arbetade vi mycket med lärstilar på skolan. Lärstilar har ju sedan dess, åtminstone hos oss, både fallit lite i glömska och även kommit att ses som ett mindre lyckat alternativ. Jag kan hålla med om att vissa delar av metoderna kring just lärstilar kanske inte är bästa vägen att gå, men när det gäller hur man tänker kring just anpassningar känner jag att det gett mig ett förhållningssätt som underlättar för de elever jag har. Jag tänker att det dels är ganska självklart att skapa förutsättningar för att mina elever oavsett vilka hinder de har ska ges redskap som underlättar för dem, och också att om dessa redskap hjälper några ska de också finnas tillgängliga för alla. Dels för att man inte behöver ha en diagnos för att ha behov, men också för att det blir mindre utpekande om alla har tillgång.

I mitt klassrum finns därför just redskap som mest hjälper några, men är tillgängliga för alla. Vi har Kooschbollar i en stor hink. Dessa kan alla hämta när de vill. Jag tillåter också mina elever att ta med egna bollar (av olika slag) om de vill. Jag ser ju att detta att få ha något i händerna när man ska lyssna underlättar för ganska många. Visst blir det ibland ”lek” med bollarna och visst jämförs ibland vilka bollar man har med hemifrån, men så länge jag är tydlig med hur man använder dem så blir det inga stora problem.

Vi har också hörselskydd för de som vill ha riktigt tyst. Vi har oftast ganska tyst i klassrummet ändå, men när vi arbetar med t.ex. matematik diskuteras det ofta ganska friskt och då är det bra för vissa att kunna stänga ute ljud. Jag har också elever som gärna tar med hörselskydden till t.ex. matsalen där ljudnivån kan vara störande.

I vårt klassrum sitter vi i grupper, men det finns även några avgränsade ensamplatser. Jag önskar jag hade fler sådana, men man har det utrymme man har. Dessa platser är i första hand avsedda för några av mina elever med särskilda behov, men det är ofta som andra elever ”lånar” dessa platser för att lättare kunna fokusera.

Några av mina elever har även kil/gungkuddar. Detta hjälper dem att sitta på sin plats och förbli koncentrerade även när kroppen vill annat. Jag har inte så många kuddar, men låter övriga elever ta med egna sittkuddar om de vill.

Vi har numer talsyntes på alla våra datorer. Tidigare var ju detta ett stöd vi laddade ner för framförallt elever med dyslexi, men nu när tekniken gått framåt känns det som ett självklart och väldigt användbart hjälpmedel för alla. Samma är det med att få använda datorn att skriva på när man har svårt med motoriken, och att det finns specialpennor för de som har svårt med antingen penngreppet eller motoriken.

På skolan fick vi i våras ett gemensamt bildstöd. Dessa kom i form av PDF-filer och först tänkte jag skriva ut och laminera, men sen tänkte jag om och scannade in dem på datorn istället. För ett antal år sedan hittade jag ett enkelt program till min Smartboard, programmerat av en lärare som jag tyvärr tappat namnet på (läser du det här så all kredd till dig och ditt program), som heter Skolboard. Nu har jag gjort en egen ”Skolboard” där jag använder bildstödet. I min Skolboard som är uppe på Smartboarden hela dagen finns; veckans/dagens schema som vi går igenom varje morgon, veckans mål som ofta är knutet till värdegrunden, en kalender som eleverna själva fyller i och där vi även samlar väderstatistik (arbetar med det i år tre), matsedel och en sida för varje lektion under dagen. På sidan för varje lektion finns vårt bildstöd, en ruta som jag kan öppna och stänga med vad eleverna förväntas lära under lektionen och en timer.

Jag önskar att jag kunde hitta en timstock till Smartboard, men jag inte lyckats med detta så därför använder jag en timer istället. Denna ställer jag in på hur lång tid vi ska arbeta med olika saker. Jag vet ju sen innan att detta att kunna se hur lång tid det är kvar av ett moment underlättar för vissa elever, men jag har också upptäckt att det ger ett lugn till hela klassen när de kan se hur långt vi har kvar att arbeta.

När jag satt och skrev detta fick jag verkligen tänka till för att komma på alla ”anpassningar” vi har. Många av dessa känns numer så självklara att jag inte längre tänker på dem som anpassningar utan mer som självklarheter. Jag tror att det som varit svårast med att infoga dem i vardagen är mitt kontrollbehov och elevernas krav på millimeterrättvisa, de är ju trots allt ganska unga (jag har ju en tvåa). Jag har två anpassningar till som legat i träda ett tag, där just mitt kontrollbehov och millimeterrättvisan har stoppat mig. Jag har ett antal sacosäckar och utrustning till ett litet klassgym som för tillfället bara står. Jag vet ju att om jag introducerar dessa som en möjlighet kommer alla i klassen att vilja använda dessa hela tiden (till en början), och jag kommer att få schemalägga samt införa begränsningar för att det inte ska gå ut över arbetet. Men återigen, mitt kontrollbehov och millimeterrättvisan!!! Jag vet ju att vissa av mina elever kommer att ha lättare att t.ex. läsa i säckarna och gymmet kommer att hjälpa vissa med koncentrationen om de får gymma några minuter.  Jag får väl ge upp kontrollbehovet och hitta vägar.

Att anpassa för alla, så att de som behöver det mest som en självklarhet har tillgång till det de behöver, tror jag är rätt väg att gå. Ett bra exempel är lågaffektivt bemötande, som är mest riktat till några, men som hjälper alla och skapar en bättre miljö för hela klassen! Nu får jag väl gå och plocka fram de där sacosäckarna!

 

Att diskutera:

  • Vilka för och nackdelar ser ni i att anpassa för en klass eller för en elev?
  • Vilka anpassningar gör ni idag? För enskilda elever eller för klassen?
  • Vilka hinder finns för att införa ”anpassningar” för en hel klass?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *